Rock’n Roll

Som kronan på verket avslutades en perfekt organiserad konferens med en riktig fest i rockens tecken.

Vi kördes med buss i cirka 20 minuter till en stor lada från 1800-talet i Korpa. Stället hade rock’n roll-belysning, långbord med svarta dukar och imponerande kandelabrar. Överallt kunde man hitta vår konferenslogotyp, bland annat på vinflaskorna.

Nästan alla hade verkligen lagt manken till och anlagt en rock’n roll-look. Tyvärr blir det inga bilder på de fantastiska utstyrslar som folk satt på sig eftersom jag inte vill lägga ut bilder på någon utan deras tillstånd.

Det fanns förstås en lång bar, men också en tatueringsstation där vi kunde gadda oss med konferenslogotypen. Så det gjorde jag förstås.

Maten serverades i tre olika stationer; en med serranoskinka, melon och vitlöksbröd, en med kyckling eller vegetarisk wok i take-away förpackning komplett med chopsticks och en med tenderloin, rosmarinpotatis och bearnaiseskum. Senare ställdes även en kaffestation och efterrättsstation upp.

Allting smakade gott även om vissa komponenter inte räckte till alla. Det fanns till exempel ingen rosmarinpotatis kvar när jag kom till den stationen utan jag fick pommes frites istället. Men det är väl å andra sidan mycket mer rock’n roll än rosmarinpotatis?

När alla fått i sig näring var det dags för live musik. Först var jag lite skeptisk när tre killar med akustiska gitarrer gick upp på scenen. Men de lyckades få till ett riktigt tryck och ganska snart var dansgolvet fyllt med vilt dansande kollegor. Även jag dansade. Så mycket faktiskt att jag har krampande vader i dag.

Dansen får ni se en bild på, bara för att jag gillar att det blev sån rörelse i den bilden och det ändå inte går att identifiera någon på den.

Det fanns möjlighet att åka tillbaka till hotellet vid tre tidpunkter, vid midnatt, 01:30 och slutligen 03:00 då stället skulle stängas. Jag var lite tråkig och tog den första bussen eftersom vi skulle väckas innan fem på fredagsmorgonen.

Det var ren tur att jag faktiskt fick åka med den bussen. Jag och en kollega fick några av de sista sittplatserna och busschaffören var stenhård på att ingen som inte hade en riktig sittplats fick åka med. Några var alltså tvungna att gå av och vänta på nästa buss.

Det var en fantastiskt fin utsikt från ladan i Korpa. Iallafall på natten. Den matchade känslan av tillfredsställelse som Islandskonferensen gett. Jag är verkligen glad att jag åkte med, trots mina tvivel.

Utsikten från mitt hotellrum

De här bilderna är ju tagna genom glas så de är inte helt perfekta. Men de visar den fantastiska utsikten från mitt rum. Plus en som jag tog av utsikten mot vattnet från en annan del av hotellet.

Det var några av de sakerna som fascinerade mig med Island, som jag glömt sedan jag var där sist: hur imponerande bergen är. Och hur det ibland känns som om man har horisonten runt omkring sig.

Laekjarbrekka

På onsdagskvällen var vi på restaurang i Reykjavik. Eftersom vi var över 250 personer var vi uppdelade i grupper och fördelade över fem olika restauranger.

När jag läste i guideboken om den restaurang som vi skulle få gå till, Laekjarbrekka, trodde jag att vi dragit en riktig vinstlott.

Restaurangen byggdes redan 1834 och menyerna lät fantastiska. Men det visade sig att vi inte fick sitta i själva restaurangen, utan i en mer nybyggd festvåning intill.

Vår meny var inte någon av standardmenyerna men lät ändå lockande:

  • Creamy lobster soup with a taste of cognac
  • Pan fried arctic char with lemon-capers butter and prawns
  • Icelandic skyr with blueberries and fresh sorbet

Tyvärr visade det sig att maten inte riktigt levde upp till förväntningarna och dessutom tog det lång tid innan de olika rätterna kom in. Båda delarna kan förstås ha berott på att vi var ett sånt stort sällskap.

