En trött prinsessa

Enligt hon som tigger utanför Ica här i kvarteren såg jag ut som prinsessa i dag.

Hon gillade min korallröda kofta.

Så jag gav henne en hundralapp.

Jag är mycket mottaglig för smicker alltså.

Bara ett tips för framtiden.

Ifall ni skulle behöva min hjälp någon gång.

Vet inte om jag känner mig som en prinsessa i dag precis.

Det har varit en bra dag och så, det är inte det.

Jag vet inte om det är vädret eller att det varit en femdagarsvecka, men jag var galet trött när jag kom hem från jobbet.

Så det är verkligen skönt att det är helg.

Om jag har koftan på mig i morgon igen kanske jag både ser ut och känner mig som en prinsessa.

Ok, jag fattar

I dag har jag varit hos frisören.

Länge tyckte jag att det var nästan lika läskigt att gå till frisören som till tandläkaren.

Så hade jag hår ner till rumpan också.

Men nu hade jag tydligen invaggats i en falsk trygghet och såg bara fram emot dagens besök.

Tog för givet att frisören kom i håg hur jag vill ha det.

För det är en sak som jag avskyr nämligen.

Det är när de tunnar ur min lugg.

Jag trivs inte alls med det, jag känner mig som en äggskalle och vill bara stänga in mig tills det växt ut igen.

Vilket tar tid när det är uttunnat; det är inte en ekonomiklippt lugg som behöver bli längre, allt måste växa ut från roten för att den ska bli tjockare igen.

Och i dag glömde jag att påminna om det här.

Så hon tunnade ur min lugg…

Varför vill frisörer alltid att man ska se ut som en äggskalle?

Efter frisörbesöket åkte jag, med gråten i halsen eftersom mitt liv var förstört — åtminstone för två månader framåt — till Täby Centrum.

Och nästan det första jag såg där var en kvinna som inte hade något hår alls.

Så, ok, jag fattar.

En urtunnad lugg är inget att bli så upprörd över.

Troligen är det inte ens någon annan som tänker på det.

Men det är viktigt hur man känner sig.

Jag får helt enkelt öva på att känna mig snygg.

Och sluta känna efter hur tunn luggen är hela tiden.

Före.

Efter.

Antiklimax

Är det bara jag som känner mig ovanligt trött den här veckan?

Jag skulle vilja hitta på något på kvällarna.

Speciellt kvällar som den här när vädret är fantastiskt.

Men det blir på sin höjd att jag tvättar eller ägnar mig åt annat hemmapyssel.
Dessutom var det avtalat att jag skulle ringa ett telefonsamtal i kväll.

Ett som jag var både nervös och förväntansfull inför.
Och så hamnade jag hos en telefonsvarare.

Nu väntar jag bara på att hjärtklappningen ska sluta så ska jag gå och lägga mig.

I morgon ska jag till frisören och det besöket kan inte komma snabbt nog.

Som i en Jane Austen-film

Jag hade en ny klänning på mig i dag.

Jag har flera klänningar från samma designer.

I samma modell.

I samma storlek.

Så jag provade inte den här innan jag köpte den.

Den här designern…

Hur ska jag uttrycka det finkänsligt…

Hon är inte lika nära Dolly Parton i bh-storlek som jag.

Och hennes överdelar passar oftast bättre för kvinnor som liknar henne mer än mig.

Men just den här klänningsmodellen har fungerat bra för mig.

Det enda är att jag måste ha ett linne under så att urringningen inte blir lite väl vid och djup, vid på djupet alltså.

Har fungerat alltså.

Den här nya klänningen var lite extra tajt över bröstet.

Jag lät inte det hindra mig för den är i en fin färg, har en trollslända i mönstret och ordet Love broderat i rosa.

Ni fattar ju!

Så hela dagen i dag har jag känt mig som en skådespelare i en Jane Austen-film.

Som om jag hade en korsett på mig som både komprimerade bysten lite sedesamt och skapade en lite busig klyfta.

Jag vet inte om det var det eller ett meddelande jag fick under dagen men jag har känt mig riktigt attraktiv hela dagen.

Så ett riktigt bra köp, den där klänningen.

Även om jag inte är säker på om jag kommer att ha den på jobbet igen.

Det händer så omtumlande saker när jag känner mig så där läcker.


Ett skålpund kött

Sommaren är här.

Den svenska sommaren.

Så säger jag inte för att det regnade i dag.

Jag var väldigt nöjd över det eftersom jag fick använda min fina rosa regnrock igen.

Men med den svenska sommaren kommer insektsbett.

Årets första myggbett fick jag för en dryg vecka sedan, på vänster stortå.

Det kliade något så infernaliskt.

Fast det var ändå bara ett myggbett.

I går kliade det minst lika mycket på höger hand så jag trodde att jag fått ytterligare ett.

Vid närmare inspektion visade det sig att det måste vara ett bromsbett.

Det saknas en stor — enorm — bit hud på handen nämligen.

Ett skålpund kött är borta.

Det är mer som en månkrater än ett bett.

Jag överdriver inte!

Ok.

Lite kanske.

Jag tänker iallafall försöka distrahera från skadan i fråga med vackert rosamålade naglar.

Det är bara ett problem.

Den rosafärgen matchar inte färgen på regnrocken.

Så i morgon får det inte regna.

Huskatt

Jag skulle egentligen blivit hämtad redan vid åttatiden på midsommaraftons morgon.

Men när jag redan var redo för avfärd fick jag besked om att skjutsen skulle bli försenad.

Så jag dammsög, tömde diskmaskinen och lite sånt pyssel.

Det kändes trevligt när jag kom hem i går kväll.

Och gjorde att jag kunnat vara riktigt lat i dag.

Vädret var som gjort för att bara vara uppkrupen i soffan som en huskatt hela dagen.

Som bonus fick jag använda — äntligen — min nya regnrock när jag gick ut för att handla lite.

Mest har jag övat på zen, acceptans av sakernas tillstånd och tålamod.

Inte mina starkaste grenar.

Så det ska bli skönt att få åka och jobba i morgon.

Även om det betyder att jag måste duscha och ta på mig jobbkläder.

Fest och familjemiddag.

Jag åkte på midsommarfest.

Jag hade roligt.

Sillunch, femkamp, grillning, gamla bekanta, nya bekanta, snapsvisor, mera sång och efter en magiskt fin dag det obligatoriska midsommarregnet.

I morse vaknade jag på Ingarö.

Vädret var grått och regnigt och det kändes helt ok, liksom att få ligga kvar i sängen och mysa tills det var nästan lunchtid.

Men efter en god brunch inledde vi förberedelserna för en midsommardagsträff med familjen.

Mera god mat, mera prat och skratt.

Och minsann om inte det fina vädret kom tillbaka.

Men nu är jag hemma igen och myser i soffan.

Lagom doser med socialt umgänge passar mig bäst.

Och i morgon ytterligare en härligt ledig dag innan det är dags att jobba igen.

Långhelger är en bra uppfinning.