Rapport från ett soffhörn

Åh, nu mår jag så bra. Äntligen tillbaka i mitt soffhörn med min MacBook i knät.

Mitt företag har bjudit på en fantastisk konferens, det måste sägas. Varje dag och kväll har bjudit på någon överraskning. Under avslutningskvällen igår var det fyra av våra anställda som deltog i vårt eget Let’s Dance. Med professionella dansare som partners; några som jobbat med just Let’s Dance eller dess norska och danska varianter.

Storefjell kändes kanske inte som det fräschaste hotellet, men jag insåg att jag haft oturen att hamna i ett av de rum som ännu inte var renoverade. Hotellet grundlades redan 1928 och sedan 1956 har det kontinuerligt byggts ut och byggts till vilket kanske bidrog till ”The Shining” känslan; långa och vindlande korridorer att ta sig igenom för att komma till rummet. Dessutom låg närmaste by 25 kilometer och det var inte svårt att föreställa sig hur vägen därifrån upp till hotellet skulle snöa igen och lämna hotellet onåbart.

Ett företag jag arbetade för tidigare slutade ha konferenser på vintersportorter för att det var alltför många som skadade sig allvarligt. Vi har inte haft så många olyckar av den typen den här veckan. En deltagare ligger dock kvar på sjukhus i Norge med en spikad höft. Det ironiska är att han skulle åka längdskidor och föll när han försökte ta sig till startpunkten för turen. Tydligen mår han efter omständigheterna bra nu och ska antagligen få flyga hem imorgon.

Däremot är det inte bara jag som stannat på rummet på grund av krämpor. En kollega har haft 40 graders feber ända sedan i måndags, och några till har också dragit sig undan med förkylningssymtom.

Något som varit jobbigt men bra den här veckan var att mitt rum låg fyra trappor upp från reception och matsal och att läget var sådant att det var enklast att ta trapporna. Så lite motion har jag fått iallafall.

Något som varit jobbigt och bara jobbigt var förstås resan. Norska researrangörer är dessutom tidsoptimister; inte heller idag klarade de bussresan på den beräknade tiden 3,5 timmar. Men det spelade inte så stor roll i slutändan för flyget var försenat över en timme.

Men nu är jag hemma igen så vem bryr sig; på det hela taget har det varit en toppenvecka och allt är bra som slutar bra, eller hur?