Våga vägra höst

Visserligen känns det på många sätt fint att det börjar bli höst.

Att få plocka fram byxor, kavajer och sköna tröjor och koftor.

Riktiga skor. Kanske till och med boots.

Inga dåliga grejer något av det.

Men när vi nu har vad som kan kallas indiansommar här i Stockholms är det ju lika bra att passa på och njuta av det också.

Så efter jobbet bjöd jag ut mig själv till Ingarö där vi fiskade vår egen fisk och gjorde till sushi som vi åt på bryggan.

Eller om det var så att jag plockade upp sushi från Roppongi på Kungsholmen och tog med mig ut.

Gott och trevligt var det iallafall.

Jag körde hem utan att stöta på några älgar eller rådjur och fick en parkeringsplats redan på andra varvet runt kvarteret.

Massor med poliser såg jag förresten också, jag blev till och med omdirigerad att köra världens konstiga lilla sväng nere vid Sheraton när jag var på väg från Kungsholmen till Ingarö.

Det är förstås inte direkt som att ha sett Obama men det känns ju ändå lite som om jag kom i närheten av honom.

Om ni förstår hur jag tänker.

Nu blir det fjanterier

I går kväll fick jag ont i huvudet.

Jag tänkte att det var för att jag varit och jobbat så jag kände mig nästan lite stolt, tog en tablett och gick och lade mig.

I morse vaknade jag och hade fortfarande ont i huvudet.

Det fick mig att känna mig mer irriterad än stolt men jag tog en tablett, klev upp och försökte börja jobba.

På grund av finfrämmande i Stockholm hade jag nämligen ändå tänkt arbeta hemifrån i dag.

Men den förbaskade huvudvärken vill inte ge sig och jag lyckas inte riktigt koncentrera mig på jobbet.

Så jag tänkte att jag skulle kika in på Stevens profil på Facebook.

För att det är sånt vi tonårstjejer gör när vi är olyckligt kära, vi är inte så smarta då.

Då visar det sig att jag inte får se hans profil längre.

Det gör mig mycket upprörd.

Jag blir övertygad om att det är för att han träffat någon ny, flyttat ihop med henne, gjort henne med barn och…

Och kanske är det så att jag överdriver lite här och dessutom är han ju i sin fulla rätt att göra allt det där.

Det är ju bara det att jag är en sån som vill veta saker.

jag avskyr att gå och undra och fantisera.

Jag vill hellre veta, och om det är dåliga nyheter gråta en vecka och sedan gå vidare.

Det är  när jag inte vet saker som jag blir fixerad och småaktig och vill hämnas och ha tillbaka den där döskalleringen som han tog med sig när han flyttade ut fast den egentligen är min.

Det är bara att inse; jag är verkligen inte så gammal som det står på papperet.

Screen shot 2013-09-04 at 9.51.25 AM