Tur man är förberedd

Jag håller på att bli tokig på mina naglar.

Hur jag gör skivar de sig och går sönder.

Speciellt när jag är ute och reser.

Det är nästan mer regel än undantag att minst en nagel får någon skada då.

I går kväll när jag hade nymålade naglar och plockade ihop vad jag skulle ha med mig i dag tänkte jag:

Inte ska jag väl ha sån otur att något händer nu när de är fixade enligt alla konstens regler och jag bara ska vara borta en natt…

Men som tur var, vis av erfarenhet stoppade jag ändå ner ett lack i den färg naglarna var målade i och ett överlack.

Så nu ska här lagas nagellackskada.

Hur många timmar?

Hur många timmar innehåller en söndag egentligen?

Hittills har jag:

  • Testat alla roliga filter i Snapchat
  • Promenerat runt Kungsholmen. Eller nästan; jag försökte hålla ett högre tempo än tidigare i veckan och efter sju kilometer började vänster vrist göra ont så då slog jag ner på takten och nöjde mig med en mil och två timmar
  • Handlat
  • Kört två tvättmaskiner
  • Filat och målat naglarna
  • Ätit lunch, middag och druckit en stor latte

Och det är fortfarande ljust ute och flera timmar till sängdags.

Om jag inte precis målat naglarna kunde jag plockat undan och städat lite…

Vilken tur att jag prioriterade nagelvård.

Sällskap, 13 000 steg och körsbärsblom

I projekt ‘Ryck upp dig‘ ingår även att försöka bli lite mer social igen.

Egentligen kan man säga att en asocial livsstil är mycket mer kompatibel med diet och dagliga långpromenader.

Och jag känner mig heller inte särskilt trygg i min förmåga att umgås utan att avslöja sånt jag egentligen bara låter en mycket begränsad grupp veta.

Eller åtminstone få vara involverade och ha synpunkter.

Så jag mjukstartar med människor jag känner mig trygg med.

I dag tog jag en power walk till Kungsträdgården där Malin mötte upp.

Vi fotograferade körsbärsblom och sedan promenerade vi runt lite, åt lunch, promenerade lite till, drack kaffe, promenerade lite till och nu är jag hemma hos henne i Sundbyberg.

Min promenadapp ledsnade på allt pausande, det blev ju så att vi gick in i en och annan affär, så dagens kartbild visar bara en del av allt jag gått.

Men 13 506 steg är jag uppe i än så länge i dag så det är jag nöjd med.

Och väldigt glad att jag fått en lördag med sällskap.

Jag tog tillbaka Drottninggatan

Drottninggatan har alltid varit ett av mina favoritstråk.

Och Åhléns City ett av de ställen jag gillar bäst för shopping; där finns både sånt jag behöver och sånt jag vill ha.

För två veckor sedan försökte en idiot skrämma bort mig från de här platserna.
Men i dag planerade jag min promenadrunda så att jag tog tillbaka Drottninggatan.

Och Åhléns City.

Det var första etappen på min rutt och jag gjorde av med en stor del av skatteåterbäringen.
Sedan promenerade jag Drottninggatan hela vägen därifrån till Obsevatorielunden.

Nästan alla spår efter vad som hände är borta men det var ändå omöjligt att gå där utan att tänka på och känna sorg för dem som drabbades.

Själv drabbades jag dock bara av ett riktigt elakt regn; ihållande, kallt och vasst.

Men det började iallafall inte förrän jag bara hade en kilometer kvar hem så jag överlevde det med.

Också tråkigt

Jodå, jag kom ut på en promenad i dag också.

Trots tröttsamt heldagsmöte och dåligt väder.

Det är ganska tråkigt.

Det här promenerandet.

I dag valde jag en extra trist runda.

Inte för att straffa mig eller så men jag behövde gå och hämta ett paket på slutet.

Så en tråkig stadsvandring med irriterande avbrott för trafikljus.

Fast det är ju ganska tråkigt att sitta ensam hemma också.

Och jag köpte mig en god räksallad från Urban Deli som jag åt till middag.

Prioriteringar

Det är väldigt mycket på jobbet nu.

Alltså väldigt mycket.

Så mycket att jag egentligen borde plockat fram datorn och fortsatt jobba så fort jag kom hem.

Men jag måste prioritera mig själv nu.

Så jag gick ut och promenerade en timme istället.

Det är jag nöjd med.

Eller nästan hela jag är nöjd med det.

Skavsåret under foten önskar att jag valt annorlunda.

Men gjort är gjort.

Och nu måste jag verkligen arbeta.

Som en åsna

Jag hade ju tänkt att måndagens promenad skulle bli startskottet på ett nytt ryck.

Bli mig själv igen; bli hon som äter rätt och ser till att få ihop sina 10 000 steg varje dag.

Minst.

Synd bara att jag fick ett smaskigt skavsår under vänster fot.

Konstigt nog är det ju ändå så att precis lika envist som jag kan hålla fast vid dåliga vanor, lika envist kan jag göra det jag föresatt mig.

Även när jag inte borde.

För det var nog egentligen ingen bra idé att vara ute och promenera i över en timme på ett sönderstucket skavsår.

Men jag kunde bara inte låta mig stoppas redan dag 1.

Envis och dum som en åsna.

För nu kanske jag blir tvungen till ett ännu längre uppehåll än om jag låtit skavsåret vila i dag.

Men det var skönt iallafall och jag har skött ätandet riktigt bra i dag också.

Varsågoda att tala om hur duktig jag varit.

En duktig åsna.