Det var ju fotboll!

Det är ironin med att blogga; när man har något att blogga om har man inte tid att blogga.

Inte för att jag har så mycket att berätta om vare sig gårdagen eller i dag.

Förutom att jag väl kommer bli ombedd att gå därifrån om vi tittar på fotboll på jobbet igen.

Vad gjorde jag, undrar ni?

Blev full och oregerlig?

Hejade på fel lag?

Försökte hångla upp chefen?

Nejdå.

Men jag tror jag blev någon slags omvänd framgångsfaktor.

Jag satt nämligen och tittade engagerat på hela första halvlek.

Umgicks i pausen och började titta även på andra halvlek.

Men efter en stund kände jag att jag nog hellre åkte hem.

Precis när jag rest mig och är på väg ut genom rummet gör Sverige sitt första mål.

Kom och sätt dig och gör om det där igen!

Ropade kollegan glatt till mig.

Fast det gjorde jag inte.

Jag åkte hem istället.

Och det gick ju bra för Sverige trots — tack vare? — det.

Enda problemet är att jag nu måste köpa en landslagströja.

Kollegan hade på sig en och jag sa att om vi gick till slutspel skulle jag också köpa en.

Så det är bara att plocka fram plånboken, för har jag sagt något vill jag stå för det.

Överraskningarnas dag

Jag var inställd på en sån där ensam helg igen.

Tänkte att jag kanske skulle ta mig i kragen och reda upp efter klädtornadon som gått fram här hemma.

Men först ringde min bror.

Sedan en favoritkollega från Norge som var på kongress här i Stockholm.

Och plötsligt hade jag ägnat dagen åt att sitta på takterass och njuta god middag i skärgården.

Med trevligt sällskap.

Som grädde på moset tyckte en hudvårdsförsäljare på Åhléns att jag inte var tillräckligt påsig under ögonen för ögonkrämen jag tänkte köpa.

Gulle henne.

Jag får köpa den någon annanstans.

Om jag fortfarande bloggade

Om jag fortfarande bloggade skulle jag kunnat skriva något om alltings jävlighet idag.

Något om hur en enkel önskan om en caffe latte leder till våttorkning av golv.

Men nu bloggar jag ju inte längre …

Äh, vad tusan, så här var det:

Jag inleder processen att få min älskade Nespressomaskin att göra mig en stor härlig caffe latte.

Det innebär en jättestor mugg och två tryckningar på latteknappen.

När maskinen precis inlett produktionen av den andra latten inser jag att jag borde tömt vattenuppsamlingskärlet.

Det rinner nämligen ut vatten på bänken.

Ganska mycket vatten.

I en ambition att hindra nämnda vatten från att rinna ner på golvet rycker jag åt mig hushållspapper och börjar fånga upp så mycket jag kan.

Nämnde jag den jättestora muggen?

Som vid det här laget är i det närmaste full med latte …

Ni ser det säkert framför er nu.

Som i slow motion.

Hur jag i min iver att torka upp vattnet stöter till muggen.

Som välter.

Och all den där härliga latten skvätter ut, nerför lådfronterna, ut på golvet och skvätter upp på lådfronterna mitt emot.

Sedan ser den fortfarande väldigt riklig ut men inte längre särskilt härlig.

Där på golvet.

Alltför riklig för hushållspapper.

Så det var bara att plocka fram golvmoppen.

Men vad vet jag; det kanske är därför det heter piglördag.

Utmana mig hit och utmana mig dit

Jag har blivit utmanad.

Två gånger.

En gång på Instagram och en gång på Facebook.

Fast egentligen är det en och samma utmaning.

Svartvita bilder.

Inga människor, inga förklaringar.

Kul.

På tiden att jag börjar fotografera mer igen.

Så jag tänker se det som två utmaningar.

Och väljer olika teman; inomhus på Instagram och utomhus på Facebook.

Vilket betyder att jag varit utomhus i dag.

Men jag har fortfarande inte köpt någon tv.

Fest och familjemiddag.

Jag åkte på midsommarfest.

Jag hade roligt.

Sillunch, femkamp, grillning, gamla bekanta, nya bekanta, snapsvisor, mera sång och efter en magiskt fin dag det obligatoriska midsommarregnet.

I morse vaknade jag på Ingarö.

Vädret var grått och regnigt och det kändes helt ok, liksom att få ligga kvar i sängen och mysa tills det var nästan lunchtid.

Men efter en god brunch inledde vi förberedelserna för en midsommardagsträff med familjen.

Mera god mat, mera prat och skratt.

Och minsann om inte det fina vädret kom tillbaka.

Men nu är jag hemma igen och myser i soffan.

Lagom doser med socialt umgänge passar mig bäst.

Och i morgon ytterligare en härligt ledig dag innan det är dags att jobba igen.

Långhelger är en bra uppfinning.

Mycket blandat

Man kan säga att den här dagen har både givit och tagit.

Jag vaknade alldeles för tidigt men det betydde å andra sidan att jag hann riktigt tänka igenom och lista ut hur jag skulle lösa dagens största jobbutmaning.

Sedan var det full fart på jobbfronten mest hela dagen.

