Stackars grannar

Det kan bli så att när jag druckit vin till den enkla men goda middagen. Eftersom det ju ändå är nyårsafton.

Och pojkvännen gått och lagt sig eftersom han är så krasslig.

Att jag får för mig att jag ska festa lite för mig själv genom att spela Lips på Xboxen.

Efter att ha ylat ikapp med Dido, Sugarbabes, Duffy, Lisa Nilsson och Robbie Williams med flera hittade jag låten för mig.

När jag körde More Than Words av/med Extreme lyckades jag få alla medaljer utom en. Det var ju kul.

Men irriterande också. För varför nöja sig med fem när man kan få sex?

Problemet är bara att jag inte har en aning om vad medaljen jag saknar står för.

Och jag lyckas inte hitta någon information om det heller.

Så nu blir det tv istället.

Det är säkert grannarna glada för.

Inställt pga sjukdom

Usch, vad jag är besviken. Jag hade sett fram emot vår nyårsafton i Nykvarn. Och så är Steven så dunderförkyld att han knappt orkar hålla ögonen öppna.

Jag tänkte först att jag skulle proppa honom full med Ipren och tvinga honom att åka. Men dels vore det ju inte så bra för honom och dels skulle vi ju riskera att smitta ner alla där nere. Och den hostan han har önskar jag ingen annan.

Nu sitter jag framför tv:n och ser Sound of Music. Jag har tvättat hela dagen så alla tvättkorgar är tömda så det är iallafall någonting gott som kommit ut av den här dagen.

Efter filmen tänker jag duscha och göra mig lite fin även om jag bara ska fira med en febrig och hostig pojkvän här hemma. Lite stil krävs väl när två personer ska äta hummer tänkt för fyra.

Stort och smått

Just nu är jag obeskrivligt trött. Men har ändå ingen ro i kroppen.

Jag har fått mycket gjort i dag men inte det jag kanske borde ha prioriterat högst.

Fast det var inte bara mitt fel. Det är inte alldeles lätt att få tag i folk så här i mellandagarna. Många är på semester. Som ju också jag är egentligen.

Jag har iallafall inhandlat det jag ska ha med mig till nyårsfirandet i morgon. Jag bor bara lite mer än ett kvarter i från Mariannes Fisk här i Birkastan.

Det känns härligt att handla i små specialiserade lokala butiker. Personalen är duktig och trevlig och alla varor håller högsta klass.

Sedan åkte jag och träffade min syster i Täby Centrum eftersom jag ändå inte fick stå parkerad på gatan hemma och hon behövde byta en julklapp hon fått av mig.

På vägen hem stannade jag på PrisExtra och köpte lite middagsmat. Stort och opersonligt och långt ifrån min favoritaffär. Men sortimentet är helt ok och priserna med så jag borde handla där oftare än jag gör.

Det är faktiskt en av mina föresatser för 2011. Att vara lite bättre på att planera och tänka långsiktigt vad gäller matinköpen.

När jag gick igenom månadens räkenskaper insåg jag nämligen att jag gör av med skrämmande mycket pengar på småinköp.

Jag tänkte försöka få styr på det och istället för att många små utgifter blir en stor kostnad tänkte jag att många små besparingar skulle bli en lite större sparad slant.

Tick-tock, tick-tock

Jag kan inte sova. Skallen är full av funderingar kring hur sjutton jag ska få ordning på ett till synes olösligt problem.

Väckarklockan har heller aldrig tickat så högt som den tycks göra nu och inget av de knep jag brukar ta till för att slappna av och somna fungerar.

Så nu har jag gett upp och sitter i soffan. Sömnlös i Birkastan. Det är inte ett dugg romantiskt utan bara tröttsamt.

Lata dagar

Jag gör verkligen mitt bästa för att känna mig helt ledig. Försöker sova länge och ägna dagarna åt att läsa bra böcker.

Tyvärr lyckas jag inte vara helt ledig eftersom det dyker upp ärenden som har med bostadsrättsföreningen att göra hela tiden.

Just nu känner jag mig otroligt pressad av de krav som ställs på mig och är lite rädd att jag aldrig kommer att trivas här igen.

I morgon hade jag tänkt suga ut det mesta av min sista lediga dag genom att lata mig och bara göra sånt som jag vill göra, men nu måste jag istället ägna ganska mycket tid åt bostadsföreningsärenden.

Förhoppningsvis hinner jag vara lite ledig. Och jag har iallafall en nyårsafton i trevligt sällskap att se fram emot.

Nu är vi rökta

Bara några hundra meter från mitt hus finns det en återvinningsstation. En rad med gröna behållare för återvinning av glas, papper, plast och kartong.

Det är måmga i vår fastighet som tydligen tycker att det är för långt att gå. Så vi hittar kartonger i sopnedkastet, grovsoprummet och tidningsinsamlingskärlen på gården.

Själv brukar jag faktiskt ta med mina kartonger och gå till återvinningsstationen. Men Steven har ett annat knep för att bli av med dem.

Vi har ju två fungerande kakelugnar så han brukar elda upp kartongerna. Själv brukade jag endast elda med så kallad stadsved. Sån som brinner upp helt och hållet och inte efterlämnar någon aska. Eftersom jag inte vill behöva ta hand om någon aska.

