Tomt

Nej, det är helt tomt i huvudet.

Jag har ingenting att skriva om.

Det händer ingenting intressant i mitt liv.

Skulle det inte bli bättre när januari och februari var förbi?

Inte allt men lite

Jag har inte fått allt gjort den här helgen som jag hoppats.

Till viss del kan jag skylla på den trasiga tanden och det oplanerade tandläkarbesöket.

Men jag har också prioriterat att läsa ut två böcker och vila en hel del.

Trots det har jag faktiskt varit några vändor till återvinningsstationen, dammsugit och städat köksbänken, tvättat och målat naglarna.

Det är inte allt jag hoppats göra men det är iallafall något.

Nästa vecka är en resvecka; tre dagar i Helsingfors.

Jag har inte vågat kolla väderleksrapporten för Helsingfors.

Men jag borde väl göra det innan jag planerar klädsel och packar.

Fast jag åker inte förrän på tisdag så det finns tid.

Om jag inte råkar börja läsa någon annan spännande bok.

Lugnt och skönt

Eftersom man ju ska fokusera på det positiva så vill jag rapportera att jag haft en lugn, skön och kravlös dag.

Förutom att jag skulle göra efterrätt till i morgon.

Och för att kunna göra det var jag tvungen att ta en liten promenad till Hemköp.

Efter det gjorde jag två mjölk- och glutenfria cheesecakes.

Det blev en annan smaksättning, rapport på det i  morgon, om det blev lyckat.

Annars kommer jag låtsas som om det aldrig hänt att jag experimenterade med smaksättningen för att inte vara tvungen att använda hallon från utlandet på grund av orsak.

Sedan har jag tittat på När Harry mötte Sally.

Så nu ska jag gå och lägga mig och drömma om när någon kommer att inse att de vill tillbringa resten av sitt liv med mig.

K.A.T.A.S.T.R.O.F!

Jag var väl egentligen lite inne på att sluta blogga.

Har känt mig extremt låg på sistone.

Mitt liv är en enda lång gråååååå transportsträcka mot döden.

Jag bestämde mig för att försöka ta det med jämnmod.

Andas igenom alla irritarande i-landsproblem som att det enda tv-utbud jag har är via Apple-tv som är uppkopplad mot ett internet som när det är som värst går ner var tionde minut.

Acceptera att det inte verkar finnas någon kärlek att finna för mig.

Koncentrera mig på att provtillreda den efterrätt jag tänkt ta med på Annandagen och valet av färg på nagellacket, så att jag inte ska behöva hitta tiden att måla naglarna igen innan Julafton.

Det är ett drägligt liv, det finns massor med människor som har det värre.

Men det är fasiken inget att blogga om.

Tills det inträffar en katastrof.

Som man ju bara måste få skriva av sig.

En nagel skivar sig och den nyanlagda manikyren är förstörd.

Öh, öh, öh, god morgon?

Alltså…

Jag skulle bara lägga mig på soffan en stund, efter att jag ätit middag, och lyssna på Leonard Cohens sista platta.

Och vaknade nästan fyra timmar senare.

Så av det jag hade tänkt göra i kväll blev inte så mycket gjort.

Men jag har fått upp en ny ljusslinga.

Jag älskar ljusslingor.

Att ha såna överallt är kanske lika fånigt som att ha inspirerande citat typ ‘Carpe Diem‘ på varenda vägg.

Men det struntar jag i, de gör mig glad; ljusslingorna.

Och det behövs både ljus och glädje just nu.

Attans vad mörkt det är när det är dags att åka hem från jobbet.

Inte underligt egentligen att man somnar på soffan.

Lite för frisk kanske

Jodå, nu går det framåt.

I går kväll blev jag spontant hembjuden till en granne på glögg och pepparkaka.

Jag kände mig väldigt skeptisk till både glögg och pepparkaka men otroligt positiv till att äntligen få trevligt sällskap.

Så jag gick över och jag smuttade glögg och hade precis så trevligt som jag hoppats.

Och magen protesterade inte.

I dag inledde jag dagen med havregrynsgröt, kände mig väldigt tveksam till om jag ville äta lunch i matsalen.

Men det gjorde jag.

Till och med rårivna morötter.

Och för att inte göra en kort historia onödigt lång har jag sedan dess även ätit ett flertal smörgåsar, druckit mer glögg, ätit några pepparkakor och till och med en bit ölkorv och en oliv.

Vi har haft glöggmingel i bostadsrättsföreningen nämligen, och efter det styrelsemöte.

Under nämnda styrelsemöte fick jag anledning att bli arg som ett bi, men lyckades i stort sett hålla masken.

Och det känns väl bra.

Fast ännu bättre känns det att magen inte gjort uppror mot dagens frikostiga födointag.

Något kaffe har det dock fortfarande inte blivit.

Kanske i morgon.

Jag hade inte glömt!

Jag började dagen med en promenad till Ica.

Det kändes så skönt att faktiskt vilja lägga ner saker — ätbara saker! — i varukorgen.

Bland annat var jag väldigt sugen på havregrynsgröt.

Därför var det lite irriterande när jag väl hemma insåg att jag bara hade grovsalt.

Så det fick bli två smörgåsar till frukost, en liten promenad till 7-11 och havregrynsgröt till lunch.

Det var inte precis så gott som jag hoppats eftersom jag inte haft i tillräckligt mycket salt.

Ironiskt eftersom jag ju köpt det särskilt.

Men jag hade glömt hur jag brukade dosera.

Vad jag däremot inte glömt var hur man jobbar.

Det var jag lite rädd för.

Men nej, det gick bra, jag fick en hel del gjort och var med i två telefonmöten.

I morgon måste jag våga mig till kontoret.

Jag är ganska säker på att jag fortfarande hittar dit.

Vare sig jag vill eller inte.