Trevligt sällskap är nyckeln

Trots att det som vanligt var mycket trafik och köer kom jag hem som en harmonisk människa på glatt humör.

Nyckeln till stressfritt bilpendlande måste vara att ha trevligt sällskap i bilen.

Och då menar jag en riktig levande människa, inte radion eller annat.

Jag vet förstås inte vad min passagerare tyckte om färden. Jag glömde att se efter om hans knogar var vita.

Men han konverserade fritt iallafall och drog inte ljudligt efter andan eller pep till någon gång.

Annonser

Halloweenpraliner

Det har inte blivit mycket till Halloweenfirande här. Ingen fest med läskiga maskeringar, ingen som kom och hotade med Bus eller godis. Det enda som påminner om Halloween är en skål med pumpaformade chokladpraliner som ser ut att vara gjorda av plast.

Jag har varit drabbad av den stora hösttröttheten och är så tacksam för den extra timmen i går natt. Och dessutom har jag faktiskt bara en fyradagarsvecka framför mig. Det ska jag nog orka med.

Vad har jag gjort?

Jag brukar ju själv tro på karma. Att det goda man gör kommer att belöna sig på något sätt, någon gång.

Och jag läser då och då om något som tydligen kallas Attraktionslagen. Att det man tänker, hur man tänker drar till sig skeenden i linje med det.

Det är tilltalande saker att tro på. Tills det börjar hända en mindre positiva saker. Då kan man ju bli tvungen att skuldbelägga sig själv. Fråga sig vad man gjort eller tänkt som gjort att man förtjänar det som händer.

Det som satt igång det här tankegångarna är ingenting allvarligt. Men jag har fått en ny buckla på bilen. Jag som precis fått tillbaka bilen från plåtverkstaden.

Steven skulle precis passera min parkerade bil när han såg hur några för hand försökte skjuta in en släpkärra på parkeringsplatsen bredvid min. Grinden på kärran for upp och gav passagerardörren på min bil en kyss.

Jag kanske inte gjort något riktigt fruktansvärt, för det var iallafall tur att Steven var där. Enligt honom försökte de först säga att det inte blivit något på min bil, sedan att det skulle gå att putsa bort när det faktiskt blivit en riktig buckla.

I vilket fall som helst tänkte jag försöka vara nästan läskigt god framöver. I ett försök att bryta den här olycksvågen innan något riktigt otäckt händer.

Det fördolda av Hjorth/Rosenfeldt

En 16-årig pojke anmäls försvunnen, men hos polisen i Västerås faller ärendet mellan stolarna. Först görs ingenting för att leta efter honom och när sökandet satts igång är det ändå några ungdomar som gör den fasansfulla upptäckten av hans döda kropp i ett träsk utanför staden.

För att på något sätt gottgöra de misstag som gjorts och förhindra att nya görs kallas en utredningsgrupp från Rikskriminalen under ledning av Torkel Höglund in. Gruppen är liten med tydliga och etablerade roller där alla har sin expertis och kompletterar varandra.

Samtidigt är psykologen och profileraren Sebastian Bergman i Västerås för att reda ut dödsboet efter hans mamma. Sebastian har tidigare arbetat med Torkel men sedan hans fru och barn dog i tsunamin i Thailand har han inte arbetat. Istället har han levt ett självdestruktivt liv och hängett sig åt något som mest liknar ett sexmissbruk.

När Sebastian går igenom sin mammas papper hittar han något som får honom att kontakta Torkel och be att få bli delaktig i gruppen igen. Torkel säger ja, men resten av gruppens medlemmar är inte alla nöjda med det beslutet. Några är starkt missnöjda och samarbetet börjar gnissla.

Att Sebastian till att börja med egentligen bara är halvhjärtat engagerad gör inte saken bättre. Men nästan mot sin vilja dras Sebastian in mer och mer, allt medan gruppen kämpar mot tiden och risken att fler ska dö.

————————-

Jag fick låna den här boken av en kollega och jag tyckte att den var riktigt bra. Tydligen har den redan filmats och visats på SVT men jag hade (som tur är) missat när den visades.

På sätt och vis är även den här boken uppbyggd av en del för genren klichéer och stereotypa personligheter, men det är gjort på ett så skickligt sätt att det inte irriterar.

Jag kan inte påstå att jag tycker om eller känner sympati för Sebastian Bergman, möjligen empati för det han råkat ut för, men jag har svårt att förstå sättet han hanterar det på.  Å andra sidan kan jag ju omöjligt till fullo sätta mig in i hans förlust.

I andra recensioner av boken fokuseras det framförallt på Sebastian men det är inte bara han som får mig att vilja läsa mer i den här serien utan kanske framförallt utredningsgruppen som helhet, dynamiken inom den och utredningsarbetet. Det finns redan en uppföljare, Lärjungen (tydligen var den del av den filmatiserade versionen), och så fort den finns i pocket ska jag skaffa den.

Jag rekommenderar gärna den här boken.

Boken ges ut av Norstedts förlag

Frostnätter av Arnaldur Indridason

En kvinna hittas hängd i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Alla är övertygade om att dödsfallet är ett självmord, även Erlendur Sveinsson, men när kvinnans väninna ger honom ett band med en inspelning av en seans väcks hans nyfikenhet. Han börjar forska i kvinnans bakgrund, inte för att han ändrat åsikt om hur hon dött utan i en vilja att förstå.

