Jag vill pussa dig, älskling

I dag har jag bara jobbat halvdag.

Det är mycket farligt att bara jobba halvdag.

För vad ska man då göra med all den tid man får över?

Ja, jag vet inte vad ni skulle göra men jag åkte in till stan och gick på både Åhléns och NK och till några andra ställen.

På vägen ut från NK hamnade jag bakom ett par i 70-75-årsåldern.

Plötsligt hörde jag kvinnan säga:

Jag vill pussa dig, älskling!

Och så stannade de upp och pussades.

Det var så fint!

Jag kanske borde lägga lite mer energi på det här med dejtandet.

Så att jag hinner träffa någon innan jag är i 70-årsåldern, menar jag.

För då vill jag också pussas på NK.

Senast då alltså.

Sa jag ett? Jag menade tre…

Nej, jag är tydligen inte så bra på att räkna till ett.

För jag kom förstås inte alls hem med bara ett nytt nagellack.

Det finns ju alldeles för många läckra färger att välja bland!

Så jag ser det lite som en återhållsamhetens seger att det blev bara tre.

Att sedan ett är en ny flaska av en färg jag redan har och älskar — den mörkt mörkt vinröda Wicked — och en ytterligare ett försök att hitta en täckande ljusrosa och alltså typ det elfte ljusrosa i min samling är ju en helt annan historia.

Det röda däremot blir ju något av ett nästan unikt inslag i min nagellackslåda.

Jag har inte många röda lack alls men jag gillade den här nyansen. 

Bildbevis kommer när jag fixat till det lite och fått bort lakansvävstrycket; målade lite för sent i går kväll.

I övriga nyheter meddelas att vädret i Stockholm inte kan bestämma sig i dag heller varför jag kombinerar helsvart med en kofta i ljusa sommarfärger.

Den koftan var för övrigt ett av de få plagg i min garderob som åtminstone till liten del matchade det nya röda nagellacket.

Ni inser att om jag bestämmer mig för att jag älskar den här färgen så har jag öppnat upp ett behov av nya klädinköp, va?

Ibland är jag skrämmande smart.

  
  

Gamla favoriter och trasigt hår

Det är lite hit och dit med vädret i dag; lite sol, lite regn, lite hagel…

Och ganska kallt.

Så jag drog fram en gammal men älskad kofta.

Och mina ljusrosa Converse fick göra premiär för året.

Eftersom jag inte orkade tvätta håret satte jag upp det i hästsvans.

Då ser man verkligen hur trasigt det är; det hänger ner och sticker upp testar i varierande längder lite överallt.

Men det känns ändå som att det är på bättringsvägen och en del av de kortare stråna är nog nya strån på utväxt.

Skjortan var för övrigt inte så där skrynklig när jag gick hemifrån.

Hur gör folk som lyckas få sina vita bomullsskjortor att se nystrukna ut hela dagen?

 

Alla råkningar är inte lika bra

Spader Madame, som ju har råkat ta en bloggpaus, är ju den som myntat begreppet råkning och som också är råkningarnas mästarinna.

Jag gör mitt bästa för att gå i hennes fotspår och råka lite då och då.

Och minsann om jag inte råkade något i går.

Jag råkade låta mig bli invald i bostadsrättsföreningens styrelse.

Igen.

Och som om det inte vore illa nog blev jag kassör.

Det hade jag ju inte alls tänkt skulle hända igen.

Inte sitta med i styrelsen och absolut inte som kassör eller ordförande.

Igen.

Åtminstone inte än på ett par — tio — år.

Så jag tänker att det väl inte är mer än rätt att jag ger mig själv chansen att göra några roligare råkningar.

Att jag bara jobbar halvdag på torsdag är ju som upplagt för råkningar.

I Täby Centrum kanske.

Jag tänker lite härliga vårkläder.

Eller skor.

Något nytt nagellack kanske.

Möjligheterna till råkning är många i Täby Centrum.

Det enda oroande är ju att det tenderar att vara lite svårt att råka när man har planerat att göra det.

Så vi får väl se.

Men det nya Espresso House ska jag iallafall prova.

Med grisrosa ben

Nej, jag har inte börjat gå barbent.

Istället har jag på mig ett par grisrosa jeans från HM.

Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om dem.

Å ena sidan en typ av ljusrosa som jag gillar.

Å andra sidan drar kulören möjligen lite för mycket åt lax eller persika för att vara helt i min smak.

Å ena sidan sitter de hur skönt som helst, går upp till och in i midjan; bara en sån sak.

Å andra sidan är de så stretchiga och tajta att de avslöjar varje cellulit.

Men jag går iallafall inte med rumpan bar.

Även om det kanske ser ut så på långt håll.

  

Förresten så hade jag faktiskt inte gått upp i vikt, jag hade gått ner två hekto, så jag är på riktigt bra måndagshumör.

Där vinet går in…

Ja, hoppsan vilken helg.

Riktigt roligt har det varit.

Men där vinet går in går vettet ut.

Jag har inte gjort några jätteknasiga eller pinsamma grejer.

Lyckades till och med låta bli att skicka kärlekskranka sms.

Trots att jag komponerade några i taxin hem.

Åtminstone natten till lördag.

Däremot tappade jag all kontroll över kaloriintaget.

Jag har både druckit och ätit alldeles för mycket.

Även idag.

Så det kommer inte bli roligt att väga mig i morgon bitti.

Och jag vet inte riktigt när jag ska kunna satsa helt och hållet på viktminskning igen.

För nu vill jag bara ha roligt hela tiden.

Inte tänka på hur mycket, eller snarare lite, jag borde äta och dricka.

Fast måndag till onsdag kan jag sköta mig i alla fall, för då jobbar jag som vanligt.

Men sedan är det tydligen helg igen.

Jag har visserligen inga planer för den helgen ännu — förutom på söndagen — men det hoppas jag ändra.