En sak som det var meningen att jag skulle försöka göra visade sig för komplicerad med det givna tidsbegränsningarna.

Men då lyckades jag få de mest berörda intressenterna att acceptera en annan lösning, så det slutade ganska bra det med.

Förutom jobbandet hann jag sitta i solen en del, en snabb fikarast på förmiddagen och under lunchen.

Jag fick en spontan komplimang — jag hade samma klänning som i Finland och såg tydligen väldigt sommarfin ut — och blev bjuden på glass av närmaste kollegan och det kändes förstås roligt.

Tyvärr blev det där modiga som jag skulle göra i dag inställt.

Fast sånt händer ju och även då fick jag höra en del uppmuntrande saker.

Sanningen var ju dessutom att jag var väldigt nära att ställa in själv eftersom jag hade huvudvärk och kände mig ganska sliten efter min stressiga dag.

Så nu har jag tvättat och ägnat mig åt nagelvård.

Irriterande korta naglar igen, men den här gången blir det någon rolig färg.

Är det piglördag så är det.

Smakade på Nationaldagen

Jag var inte riktigt säker på vad jag ville göra i dag.

Så jag startade lite försiktigt; körde en tvättmaskin, hängde tvätten, kalkade av min Nespressomaskin och även diskmaskinen fick gå ett varv.

Sedan tänkte jag att det där var minsann inget bra sätt att fira Nationaldag.

På med klänning, nya silverskorna och lite smink och i väg till Kungsträdgården.

Där var det många människor som smakade på Stockholm, och vädret var underbart.

Jag lyckades hitta Anna och Berik och vid Operan lät vi hela kungafamiljen få se att vi var ute och firade Nationaldag.


Ni ser ju hur glada de blev att vi var där.

Jag hade inte fattat att hela familjen skulle vara ute och åka så jag hann inte fotografera de övriga.

Men de såg lika glada ut.

Och istället försökte jag fotografera män i stiliga uniformer till häst med svenska flaggor i bakgrunden.

Det kändes så otippat att jag skulle vara ute och titta på sånt att jag ville ha bildbevis.

Efter det gick vi tillbaka till Kungsan så att även jag skulle få smaka på Stockholm.

Fast jag valde att smaka på Vietnam och det var ett bra val.


Förutom att Stockholms lokaltrafik dragit om bussen jag tänkte ta hem så att jag fick ihop onödigt många steg med tanke på nya skor blev det en riktigt fin nationaldag.

Nu får det allt lugna ner sig lite

Vilka veckor jag haft; full fart både på jobbet och privat.

Och i slutet av den här veckan och nu i helgen kulminerade allting med viktig presentation för högsta ledningsgruppen, sommarfest på jobbet, långväga (ganska) gäst, festligt 50-årsfirande och födelsedagskalas för en 10- och en 12-åring.
Allting har varit lyckat och både trevligt och jätteroligt.

Men med alldeles för mycket god mat och dryck.

Det har inte blivit så mycket sömn heller.

Så i kväll tar jag det bara lugnt, men från i morgon blir det stenhård koll på maten, 10 000 steg om dagen och slutförande av några projekt här hemma.

Åtminstone till midsommar.

På midsommar får jag släppa kontrollen och leva loppan igen.

Jo, det är skämmigt att vi inte drack upp bubblet men tiden gick så fort och plötsligt blev det jättebråttom att hinna med ett pendeltåg.

White Party

Oj, vilken dag.

Intensivt arbete med att förbereda presentationen av mitt affärsområdes planer för 2018 för högsta ledningsgruppen.

Två och en halv timmars presentation i ett varmt och luftfattig rum.

Och direkt efter det sommarfest; White Party.

Det var festligt och fullsatt.

Och vitt.

Nästan alla var vitklädda, dukar och dekorationer var vita.

Fast maten var inte vit, och den var god.

Så jag åt gott, umgicks och dansade lite.

Men sedan åkte jag hem.

Hittade efter en stunds letande en parkeringsplats fyra kvarter hemifrån.

Det kändes som en gåva från ovan.

Så där overkligt att jag var tvungen att kolla skyltarna flera gånger för att känna mig säker på att jag verkligen fick stå där.

Nu ska jag hoppa i säng.

För i morgon måste jag jobba igen och i övermorgon är det fest igen.

Det vore väl ok att vara trött i morgon men på lördag vill jag vara pigg.







<a

Som ett mirakel nästan

Mamma kom hem till mig i dag igen och tack vare henne har jag ett gästrum igen.

Jag önskar nästan att jag tagit en ‘före-bild’ av rummet.

Det var fullt med kassar och lådor och möbler och…

…damm. Massor med damm.

Jag fick ont i magen varje gång jag tittade in i det där rummet för det kändes helt oöverstigligt att få undan allt som fanns där inne.

Men nu är det alltså gjort.

Det som är kvar nu är att få upp tavlor och en rullgardin och skaffa en sänglampa.

Dessutom har vi städat på balkongen och resten av lägenheten är i hyfsat skick.

Man kan knappt se golvet i källarförrådet igen, men det känns helt ok.

Att ha kommit så här långt; med gästrum, bokhyllor i hallen och förvaringslösning i en annan del av hallen känns nästan som ett mirakel.