Gammal är alltid äldst

Jag tittar på Oscarsgalan. Jag gillar att se alla vackra klänningar, smycken och sminkningar.

Det är roligt och ibland gripande att höra alla tacktal också.

Men det som slog mig mest i år var hur gamla alla blivit. Det kändes nästan lite sorgligt att se Kirk Douglas.

Fast desto bättre kändes det att Josh Brolin äntligen blivit jämngammal med mig.

För jag har då rakt inte blivit något äldre.

Categories TV

Kalla mig Scrooge

Nu har jag gått igenom månadens räkningar och räkenskaper. Det gör mig alltid lite sur.

Jag blir sur på mig själv för att jag gör av med alldeles för mycket pengar på ackumulerade småutgifter. Det leder till att jag alltid gjort av med mer pengar än jag tror när jag kontrollerar kontot.

Och jag blir sur på Riksbanken för att de höjt, och tänker fortsätta höja räntan.

Det är inte det att jag närmar mig medverkan i Lyxfällan på något sätt.

Men ända sedan jag var arbetssökande en period avskyr jag att lämna ifrån mig pengar.

Dagens ‘borden’

Sista dagen på helgen och dessutom näst sista dagen i månaden för med sig en känsla av att det är saker som borde eller till och med måste göras.

  • En promenad
    Typiskt att det är genomgrått, visserligen ljusgrått men ändå genomgrått ute så att jag inte blir ett dugg lockad att gå ut.
  • Skriva färdigt förvaltningsberättelsen till Bostadsrättsföreningens bokslut
    Försöker se det som en litterär utmaning men den rätta inspirationen vill inte infinna sig.
  • Månadens räkningar
    Något som ju bara måste göras. Men eftersom det inte är beroende av dagsljus får det vänta lite.
  • Tvätta
    Standardaktivitet de flesta söndagskvällar mellan 18.00 och 22.00. Inte så roligt men det är skönt att börja veckan med rena underkläder och favoritplagg.
  • Jobba
    Jag ligger ohjälpligt efter och det känns ännu mindre lockande att påbörja ett nytt månadsskifte utan att ha slutfört det förra än att ägna söndagstid åt arbete.

Någon gång under dagen måste jag klämma in lite proviantering också. Inte bara för att man ju måste äta utan för att både toalettpapper och hushållspapper är slut eller i det närmaste slut.

Trots denna överfulla dagsplan lyckas jag inte få fart på mig själv. Helst skulle jag bara kura ihop mig i soffan och läsa boken av Stephen Booth som jag precis påbörjat.

Att kalla saker vid dess rätta namn

En gång i tiden när jag började hänga på internet interagerade jag mycket på ett amerikanskt forum, en så kallad ‘Message Board’. Den sajten hade en automatiserad moderering som följdes upp av en manuell moderering av de inlägg som fångats upp. Den automatiserade modereringen var helt enkelt baserad på en lista med förbjudna ord, bokstavskombinationer. Ord som någon ansett kunde användas i ett nedsättande syfte.

Problemet var bara att vi var så aktiva på det här forumet att vi började lista ut vilka ord det var som gjorde att våra inlägg försvann i tomma intet istället för att dyka upp på forumet. Vi började då helt enkelt byta ut någon bokstav mot en annan liknande.

Inte för att vi ville använda orden för att förolämpa någon utan för att vi till exempel ville tala om att ”I will survive” av Gloria Gaynor var den ultimata discolåten. Försökte vi göra det sögs det inlägget in i modereringskön eftersom ordet ‘gay’ gömmer sig i sångerskans efternamn.

Det här föranledde en diskussion om huruvida denna metod för moderering inte bara förstärkte de eventuella fördomar som florererar genom att stämpla vissa ord och begrepp som förbjudna. Vare sig man vill använda ordet ‘gay’ i betydelsen glad eller som beteckning på en sexuell läggning finns det ju inget negativt i ordet egentligen.

