Ikapp

Jag duschade, klädde på mig och gick ut.

Och insåg att jag inte hade någonstans att gå.

Så jag gick bara en kortare promenad och till Ica och handlade.

Sedan gick jag hem igen.

Förutom att tvätta har jag sedan ägnat dagen åt att komma ikapp med att rapportera av de böcker jag läst.

Jag har ju inte skrivit om någon bok jag läst sedan i somras så det var väl dags.

Nitton stycken blev det.

Jag kommer inte att lägga upp alla de rapporterna i den här bloggen utan försöker länka från bilderna nedan istället.

Sue Grafton - V is for VengeanceDenise Mina - Gods and BeastsAdler-Olsen - FasanjagarnaKathryn Fox - Cold GraveIngrid Hedstrom - Rekviem i VilletteAdler-Olsen - Journal 64Mari Jungstedt - Den sista aktenKate Morton - The Secret KeeperAdler-Olsen - Flaskpost fran PStephen Booth - Already DeadLinda Fairstein - Night WatchMichael Robotham - Say You're SorryStuart MacBride - Close to the BoneHarlan Coben - Six YearsLinwood Barclay - Never Saw it ComingKarin Slaughter - UnseenAlafair Burke - Never TellAlafair Burke - I You Were HereMark Billingham - The Dying Hours

V is for Vengeance av Sue Grafton

Gods and Beasts av Denise Mina

Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen

Cold Grave av Kathryn Fox

Rekviem i Villette av Ingrid Hedström

Den sista akten av Mari Jungstedt

The Secret Keeper av Kate Morton

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

Journal 64 av Jussi Adler-Olsen

Already Dead av Stephen Booth

Night Watch av Linda Fairstein

Say You’re Sorry av Michael Robotham

Close to the Bone av Stuart MacBride

Six Years av Harlan Coben

Never Saw It Coming av Linwood Barclay

Unseen av Karin Slaughter

Never Tell av Alafair Burke

If You Were Here av Alafair Burke

The Dying Hours av Mark Billingham

Good Bait av John Harvey

jhgoodbaitJohn Harvey är en av de författare som jag kan läsa ganska långsamt för att jag verkligen gillar hans språk. Jag gillar at smaka på alla orden. Men jag kan nästan inte minnas den här boken.

Jag minns att den handlade om drogsmuggling, invandrare från öst-Europa, en äldre manlig polis som hade en underlig relation till en yngre kvinna, var bitter och less på sitt liv och sitt jobb samt en yngre, kvinnlig polis som var ambitiös och driven.

Jag minns att jag fick kämpa lite för att ta mig igenom den här boken, men jag minns inte om det berodde på boken eller andra omständigheter i mitt liv.

Baserat på allt det kan ju knappast rekommendera den här boken. Men jag rekommenderar mycket gärna till exempel In a True Light eller Elder-serien som finns översatt till svenska av Minotaur.

John Harveys officiella hemsida

John Harveys blogg

Lärjungen av Hjort / Rosenfeldt

hrlarjungenSebastian Bergman gör allt han kan för att få ordning på sin tillvaro och komma till rätta med sitt sexmissbruk. Efter att ha fått veta att han har en vuxen dotter har han hittat en mening med livet. Nu brottas han med om han ska avslöja att det är han som är hennes biologiska pappa. Han längtar efter att få berätta, men han förstår samtidigt att det kan förstöra hennes liv. Hon har redan någon hon kallar pappa, som hon älskar.

Samtidigt utreder hans gamla team på Riksmord en serie brutala kvinnomord som på ett obehagligt sätt leder tankarna till Edward Hinde – en dömd seriemördare som Sebastian satte bakom lås och bom för många år sedan. Men Hinde sitter fortfarande inne, under stark bevakning, vilket gör att polisen tror sig ha att göra med en copycat.
Till sist lyckas Sebastian övertala Torkel, hans gamla chef som leder teamet, att låta honom ta del av utredningen. Det han får reda på är mycket obehagligt. Sebastian inser att morden riktar sig mot honom – och vem skulle mördaren i så fall kunna vara om inte Edward Hinde? Inspärrad eller inte.

