7 intressanta fakta om mig

Jag fick en kombinerad utmärkelse och utmaning av snälla Annika som har en mycket bra bokblogg, Alkb. Precis som jag läser hon gärna deckare och hon läser (och rapporterar) i en imponerande hastighet.

Utmaningen är att jag ska berätta sju intressanta fakta om mig själv. Jag ifrågasätter ibland att det finns något särskilt intressant med mig så jag försöker mig på sju saker om mig som kanske inte redan är vida känt.

Utmaningen blir ju lite svårare eftersom jag redan gjort något liknande förut. Först hade jag ett inlägg med fem påståenden om mig där fyra var sanna och ett var falskt. Sedan blev jag utmanad att göra tio avslöjanden om mig själv. Men här kommer alltså ett försök att lista sju intressanta fakta om mig:

  1. En gång i tiden var jag faktiskt riktigt kreativ. Bland annat sydde jag en klänning till mig själv på ett par timmar av lite tyg jag hade liggande. Utan mönster. Och den blev riktigt snygg. Idag fattar jag inte riktigt hur jag lyckades med det. Och dessutom har jag ingen symaskin längre.
  2. Men då hade jag alltså en symaskin. De bytte ut alla symaskinerna på den skolan där min mamma jobbade och hon köpte en av de gamla till mig. Den var grå och sliten så jag målade den rosa. Den rosa symaskinen stod mig bi i säkert femton år.
  3. Jag har också gått igenom en period då jag nästan alltid stickade på någonting. Jag har en stor låda i källaren med tröjor som jag själv har stickat. Några är riktigt snygga, men så finns det ju också garner som är väldigt förlåtande mot stickarens bristande tekniska förmåga.
  4. När jag var 23 fick jag ett jobb som krävde körkort trots att jag inte hade just körkort. På företagets bekostnad tillbringade jag därför två veckor i Jokkmokk där jag tog körkort på en så kallad intensivkurs. Det fanns inget trafikljus i Jokkmokk men det fanns en ganska knepig femvägskorsning.
  5. Under en resa i Sydafrika stannade vi på ett ställe där man fick klappa en levande gepard (cheetah). De påstod att geparderna var lugna och trötta för att de precis fått mat, men jag undrar om de inte fått något lugnande för att inte säga sövande. I vilket fall kändes det inte alls som jag trodde det skulle. Jag trodde det skulle vara mjukt och lent, som att klappa en katt. Men det var strävt och kändes smutsigt och rent ut sagt lite äckligt.
  6. Något som jag trodde skulle kännas äckligt var att hålla i en orm. Det var också något jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle göra eftersom jag är rädd för ormar. Men på en konferens (ständigt dessa konferenser) skulle vi hjälpas åt att hålla en stor, lång, albinopython rak så att vi kunde mäta längden. Jag höll ormen under magen någonstans på mitten och den var varm och torr och len. Det kändes inte äckligt alls.
  7. Jag har sprungit Tjejmilen. Det längsta jag sprungit innan var 4 kilometer eller möjligen 5. Jag fick goda råd av min sportiga bror: att aldrig stå stilla även om kön stoppade upp utan springa på stället om det hände, att aldrig dricka mer än en mun vätska vid vätskekontrollerna, vid varannan vanligt vatten och varannan sportdryck. Jag följde hans råd till punkt och pricka. Jag var väl 22 när jag gjorde det här, men när jag kom fram till 9 kilometerskontrollen och såg mamma och pappa i publiken ropade jag: ”Pappa, pappa – jag har sprungit ända hit!”.

Automatisk censur?

Jag skrev ett ganska långt och komplicerat inlägg om någonting som har med jobbet att göra.

När jag tryckte på publicera försvann allting jag skrivit.

Jag försökte backa browsern i hoppet att texten då skulle finnas kvar, men icke.

Inte fanns någonting kvar i Utkast heller.

Undrar vem från jobbet som hackat sig in i min blogg och lagt till automatiska censurregler?

Ooops!

Det blir ingen belöning den här helgen.

Igårkväll var ju ett planerat undantag. Jag åt i och för sig inte särskilt mycket pizza och jag drack ingen öl utan höll mig till Ramlösa. Men pizza är ju ett undantag från hur jag vill äta nu.