Samtidigt får han anledning att se över två femton år gamla utredningar. Försvinnanden är speciellt svårt för Erlendur att lämna olösta. När han var åtta råkade han tillsammans med sin bror och far ut för en snöstorm och kom ifrån varandra. Hans bror återfanns aldrig.

Hans upptäckter i de olika utredningarna inspirerar till nya oväntade vändningar i samtliga och utgången blir långt ifrån vad han själv väntat sig.

————————-

Jag läste Glasbruket och Kvinna i grönt när de precis kommit ut på svenska. Jag minns att jag tyckte att de var väldigt bra, men av någon anledning fortsatte jag inte att läsa serien. Men så när jag skulle till Island ville jag förstås ha en bok att läsa under den resan som utspelade sig där.

Och jag blev inte besviken. Indridason återspeglar på något sätt Island och dess folksjäl på ett helt fantastiskt sätt. Jag har alltid trott att det krävs en speciell personlighet för att leva på en ö. Och Island har ju dessutom en mycket speciell natur och klimat.

Något som jag inte insett och som jag kanske inte förstått av mitt begränsade besök på Island men som boken gjorde uppenbart var hur stort Island faktiskt är. Och hur många insjöar som finns där. Jag blev inspirerad till en mer omfattande resa på Island både av boken och det jag såg.

Erlendur själv är på gränsen till för svårmodig och svårtillgänglig för min smak. Men då var den här boken precis rätt bok att läsa. Den gav viktig bakgrunds historia för att bättre förstå honom, både från hans egen bakgrund och från hans tidigare äktenskap.

Även om Erlendur är polis är den här boken ingen polisroman. Allting handlar om att lyssna på människor, om Erlendurs förmåga att lyssna på människor och fånga upp de avgörande detaljerna. Att förstå vad som motiverar människor.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken.

Arnaldur Indridason ges ut på svenska av Norstedts förlag

A Fear of Dark Water av Craig Russell

Jan Fabel och hans elitgrupp av utredare inom Hamburgs mordkommission har en längre tid jagat den så kallade The Network Killer, en serievåldtäktsman och mördare. Namnet är dubbelbottnat, dels hittar mördaren sina offer via olika sociala nätverk på internet och dels dumpar han sina offer i Hamburgs nätverk av kanaler.

När Hamburg drabbas av en stor storm och torson av en kvinna förs i land av översvämningsvattnet tas det för givet att det är ytterligare ett offer av The Network Killer. Men för just det här offret tas utredningen i en oväntad riktning, mot miljöorganisationen Pharos.

Utredningen hamnar då i ett mer känsligt politiskt läge eftersom Pharos är starkt inblandade i den stora miljökonferens som ska hållas i Hamburg. Det visar sig dessutom vara extremt svårt att få information om och från någon involverad med Pharos som uppvisar tecken på att vara en kult snarare än en affärsverksamhet.

—————————

Den här boken har en lite annorlunda ton än de tidigare Jan Fabel-romanerna. Större fokus på moderna företeelser som miljöfokus och socialiserande på virtuella mötesplatser än polisarbete.

Men personligheterna är fortfarande skickligt och intresseväckande beskrivna. Det är inte alltid lätt att veta vem som är ond och vem som är god. Det är inte heller nödvändigtvis så att någon är antingen eller.

Boken är riktigt spännande också. Några IT-relaterade händelser i boken är direkt skrämmande när man föreställer sig att det skulle hända en själv.

Jag rekommenderar gärna den här boken, men eftersom jag tyckt om hela Fabel-serien rekommenderar jag förstås att börja från början.

Craig Russells officiella hemsida

The Creeper av Tania Carver

Polisinspektör Phil Brennan och kollegorna vid polisen i Colchester står inför ett nytt skrämmande fall. En kvinna har hittats mördad, hon har blivit misshandlad så att hennes ansikte inte går att känna igen. Två andra kvinnor är försvunna, i samband med den enas bortförande mördades hennes väninna.

Phil känner att de behöver få hjälp av en profilerare, men hans sambo Marina Esposito har tagit deras barn med sig och åkt i väg till okänd ort. Dessutom vill Phils chef inte betala och har istället hittat en forskare från universitet som tror sig kunna hjälpa till.

Phil har också fått en ny medarbetare, en kvinnlig polis som för sin karriärs skull är beredd till nästan vad som helst. Inklusive en affär med Phils chef. Det är inte bara osäkerhet och oro i privatlivet och medarbetare han inte känner eller litar på som gör att Phil misströstar och tvivlar på att de ska lyckas hitta de försvunna kvinnorna innan även de är döda.

————————

Det är inte bara det faktum att det var länge sedan jag läste den här boken som gör att det känns svårt att skriva om den. Jag tyckte helt enkelt inte om den här boken.

Boken är i min mening alldeles för tillrättalagd för att passa in i en viss genre av kriminallitteratur. Här finns avsnitt skrivna från förövarens perspektiv, oväntade vändningar i handlingen, människor som inte är den de utger sig för att vara, huvudpersoner som hamnar i fara och så vidare.

Det är verkligen synd och konstigt för en av författarna bakom pseudonymen är Martyn Waites som i min mening är en fantastisk författare. Men jag kommer inte läsa fler böcker av Tania Carver.

Jag kan alltså inte rekommendera den här boken. Läs något av det Martyn Waites skrivit under eget namn istället.

Officiell hemsida för Tania Carver

Martyn Waites officiella hemsida