Men på toppen av det var det otroligt varmt i lokalen och våra kroppar tyckte ju att klockan var mycket mer än vad islänningarna tyckte.

Så vi var några stycken som faktiskt åkte tillbaka till hotellet redan innan efterrätten. Men vi hade väldigt trevligt vid vårt bord så det var ändå en fin kväll.

Det var också kul att se lite av Reykjavik down-town. Tyvärr mest från bussen så jag har inga bilder annat än en jag tog när vi kom ut från restaurangen av det vackra ljuset och fantastiska konserthuset Harpa.

Blå Lagunet

Vår isländska guide pratade svensk-norska med en charmig isländska dialekt och sa hela tiden Blå Lagunet.

Tyvärr hade jag ingen kamera som tillät att jag fotograferade när jag var i vattnet.

Om jag åker tillbaka till Island, vilket jag hoppas göra någon gång, kommer jag antagligen inte att prioritera ett besök här. Men jag är verkligen glad att jag har varit där, det är en unik upplevelse.

Snabb rapport

Först och främst – förlåt att jag inte svarar på era kommentarer just nu.

Jag befinner mig på mitt hotellrum i Reykjavik. Rummet ligger på åttonde våningen och i morgon ska jag försöka ta kort på min utsikt. Trots att fönstret inte går att öppna.

Dagen har gått i ett och på det hela taget har det gått bra. Just nu hatar min mage mig och ryggen är inte min största beundrare heller. Fötterna värker men huvudet är än så länge smärtfritt. Vilket är synd på sätt och vis eftersom huvudvärk skulle gett en snygg symetri till mina kroppsliga besvär.

Det här med att det skulle vara kallt här på Island har jag inte märkt någonting av. Istället har dagen gått i överhettningens tecken.

En brandvägg fick spatt på Arlanda så kön till incheckningen stod stilla i över en halvtimme. Det gjorde att jag var så sen in till utgångarna (försök själva att skriva ‘gate’ i plural) och hann inte alls det jag hade tänkt. Jag fick prioritera inköp av Ramlösa, Coca-Cola och toalettbesök.

Dock hann jag köpa en stor, oformlig men i mina ögon vacker väska. För att jag insett att jag behövde en sån hemma men att jag inte hade någon. Jag har redan haft stor nytta av den, i den stoppade jag bland annat de där varma kläderna som det var så nödvändigt att ha med så att jag slapp gå och bära dem på armen. Och i väskan har de fått stanna kvar.

Bild på väskan kommer antingen om jag råkar få tid i morgon annars när jag kommit hem i helgen.

Valsafarin blev inställd eftersom det blåste 17 sekundmeter här. Istället blev det Blå Lagunen. Lite efterlängtad macka och en öl, lite mingel och sedan visade jag mig faktiskt i baddräkt för mina kollegor.

Fast inte särskilt länge. Blå Lagunen är ju inte genomskinligt turkosblå som vissa vackra hav. Istället är den mjölkigt ljusblå och döljer förtjänstfullt även den kraftigaste lekamen.

Och så är den varm. Väldigt varm. Så varm var jag att jag efteråt gick i bara blusen (nej, nej, jag hade byxor också, men inga ytterkläder, det är det som är poängen) till bussen.

I bussen, både till Blå Lagunen och sedan därifrån till Reykjavik beundrade jag det speciella landskapet. Jag hoppas verkligen att jag ska hinna fotografera åtminstone något av det men det finns inte så mycket utrymme i programmet.

Hoppsan. Det blev visst inte en särskilt snabb rapport. Men nu vet ni iallafall att jag kom i väg trots allt och har kommit fram. Nu ska jag sova. Klockan är visserligen bara 22 här, men jag sov uruselt i natt och min kropp tycker att det är midnatt.