Tisdag är den nya piglördagen

Kvällens planer gick av stapeln som planerat.

Inget var egentligen planerar utom en tid och mötesplats.

På grund av den senaste tidens opålitliga väder och väderleksprognoser.

Men vädret var ok i kväll, inte toppen men det regnade iallafall inte.

Så vi gick till Mälarpaviljongen där jag bad att vi skulle sitta på fastlandet.

Jag tycker det är lite obehagligt när det gungar nämligen.


När vi fått i oss varsin hamburgare började vi känna oss lite frusna och tänkte att Orangeriet kunde vara ett bra ställe för ett glas vin.

Men det var redan väldigt många människor som tyckt att ett orangeri var en lämplig plats för en sån här kväll.

Så vi hamnade på Pontonen, där fanns gott om plats, infravärme och rosévin.

Och den såg väldigt stabil ut.

Där satt vi och drack och pratade när det plötsligt gungade till i huvudet som om jag redan druckit alldeles för mycket.

Men det var inte jag utan hela Pontonen som rörde sig med vågorna.

Det var alltså på helt stabila ben, om än med skavsår, vi sedan promenerade mit Gamla Stan.

Och då var solen framme och värmde oss också.

En särdeles trevlig kväll.

Bit ihop och tokskratt

I dag blev det ändrade planer igen.

Inte på grund av vädret.

Inte på grund av mig.

Och det var inte första gången den som ändrade planerna gjorde det.

Vad ska man göra?

Det är bara att bit ihop och tokskratt.

Men i morgon ska jag ut på trevligheter.

Tror jag.

Hoppas jag.

Den som lever får se.

Två böcker och ett par skor

Jag tänker inte bry mig om att berätta om allt jag inte gjort den här helgen.

För jag har faktiskt läst ut två böcker.



Jag har också specialdesignat och köpt ett par skor.


Jag är extra stolt över det eftersom jag ju äger alldeles för få skor.

Men jag hade iallafall inga i den där färgen.

Tror jag.

Det blir spännande att se vad det är för färg i verkligheten.

Och det är tur att de blågröna färger jag favoriserar just nu, eller för all del ljusrosa, inte fanns som valbara färgalternativ.

Då kunde det blivit hur många skor som helst.

Tur iallafall att jag ska jobba i morgon.

Och att jobbrestaurangen fortfarande är öppen den här veckan.

Jag äter på tok för dåligt; alltså väljer fel och/eller äter för mycket, när jag är ledig.

Men jag har njutit den här helgledigheten.

Så jag låter bli att gräma mig för felval och ogjorda saker och ser morgondagen som en nystart i stället.

Hoppas ni haft en skön helg.

Inte helt enligt plan

Den här lördagen har inte gått helt enligt plan.

Först var det alldeles för bra väder.

Då började jag ifrågasätta mina ‘det ska ändå vara dåligt väder’-planer.

Sedan började jag sms:a och det slutade liksom inte.

För att det var en rolig konversation så det var ju bra.

Och efter det fastnade jag i en bok.

Nu är det sent och mörkt.

Så jag slipper väl städa och arrangera klädkammaren i dag.

Kanske i morgon.

Och om morgondagen inte heller går enligt plan är det helt ok.

Det är liksom ett tecken på att jag känner mig ledig och fri från alla krav.

Fast det vore ju bra om jag fick ordning på klädkammaren, det vore det.

En trött prinsessa

Enligt hon som tigger utanför Ica här i kvarteren såg jag ut som prinsessa i dag.

Hon gillade min korallröda kofta.

Så jag gav henne en hundralapp.

Jag är mycket mottaglig för smicker alltså.

Bara ett tips för framtiden.

Ifall ni skulle behöva min hjälp någon gång.

Vet inte om jag känner mig som en prinsessa i dag precis.

Det har varit en bra dag och så, det är inte det.

Jag vet inte om det är vädret eller att det varit en femdagarsvecka, men jag var galet trött när jag kom hem från jobbet.

Så det är verkligen skönt att det är helg.

Om jag har koftan på mig i morgon igen kanske jag både ser ut och känner mig som en prinsessa.

Ok, jag fattar

I dag har jag varit hos frisören.

Länge tyckte jag att det var nästan lika läskigt att gå till frisören som till tandläkaren.

Så hade jag hår ner till rumpan också.

Men nu hade jag tydligen invaggats i en falsk trygghet och såg bara fram emot dagens besök.

Tog för givet att frisören kom i håg hur jag vill ha det.

För det är en sak som jag avskyr nämligen.

Det är när de tunnar ur min lugg.

Jag trivs inte alls med det, jag känner mig som en äggskalle och vill bara stänga in mig tills det växt ut igen.

Vilket tar tid när det är uttunnat; det är inte en ekonomiklippt lugg som behöver bli längre, allt måste växa ut från roten för att den ska bli tjockare igen.

Och i dag glömde jag att påminna om det här.

Så hon tunnade ur min lugg…

Varför vill frisörer alltid att man ska se ut som en äggskalle?

Efter frisörbesöket åkte jag, med gråten i halsen eftersom mitt liv var förstört — åtminstone för två månader framåt — till Täby Centrum.

Och nästan det första jag såg där var en kvinna som inte hade något hår alls.

Så, ok, jag fattar.

En urtunnad lugg är inget att bli så upprörd över.

Troligen är det inte ens någon annan som tänker på det.

Men det är viktigt hur man känner sig.

Jag får helt enkelt öva på att känna mig snygg.

Och sluta känna efter hur tunn luggen är hela tiden.

Före.

Efter.

Antiklimax

Är det bara jag som känner mig ovanligt trött den här veckan?

Jag skulle vilja hitta på något på kvällarna.

Speciellt kvällar som den här när vädret är fantastiskt.

Men det blir på sin höjd att jag tvättar eller ägnar mig åt annat hemmapyssel.
Dessutom var det avtalat att jag skulle ringa ett telefonsamtal i kväll.

Ett som jag var både nervös och förväntansfull inför.
Och så hamnade jag hos en telefonsvarare.

Nu väntar jag bara på att hjärtklappningen ska sluta så ska jag gå och lägga mig.

I morgon ska jag till frisören och det besöket kan inte komma snabbt nog.