(Beskrivning av bokens handling hämtad från Norstedts.)

———————————-

Det är konstigt att jag kan läsa engelsk och amerikansk kriminallitteratur som är centrerad kring någon form av seriemördande psykopat, men när det är en svensk bok får jag plötsligt väldigt svårt för den typen av litterära karaktärer. Troligen känns det mer verkligt när handlingen är förlagd till Sverige och i verkligheten vill jag inte veta av några seriemördande psykopater.

Bortsett från det tycker jag att det var en bra bok. Egentligen gillar jag inte alls Sebastian Bergman, och i den här boken är hans beteende till stor del otroligt irriterande, men har är onekligen intressant. Och den som jag verkligen gillar och hejar på är Torkel, jag kommer att fortsätta läsa den här serien för att få veta hur hans liv ska utveckla sig.

Jag kan absolut tänka mig att rekommendera den här boken. Den är välskriven och har bra driv.

Hjort / Rosenfeldt ges ut av Norstedts.

The Case of the Man Who Died Laughing av Tarquin Hall

Ett mord är ingenting att skratta åt. Ändå dör en framstående indisk forskare i ett fnissanfall när en hinduisk gudinna träder fram ur dimman och stöter ett svärd i hans bröst. Skrattar gott gör även mannen som antas ligga bakom det märkliga mordet – den mäktige gurun Maharaj Swami, som härmed blivit av med sin mest högljudde kritiker.

Men frågan är om gurun verkligen är skyldig. Fallet hamnar hos den skicklige Vish Puri, Indiens mest diskrete privatdetektiv, livsnjutaren som älskar allt som är kryddstarkt och friterat. Han tror inte på några övernaturliga förklaringar, utan söker efter en verklig mördare. Men jakten på sanningen för den mustaschprydde detektiven från trollkarlarna i slummen till de heliga platserna längs Ganges. Hur kunde mordvapnet bli till aska? Vem är den där gurun egentligen? Och varför håller Puris egen fru på att jaga brottslingar när hon borde vara hemma och laga sin läckra mat?

(Beskrivning av bokens innehåll hämtad från Forum Bokförlag)

———————————

Jag tycker om Tarquin Halls böcker om Vish Puri som omväxling till de kriminalromaner jag läser mest. Både den här och den tidigare boken känns väldigt indiska; varma, färgstarka och ganska så främmande.

Böckerna är skrivna i en lättsam ton med en hel del humor och huvudpersonen Vish Puri kan nog te sig löjeväckande med sin svaghet för mat och sitt envisande med att bära en alldeles för varm kostym och keps beställda från Storbrittanien.

Men det gömmer sig skarpa iaktagelser, samhällskritik och inblick i de mänskliga psyket i de här böckerna också vilket gör dem till både underhållande och intressanta läsupplevelser.

Jag rekommenderar mycket gärna den här och den tidigare boken om Vish Puri.

Tarquin Halls officiella hemsida och blogg

Båda böckerna om Vish Puri finns översatta till svenska hos Forum Bokförlag

Misery Bay av Steve Hamilton

I bitterkalla januari hittas en ung man hängd från ett högt träd i Misery Bay vid Lake Superior.

Inte lång därifrån har Alex McKnight fortfarande inte hämtat sig helt från förra gången han övertalades att ta sig an ett fall som privatdetektiv. Något han planerar att aldrig göra igen.

Men i mars blir han kontaktad av den sista personen han någonsin tänkt sig skulle be om hans hjälp. Och just på grund av vem det är som frågar blir det omöjligt för Alex att säga nej.

Å andra sidan är han bara ombedd att försöka få svar på några frågor relaterade till ett självmord. Inget som borde leda till samma typ av ondska som han tidigare blivit utsatt för. Den typ av ondska som krävt hans partners liv och gjort att han själv har en kula kvar invid sitt hjärta.

Men den till synes enkla sökningen efter information leder till en mardröm av våld och en jakt på en hänsynslös mördare.

——————————

Steve Hamiltion är ytterligare en författare som jag började läsa i och med att han gav ut sin första bok i serien om Alex McKnight, A Cold Day in Paradise.

