Hur många poäng är en cupcake?

Det finns många lediga lokaler i Vasastan just nu. Tydligen är det den nya kassalagen som får många att lägga ner sina rörelser. Men det dyker upp nya verksamheter också.

I går när vi strosade runt i närkvarteren såg jag, först till min förtjusning och sedan när jag kom ihåg att jag ska börja viktväkta förskräckelse detta skyltfönster.

Om jag har tur hinner de öppna innan jag fått min brevkurs. Annars får jag väl hoppas att det står någonstans i materialet hur många poäng en cupcake motsvarar och spara ihop till en i månaden eller så.

Enligt en artikel i Allt om Stockholm är det två killar som bott i USA som nu öppnar Stockholms första cupcakebutik. Ett kul initiativ tycker jag. Cupcake STHLM finns på Facebook och jag hoppas de blir riktigt framgångsrika.

14 dagar?

Nyss fick jag äntligen tummen ur och beställde Viktväktarnas brevkurs.

Själva beställandet gick väl snabbt och bra.

Om man, som jag beställer via internet kan man inte betala med kreditkort utan ska betala via faktura.

Gammaldags men visst, jag kan leva med det.

Men att det ska ta dem 14 dagar att leverera det man beställt, det har jag svårt att förstå.

Jag har fått leveranser från webbshopar i USA snabbare än så.

Kanske finns det en affärsmöjlighet för någon här? Att bygga upp och sköta Viktväktarnas webbshop.

Här var é sprit

Ibland häpnas man över folks oärlighet. När man inte kan vända bort blicken två sekunder från sin mobiltelefon, handväska eller vad det vara månde utan att någon annan försvinner med ens ägodelar.

Men ibland häpnas man över motsatsen. När vi kom hem i förrgår kväll stod det två oöppnade flaskor mousserande vin och en oöppnad flaska Tokajer samt olja, vitvinsvinäger och balsamvinäger vid hissen i vårt trapphus.

Steven och jag har ägnat en hel del tid åt att fundera kring varför de stod där. Vem som kunnat lämna dem där och i vilket sammanhang: på väg bort på någon picknick eller annan utflykt eller på väg upp till lägenheten igen efter en måltid på gården?

Vi har också funderat på hur någon kunnat glömma i alles sex flaskor bara så där. Men det konstigaste av allt är väl att de får stå kvar orörda. För det gör de fortfarande. Står kvar orörda alltså.

Ingen humörhöjare

Egentligen är tre veckors semester det absolut minsta jag kan ha för att ha haft någon semester alls. Första veckan går nämligen åt till att gå ner i varv och börja inse att jag verkligen har ledigt från arbetet och rensa ut alla jobbtankar ur skallen. Sista veckan går åt till att ha lite ångest över att semestern snart är slut och mentalt förbereda mig för att börja jobba igen. Det är alltså egentligen bara den andra veckan som jag är helt ledig.

När jag nu befinner mig i slutet av den tredje och sista semesterveckan, och har börjat fundera på saker som om jag kommer ihåg mina lösenord till jobbdatorn är det ingen humörhöjare med den typ av väder vi har i dag precis. Det är så mulet här i dag att trots att klockan redan är efter 10 skulle jag behöva tända en lampa. Jag blir lite låg av ”tända lampan mitt på dagen”-dagar, speciellt mitt i sommaren.

Men åskvädret i natt var magnifikt. Regnet smattrade ihärdigt mot plåttaken (och inte bara tomten var vaken, utan även jag). Jag gjorde undan månadens räkningar i går kväll. Det var varmt och lagom fint väder när vi åt på Restaurang Arizonas uteservering. Och jag fick mig en trevlig pratstund på telefon med en kär vän.

I dag har vi tvättid. Så i morgon när det iallafall ska vara halvbra väder står det mig fritt att hitta på något kul min sista semesterdag. Frågan är bara vad. Men vad det än blir kan jag ha rena kläder på mig. Så jag känner mig inte alltför låg. Även om jag varit på ännu bättre humör om jag inte varit tvungen att tända lampan mitt på dagen.

Regnväderspasta

Våra semesterkompisar kom, eller skulle ha kommit till oss på Gotland via Öland. Det går nämligen en färjelinje mellan Grankullavik på norra Öland och Visby. Men färjorna som trafikerar den rutten är av den minsta modellen och tydligen väldigt väderkänslig.

Eftersom det regnade och åskade när de skulle åka till Gotland blev den färjeturen inställd och de fick istället åka via Oskarshamn. Och det ville sig inte bättre än att den färja de skulle åkt tillbaka med också blev inställd.

