Själv är bäste dräng

I dag har jag jobbat. Gått till återvinningsstationen. Handlat. Dammsugit. Säkerställt att månadens räkningar blir betalda.

Visst känns det bra att ha fått mycket gjort.

Fast inte särskilt glamoröst.

Och inte riktigt värt att blogga om.

Men i morgon är det piglördag. Då borde jag slå mig lös.

Om det inte var för att vi har julfest på företaget på torsdag. Det får nog bli en lugn kväll i morgon med.

Köpebröd

Till och med jag, som egentligen inte är så förtjust i saffran blev sugen på en lussebulle efter att ha sett och läst om nybakade dylika.

Men det kändes ju lite tokigt att sätta en deg bara för en person. Speciellt som saffransbröd ju egentligen bara är gott när det är alldeles nybakat.

Eller det är min ursäkt iallafall. Det och att jag ju inte har någon tjusig färgglad köksmaskin. Inte ens Leila verkar ju baka utan matchande köksmaskin.

En oförmåga att baka behöver faktiskt inte betyda att man behöver gå brödlös. Det finns människor som försörjer sig på att baka bröd.

Och så finns det 7-11. Dit gick jag och köpte en fortfarande varm och väldoftande lussekatt. Efter att jag pillat bort russinen smakade den riktigt gott.

Fast en räcker alldeles utmärkt för mig. Åtminstone till Lucia. Då måste man äta lussekatt. Det hörs ju på namnet.

Jag hann!

Jag hann faktiskt ordna en slags adventsljusstake och tända första ljuset innan Första Advent var över.

Jag har också hunnit diska, tvätta och städa lite.

Jag antar att det finns fördelar med att vara gräsänka. Att få mycket gjort.

Men det är inte så roligt.

Nu är det efter midnatt och då får ju till och med Askungen gå till sängs så då borde väl även jag kunna göra det trots att det egentligen finns mer att göra här hemma.

 

Vill ni se en stjärna?

Ja, det spelar egentligen ingen roll. Ni får se en stjärna vare sig ni vill eller inte.

Jag är ganska nöjd med mig själv för att jag fick upp den i natt. Alldeles på egen hand.

Men det är tusan så svårt att få en sån där stjärna att hänga rakt.

Och det blir alltid en liten glipa i skarven högst upp.

Fast nu är den uppe i allafall. Lite annat pynt fick komma fram också. Mer bilder på det senare.

Jag måste nämligen ut och skaffa ljus till min adventsljusstake. Eller en helt ny ljusstake.

Tomtarna och jag

Jag blir alltid lite besviken på mig själv när jag har en sån här dag när jag knappt tagit mig utanför dörren.

Men jag behövde väl en dag av återhämtning.

I morgon blir det nya tag.

Jag försökte iallafall komma i lite advents- och julstämning genom att plocka fram lite tomtar.

Min nya leksak

Jag är strängt upptagen.

Så upptagen att jag inte har tid att klä på mig. Kanske inte på hela dagen.

Jag har skaffat mig en ny leksak. En iPod Touch.

En iPod Touch kan tydligen nästan allt en iPhone kan. Utom att ringa och skicka sms.

Så jag letar bland appar och konfigurerar de jag redan har.

Ser till att iTunes är synkroniserat och att mina Spotifyspellistor finns lokalt på iPoden.

Sånt här tar tid. Så är det bara.

Men det kan hända att jag ändå måste klä mig.

Jag har nämligen skaffat mig Hipstamatic till min iPod Touch och kanske måste ut och leta motiv att testa den på.

Egentligen skulle jag leta lite nya saker till adventspiffningen, men det är svårt att ta till sig att det faktiskt är första advent i morgon när det blommar till och med på min balkong.

Mobbad och tillrättavisad

Min norske kollega var på lite konstigt humör den här resan. Det tog sig uttryck i att han mobbade mig hela tiden.

Nu är jag ju så knepig att jag tar det som en komplimang när folk retas med mig. Det flesta är ju så funtade att man gärna vill dölja om man inte gillar någon och då är överdrivet vänlig.

Men på Kastrup i dag ställdes jag inför en fullständig främling som inte drog sig för att tillrättavisa mig tills jag kände mig en halvmeter hög.

Även om jag inte flyger så ofta har jag ett bonuskort hos SAS. Ett tag för några år sedan, när jag arbetade i Basel, flög jag så pass ofta och så pass dyra flygningar att jag uppgraderades till så kallad Silvermedlem. Jag fick då ett silverfärgat kort.

