Jag blir lite kär jag med tror jag

Det händer att jag blir lite löjligt glad i hjärtat just nu och ler fånigt mot tv-rutan.

Det är när den nya reklamen för Libero Up&Go visas.

De är ju så söta och charmiga de där två barnen.

Hur lyckas de få dem att göra precis rätt miner och gester?

De där som får mig att bara smälta här i soffan.

Och låten är ju så bra också.

Jag tror att jag måste köpa en CD av Miss Li. Minst en.

Jag skulle köpa ett lass blöjor också om jag trodde att jag kunde få ett eller två såna där söta barn på köpet.

Men eftersom jag tvivlar på det nöjer jag mig med att köpa musiken.

Annonser

Grinig gammal gumma

Saker som jag irriterat mig på i dag:

  • Att vissa inte verkar lyssna när man (jag) förklarar saker varför man (jag) måste förklara samma saker om och om igen. Och igen.
  • Butikspersonal som när de inte kunnat hitta en sak som fanns i skyltfönstret i butiken tittar på mig och säger: ‘Den kanske har tagit slut?’ Jag kanske är gammal och grinig men jag är alert nog att veta att det inte är jag som är kund som borde veta svaret på den frågan.
  • Reklamfilmen som försöker få oss att bli livrädda för våra pumptvålar. Det är naturligtvis inte orimligt att tro att det finns bakterier på pumpflaskan. Men vad gör jag efter att jag pumpat tvål i handflatan? Jo, jag tvättar händerna! Voila – bakterierna är väck. Det är ju liksom hela poängen med att tvätta händerna med tvål.

Apropå öl

Apropå öl så är det ju inte bara det där ölet som förmodligen är det bästa ölet i världen som kan vara uppiggande.

Just nu går det en reklamfilm för ett annat ölmärke som alltid får mig på glatt humör. Filmen alltså, eller snarare musiken.

Just den här är The Golden Age med The Asteroids Galaxy Tour men de har ju också haft Cobrastyle med Teddybears och Little Green Bag med George Baker Selection. Ett urval av filmerna hittar ni här.

Utan strumpor och skor

Plötsligt har det börjat dyka upp en reklamfilm på tv med människor som är barfota i olika sammanhang.

Någon cyklar barfota mitt i stan, en annan är barfota hos bilhandlaren och köper en bil, några sitter barfota på restaurang, andra står barfota på Arlanda och så vidare.

Det visar sig vara reklam för ett nytt ställe att låna pengar i från. Det heter något med det engelska ordet för frihet i namnet och har ett barfotaavtryck med ett glatt ansikte som symbol.

Jag förstår hur de tänkte. De satt och tänkte på kreativa sätt att illustrera frihet.

Och det är säkert många som kopplar ihop känslan av att gå barfota med känslan av frihet. Framförallt känslan av bekymmersfrihet.

Men inte jag. Jag är inte alls så förtjust i att gå barfota. Det finns nästan inget underlag då jag inte tycker att det är obehagligt. Antingen för att jag känner att jag blir smutsig, eller riskerar att trampa på något skadligt eller otrevligt, eller att det helt enkelt gör ont.

Utom möjligen på en riktigt fin sandstrand, eller en privat gräsmatta som är garanterat fri från djuravlämningar av olika slag.

Dessutom kan jag bli lite motvallskärring av såna där kreativa reklamgrepp. Innehållet i reklamfilmen har ju egentligen ingenting att göra med företaget den gör reklam för.

Så jag kan ju inte låta bli att komma upp med en egen slogan för det här kreditföretaget:

Låna hos oss. Så dyrt att du inte längre har råd  med strumpor och skor.

Ibland behöver man en paus

Det var många saker som fascinerade mig när jag bodde ett litet tag i Schweiz. En av dem var att det även i en film av ordinär längd alltid ingick en paus. Jag lyckades aldrig få någon klarhet i varför det var så.

Jag vet inte heller om jag var odelat positiv till en paus mitt i en vanlig film. Men det var inte värre än att jag kunde leva med det och en chans att utöka biogodisförrådet är ju inte dumt.

När det gäller reklamavbrott i film på tv tycker jag att det är lika irriterande som de flesta. Men jag har lärt mig att leva med det. Faktum är att jag verkar ha anpassat mig till det.

Nu sitter jag nämligen här framför Morden i Midsomer och tänker att en reklampaus inte skulle vara så dumt alls. Men å andra sidan ska knipövningar visst vara bra för oss medelålders kvinnor.

Antiklimax

Jag sitter som på nålar. Det är så spännande.

Hårvårdsspecialisten Thomas Edlund ska avslöja hemligheten bakom vackert hår.

Nu säger han det.

Det är en tre-stegs-behandling:

  1. Shampo
  2. Balsam
  3. Styling

Eh?

Det känns som om jag hört det förut?

Men så kan det väl vara. En persons hemlighet är gammal skåpmat för en annan.

Fast jag hade verkligen hoppats på något tips som skulle göra mitt hår häpnadsväckande vackert.

Faktum är att på Wellas hemsida finns det några filmklipp som visar mer handgripliga knep – hur man gör plattångslockar bland annat – med samma frisör. Mycket mer värdefull information, så jag förstår inte varför de inte ens har med webbadressen i reklamfilmen.