Möjlig katastrof på gång

Det känns som om jag håller på att bli sjuk.

Jag har ont över ögonen och det känns konstigt i halsen.

Förhoppningsvis är det bara för att jag suttit i ett mötesrum nästan hela dagen.

För jag kan verkligen inte bli sjuk. Inte nu.

Håll tummarna för att jag mår bättre när jag vaknar i morgon bitti.

I morgon börjar ju februari. Och vi har redan bestämt att februari ska bli fabulöst.

Annonser

Fummelfia

Jag har lite sms-problem.

Dels har jag inte prioriterat att skapa en egen ljudprofil som gör att jag faktiskt hör när jag får ett sms. Med den profil jag har nu måste jag välja mellan att höra alla jobbmail som kommer in, och sms, eller enbart telefonsamtal.

Jag har valt enbart telefonsamtal och hör alltså inte när jag får sms. Och förvånande, i min gammaldags värld, många skickar sms och förväntar sig samma snabba reaktion som när man ringer någon. Något man inte kan räkna med att få från mig.

Sedan har jag problem när jag ska skriva sms också.

Den som planerade knapparna på min BlackBerry hade nog väldigt smala och spetsiga fingrar. Knapparna är pyttesmå och till råga på allt har de placerat Delete/Raderaknappen bredvid Enter/Sändknappen.

I går hade jag fått ett sms som jag inte såg förrän jag skulle aktivera nattläget på mobilen. Det var ett sms som jag väldigt gärna ville svara på så jag började skriva ett svar.

Så insåg jag att klockan var ganska mycket och bestämde mig för att det var bättre att vänta till morgonen. Det var bara det att när jag raderade det jag skrivit råkade jag trycka på Sänd istället för Radera precis mot slutet.

Plötsligt hade jag skickat i väg ett ensamt ‘T’ och möjligen väckt mottagaren med detta meningsfulla svar. Då var det ju lika bra att skriva ett riktigt svar också.

Det var verkligen inte djupsinnigt eller intressant nog för att skicka så sent på kvällen, men jag kände att jag inte kunde lämna ett ensamt ‘T’ hängande över natten.

Med det här inlägget vill jag be den jag eventuellt väckte om förlåtelse och lovar att låta bli att försöka sms:a sent på kvällen.

Tjuvstartar februari

Den här dagen har väl inte gett så särskilt mycket att blogga om. En alldeles vanlig arbetsdag då jag försökte hinna det jag tänkt göra samtidigt som jag blev tvungen att regelbundet avbryta mig själv och göra sånt som andra kommit på att jag måste göra. Senast i dag.

Men en sak var annorlunda. Jag hade ett möte som gjorde att jag passerade en blomsteraffär. Och då bestämde jag mig för att tjuvstarta februari.

Jag är nämligen lite tjurig och vill att vissa saker ska vara säsongsberoende. Som tulpaner till exempel. De ska komma så att de verkligen är ett tecken på att våren är på väg. Vilket för mig är tidigast i februari.

Så var det förr. Men nu finns ju det mesta året om. Tulpaner och jordgubbar i december är inget konstigt eller exklusivt längre. Jag tycker att det finns ett värde i längtan, att se fram emot de första tulpanerna eller första jordgubbarna. Och försöker låta bli att tjuvstarta.

Fast i dag kände jag att jag kunde behöva lite skönhet så jag slog till på ett fång tulpaner i blandade färger. Det är ju trots allt bara en dag kvar innan det blir februari.

En klassisk Kattis

I natt gjorde jag något som jag förr i tiden gjorde mest hela tiden men som jag faktiskt inte gjort på länge nu.

Jag skulle bara läsa några rader innan det var dags att sova.

Och fortsatte läsa tills boken var slut.

Jag försökte verkligen lägga i från mig boken och släcka lampan.

Men då låg jag ändå bara och funderade på vad sjutton som skulle hända i boken och kunde inte somna.

Så jag gav upp och gav mig hän och läste tills boken tog slut.

Följdaktligen är jag inte världens piggaste i dag.

Fast jag vet i alla fall vem mördaren var och att alla är trygga så att jag kan koncentrera mig helt och hållet på jobbet.

Och nu är fikarasten slut så det får bli allt för nu.

Glimtar av en söndag

Jag är osäker på hur jag känner för söndagar egentligen. På sistone tycker jag att de visserligen är sköna men samtidigt lite tråkiga och mest en startsträcka inför nästa arbetsvecka. Ofta brukar jag ju dessutom tjuvstarta jobbandet redan på söndagen.

Den här söndagen har väl inte varit så annorlunda. Förutom att Stockholm fick fint besök. Malin och hennes småkryp kom upp till storstaden och fikade med oss på Bönor&Bakat. Det, solen och den blå himlen satte guldkant på en i övrigt vanlig söndag.

Trots att jag varken fick äta någon ciabatta eller brownie. Sällskapet var ju det viktigaste.

Blä

Jag hade ingen fantasi vad gällde middagsmat i dag. Så fick jag för mig att jag skulle vara lite kockig. Fräsa kastanjchampinjoner med lök och vitlök, smörfräsa färsk spenat och till det skulle jag äta lammkorv.

Nu vill jag inte påstå att det är särskilt kockigt med korv. Eller ens det där med svampen och spenaten. Men jag såg ändå mig själv lite som Nigella eller Jamie när jag finhackade och skar. Jag föreställde mig hur läckert det skulle se ut på tallriken och hur gott det skulle bli.

Det smakade förfärligt.

Visserligen har jag på sistone tyckt att mina smaklökar blivit lite ur gängorna och nästan ingenting smakar som vanligt. Men dagens middag tror jag faktiskt inte smakade bra.

Så det mesta åkte i sophinken och sedan tröstade jag mig med en caffe latte. Som i och för sig också smakade konstigt.

På sätt och vis är det ju tur att jag inte får på mig de grå jeansen för då hade jag kanske tyckt att jag förtjänade att fira med en pizza i morgon.