Men ändå en måndag

I morse när jag åkte till jobbet var det omöjligt att inte få vårkänslor och må bra. Solen sken och himlen var blekt ljusblå. Det var inte så mycket trafik och de spelade bra musik på radion.

Men sedan kom jag fram till jobbet och arbetade med en motsträvig excelfil. Attackerades av plötsliga och brådskande arbetsuppgifter och bostadsrättsföreningsärenden.

Så jag fick inse att det ändå var måndag. Om än en med vackert väder. Nu ska jag hoppa i säng. I morgon kommer att bli en lång dag.

Fast i motsats till i dag kommer den att börja tufft och avslutas på bästa möjliga sätt.

Vilodagen

Jag har alltid ansett att det finns poänger i det den kristna religionen lär ut. Som att man ska helga vilodagen, det vill säga söndagen. Den regeln gör söndagar till fina dagar vars enda lilla skavank är att de följs av måndagar.

Än så länge helgar jag den här söndagen genom att såsa omkring i pyjamas. Det är något väldigt tillfredsställande med att inte klä på sig. Ända tills det ringer på dörren vill säga. Men det har det inte gjort ännu så det är enbart ett nöje.

Ett annat nöje var att hitta en dimrosa trenchcoat hos Ellos. Som dessutom fanns i min storlek. Det är första gången sedan jag lurades att handla på Ellos för att Matilda önskat sig en sak som bara fanns där som jag gjort något annat än irriterat mig på alla dessa broschyrer som dimper ner från dem hela tiden.

Tyvärr kan inte hela dagen ägnas åt nöjen. Jag måste också helga Mammon, det vill säga jobba. Men inte riktigt än. Först ska jag mysa lite till, sedan klä på mig och ta en promenad. Promenader kan ju vara vilsamma. Speciellt när det är så fint väder som i dag.

Lördagssällskap

Steven åkte i väg för att hämta sin mamma på Centralen och skjutsa henne till sin syster. Sedan skulle han stanna där, umgås och äta pizza.

Så jag gick ner till 7-11 och skaffade mig lite eget lördagssällskap. Det passar mig bra med en lugn lördagskväll. Jag har tagit på mig min sköna rosa sjal och myser i mitt soffhörn.

Jag sparar mitt lördagsfirande till måndag då jag ska träffa en kär vän från Östersund.

I betraktarens öga

Facebook är ett intressant fenomen. Jag har haft som princip att inte hänga på några av de många uppmaningar jag får om att signalera det ena eller det andra i min statusrad. Inte så mycket för att det är en principsak utan för att det inte är hur jag vill använda Facebook.

Men i går fick jag en lite fånig men harmlös uppmaning från en person som alltid är så glad och trevlig. Det var ingen lång statusrad man ombeddes klistra in heller utan bara något eller några ord. Det var fånigt men harmlöst, jag hade inget bättre för mig så jag hängde med.

Den här uppmaningen var för övrigt bara för kvinnor. Så det dröjde inte länge förrän en av mina manliga Facebookvänner som är väldigt aktiv på FB och som gärna gör dramatiska utspel avslöjade bakgrunden till alla de kryptiska statusrader han sett. Tillsammans med ett uttalande om att det hela var extremt larvigt och att han funderade på att blockera alla som deltagit.

Antagligen var det för att jag ägnat kvällen åt att banna mig själv för att jag tänkt elaka tankar om andra människor som jag började fundera lite på hur han reagerade. Jag tar det egentligen inte så allvarligt att han gjorde det utspelet, han gillar att provocera och domdera.

Men det fick mig att fundera ännu mer på hur mycket i ens liv som faktiskt påverkas ens eget sätt att betrakta allting omkring en, det som händer, andra människors beteenden och till och med omgivningen i sig själv.

Om man väljer att hänga upp sig på brister och felsteg har man det säkert inte så roligt. Envisas man dessutom med att påpeka hur oacceptabla andras brister och irriterande beteenden är blir nog risken stor att man en dag står utan vänner.

Efter att (igen) kommit till denna djupa och revolutionerande insikt bestämde jag mig (igen) för att fokusera på det positiva i min omgivning. Man skulle tycka att jag inte skulle behöva påminnas om det om och om igen. Men jag är tydligen lite korkad på det sättet.

Elaking

I dag har jag bara gjort tråkiga saker. Administrativa arbetsuppgifter som bara är tidskrävande. Matchat rader och flyttat data i en excelfil så att jag kände mig blind på slutet. Visat vår hyreslokal som behöver renoveras för två olika byggfirmor.

Det har lett till att jag också mest tänkt tråkiga tankar. Delvis elaka tankar faktiskt. Om paragrafryttare och orättvis arbetsfördelning och tafatta människor som tär på mitt tålamod.

Det är inte bra att tänka såna tankar har jag förstått. Även om de bara är influerade av stundens desperation och snabbt övergående.

Så det blir inget blogginlägg i dag. För jag vill ju inte erkänna att jag har dagar när jag tänker såna tankar.

Vem som skrivit det här  inlägget har jag ingen aning om. Säkert samma person som tänkte de där dumma tankarna.

Själv har jag ägnat kvällen åt att bara tänka vackra och generösa tankar. Det är lättare när man läser bloggar än när man gör vissa andra saker.