Bara en vanlig helg

Nu är det bara en vanlig helg kvar innan jag måste börja gå till jobbet igen. Jag försöker intala mig själv att det ska bli roligt. Att träffa alla kollegor igen och höra vad de haft för sig på sina semestrar. Få lite struktur på dagarna, äta regelbundet och sätta fart på både kroppen och de små grå cellerna igen.

Jag är inte helt och hållet framgångsrik i mina försök att ändra attityd utan skulle mycket väl kunna tänka mig både en och två veckors semester till. Och det är inte bara för att det är just vad flera av kollegorna har kvar. Eller för att jag är rädd att jag inte ska komma ihåg alla lösenord jag behöver för att faktiskt kunna börja använda jobbdatorn igen.

Nej, det som oroar mig mest är att det ska vara alldeles för lugnt på jobbet – för få kollegor och för lite att göra – och för fint väder utanför. Men jag oroar mig nog i onödan. Anledningen att jag börjar redan på måndag är ju att det är första vardagen i en ny månad då jag alltid har mer än fullt upp att göra.

Men vackert väder kommer det nog att bli nästa vecka. Min semester är ju som sagt slut då.

Jag gör det helst en annan dag

Nu har jag äntligen betalat månadens räkningar. Något jag skjutit upp ända sedan vi kom hem i lördags.

Egentligen tycker jag att det är otroligt smidigt att sköta hushållsekonomin nu sedan jag fick internetbank. Men jag hade en mindre smärtsam rutin förut.

Då satte jag på min stationära dator, där jag sköter mina bankaffärer, varje dag och lade in räkningarna så fort de dök upp. Nu har jag en tendens att samla räkningarna på hög och inte registrera dem för betalning förrän i slutet av månaden. Och då känns det som om alla mina pengar ska försvinna över natten.

Egentligen är förstås mina månatliga kostnader ungefär lika stora nu som då, men vissa månader är ju värre än andra. Den här var det semesterkostnaderna och en stor bilservice. Dessutom hade lönerutinerna på jobbet inte fungerat som de skulle så samtliga mina sjukdagar från hela våren drogs den här månaden.

Men jag är inte barskrapad. Och det infinner sig en slags tillfredsställelse av att veta att jag gjort rätt för mig och betalat mina räkningar. Jag känner att jag med gott samvete kan ge mig ut på stan och handla något av alla höstnyheter som hängts upp i affärerna.

Trots det har jag en känsla av att jag kommer att skjuta upp proceduren till nästa dag några dagar även nästa månad. För att betala räkningar är något jag helst gör en annan dag.

Damernas detektivbyrå

damernasdetbyråPrecious Ramotswe växer upp med sin pappa i Botswana. Av honom lär hon sig att vara uppmärksam, lyssna och framförallt att älska sitt land.

När han dör ärver hon 140 kor som hon säljer, flyttar in till Gaborone och startar Botswanas första kvinnliga detektivbyrå; The No 1 Ladies’ Detective Agency.

Mma Ramotswe skaffar sig snabbt nya vänner i Gabarone, samt en sekreterare, men det tar tid innan Damernas detektivbyrå får några fall att lösa. Men så plötsligt dyker det upp en klient och snart försöker Mma Ramotswe lösa fallen med ”Den falske pappan”, ”Den otrogne äkta maken” och ”Det förlorade fingret” med flera.

——————————

Filmen baserad på Alexander McCall Smiths första bok om Precious Ramotswe är lika varm och mysig som boken. Jag blev inte besviken även om jag kanske föreställt mig vissa karaktärer och saker annorlunda.

Trots det skulle jag inte rekommendera den som en biofilm, men på DVD är den god underhållning. Tydligen visades den som TV-serie i Canal+ i juni och det tror jag säkert också fungerar bra.

Den höst de starka kallar sommar

Nu har jag haft tre veckors semester; en vecka med höstväder i Stockholm, en vecka med sommarväder på Gotland och förra veckan med extremt höstväder i Stenlandet utanför Örnsköldsvik. Så mycket regnade det där att vissa vägar i området måste stängas av.

Jag har alltid varit en förespråkare för att sommaren ska tillbringas i Sverige – inget är som svenska somrar. Men nu börjar jag undra om jag inte måste ändra mig.

Troligen är det bara att jag sett fram emot min vecka på Stenlandet så mycket och blev besviken över det dåliga vädret, men nästa år tror jag att åtminstone någon vecka ska tillbringas någonstans där riskerna för grått väder är minimala.

Eller så försöker jag komma iväg någonstans redan nu i höst eller vinter. Även om jag inte kommer iväg kan jag njuta av att leta bland alla härliga resmål som finns tillgängliga nu. Jag tror jag ska planera något riktigt lyxigt – ska man drömma kan man lika gärna drömma stort.

Restaurang Mamma Mia, Örnsköldsvik

restmammamia

Jag kan inte minnas att vi gick särskilt ofta på restaurang när jag var barn. Men på 70-talet när vi tillbringade många somrar här på Stenlandet utanför Ö-vik brukade vi göra ett besök på den italienska restaurangen Mamma Mia.