Han skriver med en ganska typisk nordamerikansk privatdetektivromansstil. Språket är ekonomiskt och med i princip allting återgett från privatdetektivens perspektiv.

Det förekommer också en hel del våld, även om det inte är så mycket ‘slå först och fråga sedan’ som i vissa andra hårdkokta privatdeckarböcker.

Och jag gillar dem. Hamiltons böcker är intelligenta och personerna i hans böcker intressanta och trovärdiga. Jag tycker om Alex McKnight som person och som utredare.

Den senaste boken om McKnight innan den här kom ut 2006 så jag trodde att han lagt ner serien och blev därför mycket glad när jag hittade den här boken vid ett bokaffärsbesök. Ännu bättre tycker jag att det är att det kommer en ny bok i serien redan nu i sommar.

Jag rekommenderar gärna den här boken och serien om Alex McKnight av Steve Hamilton.

Steve Hamiltons officiella websida

Den enda av hans böcker som jag hittar på svenska är en fristående roman som heter The Lock Artist på engelska och Tystnadens gåta på svenska. Eftersom jag har svårt för böcker med en brottsling som huvudperson har jag inte läst den. Men den verkar ha fått fina recensioner så kanske ska jag ändra mig.

Hanging Hill av Mo Hayder

Sally Benedict har blivit lämnad av sin man och måste plötsligt försörja sig själv och sin tonårsdotter Millie. Det enda jobb hon kan få är att städa åt de som fortfarande lever den typ av liv hon gjorde som gift. Men också åt människor av helt annan kaliber. Som David Goldfarb.

David Goldfarb äger ett av de lyxigaste husen i Bath men ingen vet egentligen hur han tjänar sina pengar. Det går rykten om pornografi och annan brottslig verksamhet. Men när han erbjuder Sally utökat ansvar hos honom, utanför det kontrakt hon har med städbolaget känner hon sig tvungen på grund av sina ekonomiska omständigheter att tacka ja.

Zoe Benedict arbetar som polisinspektör. Hon har ingen kontakt med sin syster Sally och kan tyckas vara sin systers motsats. Om Sally är mjuk, kurvig och osjälvständig är Zoe tuff, ekonomiskt oberoende och har en framgångsrik karriär. Men Zoe har hemligheter och under ytan kanske hon inte är så stark som man kan tro.

När en av Millies skolkamrater Lorne Wood hittas mördad blir både Sally och Zoe påverkade av det som hänt. Genom sin utredning hamnar Zoe i Sallys kretsar och snart korsas deras vägar.

——————————-

Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken eftersom den är ganska komplicerad och uppbyggd av flera olika händelseförlopp.

Jag tycker om Mo Hayders sätt att berätta och hennes personbeskrivningar. Egentligen gillar jag inte när personer i vissa yrkeskategorier, till exempel poliser gör sånt som går stick i stäv med hur jag antar att de tränats att bete sig.

Men i den här boken stör det inte så mycket att jag lägger den i från mig. Tvärtom är den här boken så fylld av mysterier jag bara måste få veta lösningen till och så spännande att det bara var att fortsätta läsa.

Jag rekommenderar gärna den här boken.

Mo Hayders officiella hemsida

Blodröd måne över Villette av Ingrid Hedström

Orientexpressen blir inte den upplevelse den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot väntat sig. Långt hemifrån, på ett smutsigt och slitet tåg, fast i snön på Balkan, befinner hon sig plötsligt mitt i en mordutredning.

Mordet visar sig ha mörka trådar såväl bakåt i tiden som in i den närmsta framtiden. I Villette mördas kort därefter fru, dotter och barnbarn till en omtyckt lärare.

Snart befinner sig Martine härva av hämnd, hat och hemligheter där trådarna sträcker sig från Sydfrankrike till Stockholms skärgård och till en hemlig organisation över gränserna.

Samtidigt som Martine kämpar med en personlig tragedi kommer hon närmare den skrämmande sanningen och ett möte med en mördare utan nåd.

(Beskrivning av handlingen hämtad från Alfabeta Förlag.)