Idag däremot föll jag av vagnen, som de engelsktalande säger, helt och hållet. Pizzarester, chips och brownie. Och jag är fortfarande sugen.

Jag vet precis vad det beror på. Jag är trött och stressad och har fortfarande lite förkylning kvar i kroppen. Men jag blir ändå arg på mig själv för att jag inte kan låta bli att ta till mat istället för att göra någonting annat konstruktivt.

Men vad tusan. Gjort är gjort. Nu gäller det att se till att ta nya tag och inte låta en dags svaghet bli en vana.

Och försöka glömma att det finns sex olika sorters Ben&Jerry-glass i frysen.

Firmafest hemma

Vi är tre stycken som har i princip samma position på det företag där jag arbetar. John i Oslo, Thomas i Köpenhamn och jag här i Stockholm. Vi är en skandinavisk organisation så vi arbetar tillsammans trots att vi sitter på tre olika ställen.

På grund av detta åker vi ganska ofta till varandras kontor för att mötas, informera varandra och samordna arbetet. Idag och imorgon är John och Thomas här i Stockholm.

Normalt när vi stannar över natten i någon av de andras hemstäder brukar vi gå på restaurang. Men den här gången bjöd jag hem killarna till mig.

Det var ju en del i mitt ”Se till att städa varje vecka”-projekt, men också för att jag tänkte att det kunde vara trevligt.

Och det tror jag att det var. Jag bjöd visserligen bara på öl och hämtpizza eftersom jag själv var med i ett heldagsmöte på jobbet, men de verkade nöjda med det.

Efteråt spelade vi Scene-it på Xboxen. Egentligen var det ju onödigt svårt för dem eftersom det var en svensk version. Men de gjorde bra ifrån sig och vi spelade två omgångar av det långa spelet.

Nu är jag nöjd och trött så jag tänker gå och lägga mig. Och fundera på vem jag ska bjuda hem nästa vecka.

En mascara-klassiker

Jag var trött och sen i morse igen. Och följdaktligen stressad.

Så när jag försökte mig på en snabbsminkning gjorde jag en riktig mascara-klassiker.

Jag körde förstås in mascaraborsten i ena ögat.

Det är inte bara obehagligt, snudd på smärtsamt, ibland blir det så kladdigt att man måste man ta bort allt smink man lyckats få på och börja om från början.

Sensmoralen är att inte försöka få på mascara om man inte kan lugna ner sig och låta det ta den tid det tar.

Fast efter att ha kämpat mig fram i snöyran insåg jag att det smartaste kanske varit att strunta i mascara helt och hållet. När jag kom hem var jag mer mascarakladdig runt ögonen än efter ”borsten i ögat”-incidenten.

Sova med fienden

Jag vet inte riktigt hur det går till men klockan blir alltid alldeles för mycket innan jag kommer isäng. Varje morgon när jag har svårt att komma upp ur sängvärmen och varje eftermiddag när tröttheten slår till som värst svär jag att den kvällen ska jag minsann gå och lägga mig i tid.

Men när jag kommer hem är det alltid så mycket som ska göras. Är det inte jobb så är det något för bostadsrättsföreningen eller andra vuxengöromål. Ikväll har jag sett till att alla mina räkningar fanns med för betalning innan månadens slut och gått runt i trapphusen för att försöka dela ut medlemspärmar.

Sedan vill jag ju känna att jag haft lite egentid också. Alltså hamnar jag i soffan framför tv-n med datorn i knät. Alldeles för ofta fastnar jag då i något tv-program som egentligen slutar för sent.

Ikväll har jag fastnat framför ”Sova med fienden” med Julia Roberts och Patrick Bergin. Jag tycker verkligen inte om den filmen, den är för otäck, speciellt nu mot slutet. Jag har sett den flera gånger redan så jag vet vad som väntar och hur den slutar. Ändå är jag rädd och trots att jag är rädd kan jag inte sluta titta.

Jag antar att jag måste fortsätta titta så att jag är säker på att när jag äntligen går till sängs är det ingen risk att jag behöver sova med fienden. För den där Patrick Bergin vill jag inte ha besök av, inte ens i mina drömmar. Särskilt inte i mina drömmar.