Heja mormor!

Ja, inte  min mormor alltså. Hon lämnade oss tyvärr för ganska länge sedan.

Men hon i den senaste Triss-reklamen.

Folk som använder sarkasm i ett låtsat försök att skämta när de vill ge en pik förtjänar en liten dragspelstrudelutt.

Annonser

Dagens kontorsunderhållning

Två kollegor försökte prata med en indisk medarbetare över högtalartelefon.

Eftersom jag inte var berörd av konversationen och dess utgång kunde jag tycka att det var ganska underhållande.

För de inblandade var det nog snarare deprimerande. Själva definitionen på språkförbistring och ömsesidiga missförstånd.

Konstigt hur vissa språkmelodier biter sig fast.

För en del nationaliteter spelar det ingen roll om de har ett engelsk ordförråd värdigt ett lexikon, när de pratar låter det ändå som om de talade sitt modersmål.

Själv föredrar jag att kommunicera med mina indiska medarbetare via e-post eller webmessenger. Textad webmessenger.

Nu tillbaka till arbetet. Howdy Part-e-ner. Birdy num num till er alla.

Jag visste det!

Jag hade inte alls tänkt arbeta i kväll. Jag jobbade hårt och länge under dagen.

Men nu har jag ju BlackBerry. Och därför såg jag e-postmeddelandet som informerade om att mina databaser var färdiga och fanns tillgängliga.

Ett e-postmeddelande som jag inte borde sett eftersom det kom efter att jag stängt jobbdatorn för dagen.

Tack vare BlackBerryn såg jag det alltså och kände pressen att ta tag i det som jag vet att folk väntar på. En kollega hade redan ringt tidigare i dag och undrat om sina siffror.

Så jag har jobbat till nu. Vilket betyder att jag antagligen får bannor av Steven i morgon. Jag skulle nämligen ha städat min klädkammare  ikväll så jag kunde få bort mina kläder som ligger lite här och där.

Nu bums i säng. Jag har ett möte redan på morgonen och i morgon bara måste jag tvätta håret innan jag går till jobbet.

Svåra grejer

Jag har plötsligt blivit viktig på jobbet. Så måste det vara. Jag har nämligen försetts med en BlackBerry.

Man förstår att det är väldigt fint att ha en BlackBerry.

Det är nämligen inte alls självklart hur man använder nämnda tingest.

Inte ens det jag lyckades flytta över från min gamla mobil blev sig likt.

Till exempel mina kontakter som delades upp i flera olika och fick obegripliga namn.

Men jag tror att jag är på god väg att få min nya leksak att bete sig som jag vill. Åtminstone delvis.

Fast det där med att få ordning på kontakterna kommer att ta lång tid.

Och jag har inte lyckats komma på hur jag på ett smart sätt får över lite trevliga bilder.

Dock har jag upptäckt att jag kan leka på Facebook från min BlackBerry.

Det kommer jag att uppskatta nästa gång jag befinner mig på resande fot.

En parkommunikationsklassiker

Jag tillhör inte de som tycker att man måste göra allting tillsammans bara för att man är ett par.

Tvärtom har jag själv så stort behov av egen tid efter att ha levt ensam största delen av mitt liv att jag uppmuntrar Steven att ge sig ut på egna äventyr.

Inte vilka äventyr som helst förstås, men jag litar på honom och tror ändå inte att ständigt kontroll och att hålla någon hårt skulle förhindra eventuell otrohet.

Så oftast är jag också ganska bra på att låta bli att ringa stup i kvarten för att höra hur han har det och vad han gör. Om han till exempel är på Finlandsfärja med grabbgänget eller i Barcelona på Formel 1 med bästa kompisen.

Men jag vill ha vetskap om vissa saker. Till exempel när han ska komma hem. Så att jag hinner skicka hem älskaren i tid alltså.

Nej, det där sista var lögn, men det har något att göra med att jag vill veta när jag ska börja bli orolig, tror jag.

Det kan ju vara svårt att ge ett exakt svar om man bara ger sig ut på stan, man vill stanna så länge det är roligt. Alltså är det viktigt att man är tydlig i sin kommunikation. Om följande utspelar sig är man rökt.

– Hej älskling, har du kul?

– Ja, det är massor med läckra bilar och jag har träffat flera gamla kompisar.

– Låter toppen. Så hur länge till tror du att du stannar?

– En eller ett par timmar kanske.

– Okej. Du kommer när du kommer. Stanna så länge det är roligt.

Råkar man säga det där sista har man bara sig själv att skylla. Och när det gått nästan fem timmar istället för ett par och man börjar ringa på älsklingens mobil utan att få något svar får man inte bli arg. Det är förstås högljutt på krogen eller som i det här fallet när man tittar på cruising och lätt att missa att mobilen ringer.

Så om man inte vill börja få otäcka visioner av sin man nerslagen någonstans, eller i armarna på någon lagom kurvig blondin, och börja fundera på att ringa runt till sjukhus och kanske polisen, gäller det att byta ut den där sista repliken.

– En eller ett par timmar kanske.

– Okej. Stanna så länge det är roligt. Men om det betyder att du stannar ute längre än ett par timmar kan du väl ringa mig och säga det?

Det ska bli spännande att se om jag kommer ihåg det nästa gång Steven ger sig ut på egna äventyr. Han kom hem till slut i alla fall. Vid 1-tiden på natten. Välbehållen och utan läppstiftsmärken. Jag får väl vara nöjd så.

En av Stevens bilder från i går

Äsch

Det här med automatisk svarsfunktion i e-postprogrammet har jag alltid tyckt varit både smart och användbart.

I dag skulle jag vara på ett heldagsmöte på Arlanda och var osäker på om jag skulle kunna koppla upp mig och läsa min e-post.

För att inte riskera att någon skulle tycka att jag var nonchalant eller oartig som inte besvarade e-post lade jag in ett så kallat ‘Out of office’-meddelande.

Vilket sedan skickades om och om igen till en grupp som jag är med i på Facebook.

Äsch.