I vredens tid av Stefan Tegenfalk

Kriminalkommissarie Walter Gröhn är långt ifrån grön inom rättsväsendet. Tvärtom finns det vissa som tycker att han efter trettio år i yrket borde sluta. Bland annat för att han fortfarande är så driven att skipa rättvisa att han inte alltid följer regelboken.

När domaren Bror Lantz i ett anfall av oförklarlig vrede dödar en taxichafför kommer han knappt ihåg det efteråt. Det är obegripligt för honom själv och för alla andra. Walter Gröhn blir utsedd att utreda fallet och mer eller mindre tillsagd att finna att det var en olycka.

Samtidigt får han sin arbetsgrupp utökad med Jonna de Brugge. Hon är i mycket hans motsats, precis utexaminerad från Polishögskolan och del av Rikspolisstyrelsens Särskilda Utredningsenhet som analytiker. Hon har blivit varnad under utbildningen för de avtrubbade och luttrade äldre poliserna inom kåren och tror fortfarande på att hålla sig till regelverket.

Men när antalet döda ökar och ingen utom Jonna och Walter verkar se annat än terroristspöken tvingas hon ifrågasätta sina värderingar och prioriteringar och fatta flera svåra beslut. Är det berättigat att begå ett mindre brott för att förhindra ett större brott?

——————————

Om man vill vara snäll – och det vill jag i det här fallet – kan man säga att det här är en osedvanligt stark debutroman.

Ville man däremot vara elak skulle man kunna säga att här har vi någon som lagt verk av Leif G W Persson, Roslund&Hellström, Stieg Larsson och kanske några sidor av Liza Marklund i en påse, skakat om och plockat fram en ny bok där ur.

Fast så enkelt är det ju inte. Visst finns det dofter från ovanstående författares författarskap. Insikten och trovärdigheten avseende rättsväsendet och den undre världen, en journalist i en framträdande om kanske inte helt smickrande roll och en genialisk, men skum datahacker. Och visst har Gröhn en viss släktskap med Ewert Grens?

Men Tegenfalks grundtes i boken är hans egen, liksom språket. Hans språk väller fram som en kraftfull lavin och driver läsaren obevekligt med sig genom boken. Inga klichéliknelser, befriande fritt från lyriska utsvävningar eller effektsökerier. Det är rent, rakt på sak och kraftfullt med originella metaforer.

Min enda invändning mot den här boken är att den är en del av en trilogi på samma sätt som Larssons Milleniumserie. Jag avskyr att behöva vänta på den slutliga upplösningen. Men om de två andra böckerna håller samma kvalitet som den här är de kanske värda att vänta på.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken. Det är dock på alla sätt en kriminalroman och den väcker också vissa förhagor om det svenska rättsväsendet, men i den genren är den alldeles utmärkt.

Stefan Tegenfalks officiella hemsida

The Killing Place av Tess Gerritsen

Amerikansk titel: Ice Cold

Förhållandet mellan Maura Isles och Daniel Brophy knakar i fogarna. Deras avsked på flygplatsen när Maura ska resa iväg till en medicinsk kongress i Jackson’s Hole i Wyoming är abrupt och snudd på kyligt.

När Daniel ber Jane Rizzoli om hjälp för att han inte lyckats komma i kontakt med Maura tror Jane att Maura äntligen bestämt sig för att lämna Daniel. Men när Maura inte kommer hem som bestämt, och inte tagit kontakt med vare sig Jane eller sin arbetsplats blir även Jane orolig.

Maura har verkligen övervägt att lämna relationen med Daniel. Grälet de hade på flygplatsen fick henne att spontant tacka ja till en helgutflykt med en före detta studiekamrat och hans tonårsdotter och två vänner. Men en GPS leder dem på fel väg och de hamnar i vad som tycks vara en mystiskt övergiven anläggning med tolv identiska hus.

De har skydd mot vädret och mat, men ingen möjlighet att kontakta omvärlden. Det skick som husen lämnats är skrämmande och när det försök att ta sig därifrån leder till att en i sällskapet är svårt skadad blir situationen desperat.

——————————-

Böckerna om Jane Rizzoli och Maura Isles skiljer sig en hel del från tv-serien Rizzoli and Isles. I tv-serien är Jane och Maura snudd på glättiga och fotomodellvackra. I böckerna är de mer mänskliga, djupare och betydligt intressantare.

Jag vill inte påstå att den här boken kommer att leva kvar i mina tankar särskilt länge, även om de potentiella konsekvenserna av isolerade sekters livsföring är tänkvärda.

Men Gerritsen är en mycket skicklig spänningsförfattare. Jag läste den här boken i ett sträck. Att saker och ting gick på tok på de sätt de gjorde kändes inte för konstruerat utan som den typ av otur som faktiskt kan drabba vem som helst.

Sedan är boken av naturliga skäl väldigt amerikansk, det förekommer en hel del vapen och korruption, något som – tack och lov – känns väldigt långt ifrån min verklighet. Det är skrämmande att inte veta vem det faktiskt går att lita på.

Jag rekommenderar gärna den här boken till den som vill läsa en spännande bok som det är svårt att lägga ifrån sig.

Tess Gerritsens officiella hemsida