——————————————

På många sätt följer den här boken samma mönster som Ingrid Hedströms tidigare böcker om undersökningsdomare Martine Poirot. Men jag tycker att den tar ett steg framåt vad gäller utvecklingen av Martine, vi får veta mer om henne än tidigare och åtminstone jag kan inte låta bli att lida med henne. Det gäller också att vara vaken när man läser den här boken då allting och alla inte är vad de verkar eller utger sig för att vara.

Jag fortsätter att rekommendera den här serien med samma motivering som tidigare; trots vissa invändningar tycker jag att Hedström bygger upp sina böcker på ett smart sätt, personerna i böckerna är intressanta och jag uppskattar att böckerna har karaktären av en mer traditionell pusseldeckare.

Ingrid Hedströms officiella hemsida

(Erika: Om du skulle råka läsa det här så är just den här boken inte för dig. Inte nu iallafall.)

Under jorden i Villette av Ingrid Hedström

I slutet på 50-talet cyklar en ung man som en galning för att hinna i tid till gruvan i belgiska Villette. Men hissen har redan gått ner. Han hör dånet, han ser räddningsmanskapet rusa till, han inser att han har en chans att försvinna, han skulle ha varit därnere med de andra, alla kommer att tro att han är död …

1994 hittas en ung journalist mördad i en malmlast på en pråm i Villette. I sin hand har han ett fragment av en svensk tidning. Det visar sig att han är utsänd för att skriva en historik över gruvkatastrofen som på 1950-talet dödade 162 arbetare i staden.

När undersökningsdomare Martine Poirot börjar utreda fallet pekar vissa spår mot korruption och svindlande affärer i en fransk affärsmans städbolag på orten. Samtidigt leder mer än en ledtråd till det lilla insomnade gruvsamhället Hanaberget i svenska Roslagen.

Då ett nytt mord sker i Villette inser Martine att hon inte bara är sanningen på spåret utan även att hennes eget liv är hotat.

(Beskrivning av handlingen hämtad hos Alfabeta Förlag och från baksidestexten på boken.)

—————————————–

Jag är numera investerad i Ingrid Hedströms serie om undersökningsdomare Martine Poirot i Villette. Visst kan jag ha vissa invändningar mot hur mönstret i böckerna följer samma mönster – en historisk händelse får återverkningar i nuet – och mot hur flera sammanträffanden knyts till Martines släkt och vänner, till och med så långt bort som i Sverige.

Men det är smart att nuet i Hedströms böcker är 1990-talet och hennes intriger är i övrigt smart och trovärdigt konstruerade. Personerna i böckerna är intresssanta och mångfasetterade, liksom miljöerna och kläderna.

Dessutom kan jag som gammal inbiten deckarälskare inte motstå en författare som slänger in små honnörer till andra deckarförfattare, levande och döda, som till exempel att Martines man under sitt besök i Sverige sover över hos sin historieprofessor Einar Bure.

Jag rekommenderar absolut den här serien till alla som uppskattar en traditionell deckare, en deckare som är karaktärsdriven och inte baserad på utredningsteknik. Och när jag nu klassificerar Hedströms böcker som traditionella menar jag inte på något sätt att de skulle vara ytliga och tandlösa. Det finns ämnen som engagerar även i hennes böcker.

Ingrid Hedströms officiella hemsida

Flickorna i Villette av Ingrid Hedström

Villette har satsat extra mycket på sin årliga festdag eftersom man hoppas få en utnämning till EUs Kulturhuvudstad lagom till hundraårsjubileet. Av samma anledning är staden full av internationella journalister.

Martine Poirots svägerska, den berömde skådespelerskan Sophie Lind är också inbjuden och när hon inser Martines systerdotter Tatias talang för styling erbjuder hon även henne att stanna kvar i Villette för att assistera vid en fotografering.

Martine själv har tankarna på annat håll. Hon har precis fått veta att hennes mor Renée tillbringat en tid i ett nazistiskt fångläger och vill veta mer om det. Hon håller tummarna för att festligheterna ska avlöpa utan problem.

Men innan dygnet är över hittas tre flickor mördade strax utanför Villette. Återigen måste Martine leda en svår utredning under påtryckningar från stadens politiker som helst vill ha en snabb lösning och både nationell och internationell press som nu utnämner Villette till EUs mordhuvudstad.