Jag är så lyckligt lottad att de som läser min blogg, iallafall de som brukar kommentera verkar tycka om mig och därför lämnar snälla och uppmuntrande kommentarer efter sig. Så när jag kallar mig själv för tjockis vill någon protestera och en annan tycker att det låter onödigt negativt att använda det ordet.

Jag har haft problem med min vikt ganska länge nu. Jag började gå upp i vikt när jag var i 30-årsåldern och min övervikt är sådan att jag inte kan ha kläder i den vanligaste storleksskalan. Några gånger har jag hittat den rätta inspirationen och gjort en rejäl viktnedgång men efter ett tag har jag gått upp i vikt igen av en eller annan anledning.

Jag kan inte säga att jag trivs med min kropp när jag är stor, tjock, överviktig eller vilket ord man än väljer att använda. Men jag har ändå äntligen slutat tycka att mitt existensvärde skulle påverkas av min storlek. Jag är lika omtänksam, rolig, smart och generös oavsett vilken vikt jag har. Lika otålig och temperamentsfull också.

Jag kan ju aldrig hjälpa till att se till att alla som är avvikande på något sätt ska behandlas på samma sätt som andra om jag låtsas att jag inte själv är avvikande. Att vara avvikande är inte i sig något negativt. Det är bara negativt om det leder till att man behandlas annorlunda. Att man inte får samma bemötande och respekt, samma chans till jobb till exempel.

Eller samma möjlighet att klä sig moderiktigt. Eller åtminstone i rosa. Jag struntar nämligen i om det sitter någon smal modebesserwisser och tycker att överviktiga inte ska se ut som rosa elefanter. Jag gillar rosa och vill ha rosa kläder. Det finns inte någon färg i världen som döljer min storlek i vilket fall.

Dessutom har de ju tydligen inget emot att jag har grått på mig. Och om det är något som elefanter faktiskt är så är det grå.

En trevlig kväll

Tack kära Spader Madame för en mycket trevlig kväll. Jag hoppas du tog dig hem utan problem.

Och jag är ledsen att jag lurade dig att följa med till Birkastan där inga fik tydligen håller öppet på lördagskvällar. Jag hoppas att foten inte blev mycket sämre av att det ledde till en längre promenad än vi tänkt.

Tjockisens bästa vänner

Jag försov mig i går. Inte så att jag blev sen till jobbet. Eftersom jag struntade i att tvätta håret och klädde mig i all hast.

Med sådan fart klädde jag mig faktiskt att jag insåg ganska snart när jag kommit till jobbet att jag inte alls trivdes i det jag hade på mig.

Så när jag ändå var tvungen att åka till Täby Centrum för att gå på apoteket susade jag in på H&M för att se om jag kunde hitta någon ny topp.

Att gå in på H&M just nu är en fröjd för den som gillar ljusrosa. Och pastellfärger över huvud taget. Ända tills man kommer till tjockisavdelningen vill säga.

Om man är tjockis tror H&M att man bara vill ha toner av grått, svart, vitt, beige, mossgrönt och möjligen blått. Inte ett rosa plagg så långt ögat nådde.

Jag ryckte ändå snabbt åt mig tre versioner av en av tjockisens bästa vänner; tunikan. Två grå och en vit. Den ena grå slängde jag direkt på mig när jag kom tillbaka till jobbet. Den var sådär.

Den andra däremot visade sig ha potential att bli en ny favorit när jag satte på mig den i dag. Jag kombinerar den med en version av tjockisens andra bästa vän; ett långt halsband.

Ett halsband som jag inte kunde motstå där det hängde i blomsteraffären. Man är ju helt oförberedd på frestelser av det slaget när man går in i en blomsteraffär och motståndskraften är inte aktiverad.

Tjockisens tredje bästa vän är för övrigt sjalen. Samtliga vänner kännetecknas av att de kamouflerar, distraherar eller förlänger silhuetten. Men det fungerar bara om samtliga är tillräckligt långa.