Då var restaurangen liten och trång, men italiensk mat och pizza var ovanligt och lyxigt. Jag såg fram emot det besöket varje sommar och har även i vuxen ålder bibehållit traditionen att Restaurang Mamma Mia måste besökas när jag är i Ö-vik.

Nu har den flyttat till större lokaler, fortfarande i centrala stan men med en uteservering som ligger skyddat och rofyllt. Väggarna pryds av diverse signerade föremål inropade på välgörenhetsauktioner samt mängder av sporttröjor – även de signerade. Restaurangen tycks vara ett stamtillhåll för MoDo-fans och MoDo-spelare; flera somrar i rad lyckades jag pricka in mitt årliga besök så att jag delade lokalen med Peter ”Foppa” Forsberg.

Idag kändes det mysigt att komma in till de rödrutiga dukarna och den ombonade känslan efter att ha blivit våta och kalla i regnet. Lika lockande kändes det att beställa en varm pastarätt. Restaurangen drivs av en familj som härstammar från Trieste i Italien och jag upplever maten som ganska genuin. Priserna är relativt höga, men jag har aldrig blivit besviken på maten och personalen är trevlig.

Det är svårt för mig att vara objektiv om Restaurang Mamma Mia, men här kan man läsa vad andra har tyckt.

Foppa var förresten inte där idag, om det var någon som undrade.

Regntunga skyar

Idag däremot har det regnat i princip hela dagen. Bergen mittöver sjön är inte särskilt höga, men molnen hänger så lågt att de döljer även deras toppar.

Efter att ha trotsat regnet och hastat runt i Ö-vik tills vi var genomvåta i håret och vissa av oss ända in på kroppen åt vi på en resaurang. Sedan for vi hem till stugan och gjorde det bästa av situationen – tände en härlig brasa.

Här har vi minsann inte tur med vädret

Vid 21.20 igårkväll var vi äntligen framme i mitt älskade Stenlandet utanför Örnsköldsvik efter ca 55 mils bilkörning. Vädret var genomgrått och regnet vräkte ner.

Men min morbror hade tänt i öppna spisen så vi grillade korv och hade det riktigt mysigt i vilket fall. Då är det lite tråkigare att det även idag är grått och trist väder. Speciellt som det är första gången Therese är här och jag verkligen vill att hon ska tycka om att vara här.

Fördelen är ju att jag hunnit blogga ikapp om Gotland, trots att jag håller tummarna för att vädret ska bättra sig vilket skulle kunna göra det svårare att skriva.

Nu åker vi in till Ö-vik och provianterar och köper lite böcker till tonåringen. Här finns nämligen ingen TV. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar tills hon får lappsjuka – speciellt som både hon och Steven håller på att sluta röka just nu.

Hamnkrogen i Herrvik

Min mamma erbjöd sig generöst att vara barnvakt så på fredagskvällen skulle vi ha en vuxenkväll. Malin sa att om hon fick önska sig något skulle hon vilja sitta på en restaurang vid vattnet och äta god mat. Efter att ha frågat runt och googlat lite hittade vi Hamnkrogen i Herrvik, Östergarn där vi bokade bord på terassen.

Herrvik är fortfarande en fungerande fiskehamn och här finns också gästhamn och några av fiskebodarna är omvandlade till små försäljningsställen.

Efter att ha strosat lite satte vi oss till bords. Menyn erbjöd många spännande maträtter och till varierande priser så att alla säkert kan hitta något som passar både mun och plånbok. Vi fick vänta lite på vår mat, men när den kom visade den sig väl värd att vänta på. Vi blev dessutom mycket generöst kompenserade för vår väntan.

En musikertrio med bland annat xylofon spelade en repertoar som sträckte sig från All of me till Det gåtfulla folket. Solen gick sakta ner och insvepta i fleecefiltar njöt vi utsikt, musik, mat och dryck och trevligt sällskap tills den helt försvunnit och det var dags att åka hem.

Hamnkrogen i Herrvik har hamnat på min lista över ställen jag måste åka till när jag är på Gotland och jag rekommenderar alla som har möjlighet att besöka den. Under högsäsongen har den öppet dagligen, under hösten och över julborden har den öppet varje helg, sedan helt stängt under januari till mars och därefter varje helg till juni. Om jag minns rätt, bäst att ringa och kontrollera.

Folhammar – raukar och stenlabyrinter

Efter besöket på Ljugarns Strandcafé & Restaurang åkte vi upp till naturreservatet Folhammar för att Erik och Johan skulle få uppleva raukarna.

Här finns raukar i alla de storlekar och formationer, några med små tunnlar som barn kan krypa igenom. Inte heller vuxna kan motstå frestelsen att klättra upp.

Promenerar man lite längre bort kommer man till stenlabyrinter att gå bort en stund i, sig själv går man ju som tur är inte bort eftersom man när som helst kan kliva ur – jag blev iallafall lite snurrig när jag började närma mig mitten.

Vattnet här är vackert turkos och det finns bänkar och grillplatser så det är ganska många som gör utflykter hit. Tydligen ska man dock inte bada här eftersom havet stupar djupt utanför raukarna och strömmarna här kan vara mycket starka.