Det som framkommer under utredningen hotar inte bara Martines position som undersökningsdomare utan kan också innebära stor fara för henne och de som står henne nära.

——————————

Ingrid Hedström verkar ha hittat ett format som passar henne. Nutiden i hennes böcker är 1994 vilket ger många kreativa fördelar, speciellt lämpade för kriminalromanen. Mobiltelefoner är ännu inte i var mans hand och de kriminaltekniska analyser som nu står polisen till förfogande fanns inte heller.

Det betyder att utredningen måste förlita sig på tidslinjer, alibin och profilering. Att personer i fara inte har en telefon att tillgå för att kalla på hjälp och att viktig information inte alltid når fram i tid. Allting gyllene öppningar för att bygga upp spänningen i en kriminalroman.

I båda de böcker jag läst i den här serien finns det också en historisk tillbakablick och koppling till det ‘nutida’ fallet. Om man vill irritera sig på något i Hedströms konstruktion av intrigen kan man välja att tycka att denna sammanvävning av olika skeenden och relationer mellan de olika personerna är får många och för komplicerade.

Men inte i någon av böckerna har det varit något som stört mig. Möjligen fanns det i den här boken en koppling som jag tyckte var lite för mycket. Fast jag tycker om att det är många trådar att hålla reda på och att min hjärna på det sättet hålls aktiverad och engagerad i boken.

Jag tycker om Ingrid Hedströms upplägg, hennes sätt att skriva och personligheterna i hennes böcker och kommer fortsätta läsa Villette-serien. Jag rekommenderar gärna den här boken.

Ingrid Hedströms officiella hemsida

En artikel i Aftonbladet om Flickorna i Villette

Gone av Mo Hayder

Polisinspektör Jack Caffrey står mitt uppe i en tidspressad utredning. En maskerad man har stulit en kvinnas bil mitt framför ögonen på henne. Ett allt vanligare brott, men problemet den här gången är att kvinnans dotter fanns i bilen när den stals.

Alla är övertygade om att det är bilen tjuven vill åt och att han kommer att släppa av flickan oskadd någonstans så fort han upptäckt henne. Men det är kallt ute så polisen kämpar ändå mot klockan för att hitta henne innan hon kommer till skada.

Allt eftersom tiden går och flickan inte kommer till rätta börjar polisen misstänka att det ändå inte var bilen förövaren vill åt utan flickan. Speciellt efter att Flea Marley påminnt om att det inte är första gången en bil stulits med en liten flicka i baksätet. I själva verket har det hänt två gånger tidigare. En gång släpptes flickan av oskadd men en flicka har aldrig kommit till rätta.

————————————–

Jag var mycket förtjust i de två första böckerna om Jack Caffrey, Birdman och The Treatment. De följande två, Ritual och Skin, var fortfarande starka och bra böcker på många sätt men i min mening innehöll de lite för mycket mysticism och den senare var alltför starkt knuten till den tidigare.

Så det var en mycket glad överraskning att den här boken är mer lik de två första. Den har ett större fokus på polisutredningen än mystiska varelser och ritualer. Den är också mer fristående även om det fortfarande finns trådar kvar från de tidigare böckerna. Här är de dock hanterade på ett sånt sätt att det inte är nödvändigt att ha läst de tidigare böckerna för att hänga med.

Den här boken är skickligt uppbyggd. Personporträtten är trovärdiga och ingen med minsta empatiska förmåga kan undgå att engageras och drivas av en önskan att få veta hur det ska gå. Jag har några mindre invändningar mot vissa dramaturgiska grepp Hayder tagit till för att dra ut på spänningen men på det hela taget har hon avhållit sig från de uppenbara deckartricken och spelar rent med sina läsare.

Jag rekommenderar gärna den här boken till de som vill både ha en spännande bok men också en där det länge är okänt vem förövaren är och man själv kan försöka lista ut vem det är.

Mo Hayders officiella hemsida

Mo Hayder gavs tidigare ut på svenska av B. Wahlströms men de har inte längre någon sida om henne.