I kväll bestämde sig Steven för att det var dags att plocka upp en av julklapparna han fick och elda upp kartongen den kom i. Dock var det för mycket aska i kakelugnen i vardagsrummet för att han skulle vilja elda där.

Men vi har ju som nämnt två fungerande kakelugnar. Eller det trodde vi iallafall. Så han bestämde sig för att använda den i sovrummet istället.

Fast det visste inte jag. Förrän det plötsligt blev väldigt dimmigt i lägenheten och en febril verksamhet uppstod i andra änden av lägenheten.

Förhoppningsvis är det bara snö som täpper till vår rökkanal och gjorde så att all rök välde in i lägenheten istället för upp mot skyn.

Och kanske har jag och mina kläder slutat lukta rök lagom tills det är dags att börja jobba igen. På nyårsafton tänker jag insistera på att fira vid en rejäl brasa så att alla andra som är med luktar som jag.

Jullack

Något eller några år slog jag in julklappar efter alla konstens regler. Med brunt inslagspapper, riktigt snöre och lackat sigill.

I år lackade jag in julen på ett annat sätt. Med ett riktigt julrött nagellack.

Även jag tycker nämligen att rött hör julen till men är obenägen att köpa röda kläder då jag vet att jag inte kommer vilja använda dem någon annan tid än till jul.

Så jag lackade naglarna klarröda och köpte en liten fin silkessjal som jag hade till min i övrigt helsvarta klädsel. Det fick räcka.

Och nu får det räcka med rött nagellack. I dag åker det av och något mer neutralt ska på. Om jag inte råkar ta mig till någon affär och hittar något som känns perfekt till nyår.

OPI nagellack Red my fortune cookie

Sista julbordet för i år

Sista julbordet för i år åt vi hos Stevens syster Nettan. Igen fick vi lite variation eftersom de inte äter griskött. Rökt fårfiol istället för skinka och prinskorv gjord på kyckling.

Det var gott och trevligt med spännande diskussioner. Tyvärr skickade min mage hem mig tidigare än jag själv skulle valt.

Väl hemma lugnade den sig dock ganska snabbt och blev snäll igen. Tills det dunsade ner ett brev från en av de bråkande polackerna i brevlådan och stresshormonerna började rasa igen.

Tur att jag är ledig och bara kan ta det lugnt i dag.

Mera jul

På juldagen var det dags för mera jul. Den här gången hemma hos min bror och hans familj.

Som alltid var det vackert och stämningsfullt. Och jag älskar verkligen när vi kan vara med hela familjen.

Anders och Madde hade dukat fram ett julbord med några nya inslag. Bland annat gubbröra istället för inlagd sill och en spännande cole slaw på rödkål.

Jag gillar faktiskt julmat och eftersom jag inte behövde köra igår unnade jag mig lite nubbe också.

Det kom ingen tomte på besök men det blev ändå julklappsutdelning. Framförallt till barnen förstås, men Steven och jag fick fem chanser att vinna en massa pengar.

Drömmarna om ett rymligt boende där även vi skulle kunna ha stora middagsbjudningar väcktes till liv och vi skrapade med glittrande ögon.

Och vann 50 kronor.

Och det är klart. Det finns fördelar med att alltid vara gäster och inte värdpar.

Vi slipper städa och diska och se till att alla andra har det bra. Istället kan vi bara sitta ner och njuta.

I dag ska vi sitta hemma hos Stevens syster och njuta. Det blir mera jul. Men sedan tror jag att det får vara nog med julmat för ett tag.

När juldagsmorgon glimmar

Det finns inte många andra dagar på året då jag känner mig lika ledig som juldagen. I dag har jag mysdress på mig och de härliga sockorna jag fick i julklapp. De är både mjuka och sköna och snygga.

Vi hade en underbar julafton i går. Mamma hade som vanligt pyntat, dekorerat och dukat så att allting kändes vackert och julaktigt på samma gång. Det bjöds på glögg, pepparkakor, ett lagom stort julbord med alla de viktiga ingridienserna och hemlagat julgodis.

Det var bara två barn med och de var sällsynt tålmodiga. Men uppvisade ändå de rätta julkänslorna. Mot slutet av middagen började Matilda spana efter tomten. När han väl dök upp genomskådade hon direkt vem det var. Medan lillebror Viktor var lite rädd och nästan ovillig att hämta sina paket.

Båda verkade dock mycket glada för sina julklappar. Jag fick faktiskt några julklappar redan av tomten, bland annat mina sköna sockor. Men vi vuxna hade en julklappslek lite senare på kvällen. Det blev en riktig skrattfest och trots en vild huggsexa efter paketen slutade det med en ganska rättvis fördelning av paketen när det var slut.

Nu njuter jag av hur skönt jag har det. Och tänker på stackars mamma och pappa som var tvungna att ta hand om all disk och alla matrester. På stackars Maria som jobbar i dag. På hennes sambo Dennis som är hemma med två barn som var uppe alldeles för länge i går. På stackars brorsan och hans fru som bjudit hem hela klanen på middag i dag. De har det säkert körigt i dag.

Själv ska jag bara ta det lugnt och läsa en god bok. Kanske fundera lite på vad jag ska ha på mig. Slå in två paket. Men inget jobbigare än så. En dag att inse hur bra jag har det och att livet kan vara riktigt skönt.