Nu är det bara en vanlig helg kvar innan jag måste börja gå till jobbet igen. Jag försöker intala mig själv att det ska bli roligt. Att träffa alla kollegor igen och höra vad de haft för sig på sina semestrar. Få lite struktur på dagarna, äta regelbundet och sätta fart på både kroppen och de små grå cellerna igen.
Jag är inte helt och hållet framgångsrik i mina försök att ändra attityd utan skulle mycket väl kunna tänka mig både en och två veckors semester till. Och det är inte bara för att det är just vad flera av kollegorna har kvar. Eller för att jag är rädd att jag inte ska komma ihåg alla lösenord jag behöver för att faktiskt kunna börja använda jobbdatorn igen.
Nej, det som oroar mig mest är att det ska vara alldeles för lugnt på jobbet – för få kollegor och för lite att göra – och för fint väder utanför. Men jag oroar mig nog i onödan. Anledningen att jag börjar redan på måndag är ju att det är första vardagen i en ny månad då jag alltid har mer än fullt upp att göra.
Men vackert väder kommer det nog att bli nästa vecka. Min semester är ju som sagt slut då.
Precious Ramotswe växer upp med sin pappa i Botswana. Av honom lär hon sig att vara uppmärksam, lyssna och framförallt att älska sitt land.