Sedan dess har jag nedgraderats till Basmedlem och skulle egentligen ha fått ett nytt kort. Men det kom aldrig något nytt kort. Och det gamla kortet fortsatte att fungera. I incheckningsautomater och så vidare.

Alltså har jag inte lagt ner någon energi på att jaga ett nytt kort. Det är alltså enbart av bekvämlighet eller om ni så vill lathet som jag fortfarande hade ett silverkort. Jag har inte försökt utnyttja det till att påstå att jag har Silverstatus för att få komma in i någon lounge eller bli uppgraderad.

Inför resan i dag hade jag loggat in via min Blackberry och tydligen tryckt på något jag inte borde ha tryckt på i den processen. För när jag i dag trots det gick till incheckningsautomaten, för att både få bagageremsa till min väska och ett boardingkort ville den inte ge mig något boardingkort eftersom jag ‘redan skrivit ut boardingkort‘.

En SAS-person vid automaten sa att jag kunde använda mitt SAS-kort som boardingkort. När jag så skulle lämna in väskan ville kvinnan där se mitt boardingkort och jag gav henne mitt SAS-kort. Varpå hon blev mycket upprörd.

– Varför försökte jag använda ett kort som gått ut för länge sedan?

För att det fortfarande fungerar och jag inte fått något nytt kort.

– Vad hade jag egentligen för status, var jag verkligen silvermedlem?

Nej, jag trodde nog att jag bara var basmedlem nu för tiden. Men jag har ju inte fått något nytt kort. Och det här fungerar fortfarande.

– Det spelade ingen roll, det här kortet gick ut för länge sedan och folk flyttar och byter adress och det var minsann mitt ansvar att se till att jag hade ett aktuellt kort.

Allt detta och lite till i en mycket aggressiv ton.Till slut klippte hon av ett hörn på kortet och sa att hon minsann borde ha tagit kortet i beslag eftersom det gått ut, men eftersom det var det enda boardingkort jag hade fick jag tillbaka det.

När jag frågade om det var säkert att jag inte skulle få problem i de kommande kontrollerna i och med att kortet hade ett bortklippt hörn skrev hon till slut ut ett boardingkort åt mig. Det som jag försökt få automaten att göra.

Jag kände mig som om jag var kriminell och bara med nöd och näppe klarat mig från en dödsdom och på nåder tillåtits åka hem med den flygbiljett mitt företag betalat för. Inte för att jag vet vilket brott jag begått. Det där Silverkortet är minsann inte till någon annan nytta än att man kan använda det i incheckningsautomaten och att jag får poäng på de få resor jag gör. Precis samma funktioner som ett Baskort har.

Det var först senare, när jag hämtat mig lite som jag tyckte att det var hon som betett sig illa. Hon kunde ha upplyst mig om att mitt kort gått ut, gett mig ett boardingkort och behållit kortet om hon velat och sagt till mig att kontakta SAS för att få ett aktuellt kort.

Det fanns ingen anledning att prata till mig som hon gjorde och så här efteråt ångrar jag att jag inte sa:

Jag är så ledsen att jag betett mig så illa och att jag valt att flyga med SAS. Om jag är till sånt besvär för ert flygbolag ska jag naturligtvis välja att flyga Norwegian istället i fortsättningen.

Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner

Jag gillar att flyga.

Det är allting runt omkring som jag är mindre förtjust i.

I dag blev det som vanligt stormning mot utgången så fort personalen meddelade att det var dags att borda.

Tyvärr kan jag inte hävda att det bara är män som gör på det sättet längre.

Det verkar vara något med det här med att vara frekvent flygande som gör att framförhållning, logiskt tänkande och hänsyn tar en paus när man är i närheten av flygplan.

Bland annat är det ju alltid de typerna som först när flygpersonalen meddelar att man måste stänga av sin mobiltelefon kommer på att de inte gjort det och att mobilen ligger i kavajen eller väskan som de lagt i hyllan ovanför sätet.

Det är dessutom löjligt trångt på SAS-plan nu för tiden. Jag kan fick knappt plats att ha benen rakt fram och jag är ju inte extremt lång. Och även om den framför hade haft stolsryggen i uppfälld position var det dåligt med plats att hålla upp en bok för att läsa. Gissa vilka som ändå insisterar på att ha sin stolsrygg så långt nedfälld som det bara går?

Men jag är inte bitter. Jag är glad att jag är hemma och ser fram emot en god natts sömn i min egen säng, med min egen kudde.