Den bästa lösningen den här gången blev att de åkte till Nynäshamn istället och äldsta barnet som skulle återbördas till ytterligare en semestervecka på Öland fick åka med morfar därifrån.

Så istället för att tillbringa den sista kvällen tillsammans med att äta på restaurang blev Steven och jag hastigt och lustigt ansvariga för att ordna middag. Och inte kunde vi grilla heller eftersom det regnade.

Nu inser jag att riktiga grillentusiaster kommer att anse att man visst kan grilla även om det regnar så jag får väl revidera och skriva att vi inte ville grilla eftersom det regnade.

Men i vilket fall. Vi lyckades slänga ihop en enkel regnväderspasta som blev så uppskattad att både mamma och Malin ville ha receptet. Så här kommer det i all sin enkelhet.

  • Kycklingfilé (lite mindre än en per vuxen)
  • Tärnat bacon (ungefär en tredjedels förpackning per kycklingfilé)
  • Crème fraiche Gourmet Årets kock: karljohan, timjan, citron (en halv per kycklingfilé)
  1. Strimla kycklingfiléerna och stek tillsammans med baconet.
  2. Krydda med svartpeppar, paprika och eventuellt lite salt (tänk på att baconet är salt i sig självt).
  3. Blanda ner crème fraichen.

Vi serverade med gnocchi (men det skulle säkert gå lika bra med någon annan pastasort)  och sallad med olika sorters grön sallad, ruccola, körsbärstomater och avocado. En alldeles utmärkt måltid för en regnig och lite stressig kväll.

Vad jag gjorde på mitt sommarlov

Det finns ett citat av Torvald Gahlin som lyder:

Alla reser på semester med goda föresatser, men de flesta kommer tillbaka med samma böcker olästa.

För mig gäller det sällan just böcker men i år var det andra delar av packningen som kom hem oanvända.

Redan när jag packade för att åka till Gotland rådde ju rena tropikvärmen här i Stockholm. I lägenheten stod fönstren och balkongdörren ständigt öppna i en strävan att hålla hettan stången.

Jag ville knappt ha några kläder alls på mig och skor var knappt att tala om eftersom mina fötter svullnat upp till ny rekordstorlek. Trots det tvingade jag mig själv att packa för alla eventualiteter. Vis av erfarenheten tänkte jag att den svenska sommaren mycket väl kan kräva jeans och tjocka tröjor.

Sedan ville jag ju se lite chic ut på semestern också så en hel del tanke låg bakom planerandet av klädval som skulle tillåta kombinerande på olika sätt till läckra matchade klädstilar varje dag i två veckor. Detta innefattar så klart ett flertal olika skor att välja mellan. I mitt fall tror jag att jag hade med mig åtta par fotbeklädnader.

Men redan vid ankomsten till Visby insåg jag att det jag helst ville ha på mig var en rymlig luftig kaftan med minimal hudkontakt.  Ett snabbt besök på KappAhl och två luftiga klännigar i rymligaste möjliga storlek var inköpta. Största delen av semestern levde jag i princip i baddräkt eller dessa klänningar.

Någon gång när det var nödvändigt att visa sig i mer befolkade områden, som när vi åkte till Hemse för att gå på ICA och Systembolaget åkte väl ett par bomullstights på, eller kanske ett par luftiga byxor och linnetunika. Och i slutet av vår tid på Gotland blev det faktiskt svalt nog för ett par svarta caprijeans.

Så jag lyckades kanske använda iallafall hälften av de kläder jag packat. Då var det värre med skorna. Jag reste till Gotland med vad som väl bäst kan beskrivas som ett par tofflor med öppen tå. Och förutom de rosa flip-flops som jag också köpte i Visby hade jag ingenting annat på fötterna under hela semestern.

Ouppfyllda kläd- och skoföresatser till trots har den här semestern varit precis vad jag behövde. Jag har fått så mycket värme och sol att jag nu uppskattar svalka och molniga dagar. Jag har fått tid för mig själv och till att läsa samtidigt som jag fått umgås med människor jag tycker väldigt mycket om. Jag har fått ha barn omkring mig vilket jag uppskattar oändligt även om jag inte är lika aktiv lekkamrat som Steven.

Tillbaka i stan känner jag mig inte bara nöjd och utvilad. Mina fötter har återfått sin normala storlek och jag har på mig mina nya rosa Palladium. Jag har ju faktiskt tre dagar kvar på min semester plus en helg så jag hinner kanske svassa runt i några av mina uttänkta semesterklädslar ändå.