Rosa bubbel

Efter en lugn och lat början på dagen hamnade vi på födelsedagsfirande med rosa champagne och hemgjord tårta. Vi diskuterade allting från kameror till livsstilsförändringar.

Min bror och födelsedagsbarnet, hans fru, och deras barn skulle iväg och äta middag på restaurang. Så Steven, jag, min syster och hennes familj tyckte att vi skulle göra samma sak.

Alltså begav vi oss ner på stan på jakt efter en restaurang med en meny lämplig för en med glutenintolerans och plats för sex personer. Det var inte alldeles lätt att hitta ett sånt ställe. Vi tyckte vi var tidigt ute men det var fullt med folk överallt.

Så vi hamnade på Fridays. Vilket jag normalt gillar. Men nu var ljudvolymen så hög att vi knappt kunde prata. Och det tog så lång tid innan maten kom att lille Viktor var alldeles för trött för att äta och istället somnade i mammas knä.

Men trots allt var det trevligt att träffa alla. Det var också angenämt att promenera lite, det var tillräckligt varmt för att knäppa upp jackan. En fin lördag.

Vårlik av Mons Kallentoft

Det är vår i Linköping. Malin Fors är tillbaka efter sin påtvingade bortavaro för att ta tag i beteenden som fått för negativa effekter på hennes familj och hennes arbete.

Nu är hon alltså tillbaka som kriminalinspektör och hon gör sitt bästa för att reparera framförallt sin relation till dottern. Men hon kommer att utsättas för svåra utmaningar, både i arbetet och privat.

Att hennes mamma dött är kanske inte det som kommer att plåga Malin värst. De har länge saknat samhörighet. Men efterverkningarna av mammans död kommer att bli tuffa att hantera.

Och samtidigt som Malin befinner sig på sin mammas begravning exploderar en bomb i centrala Linköping. En bomb som dödar två små tvillingflickor.

Är bomben en reaktion på den ekonomiska krisen och en attack mot de krafter som drivit denna kris men ändå själva lyckats sko sig på den? Eller handlar den om någonting helt annat?

Malin och hennes kollegor vet bara att de har med något sällsynt ondskefullt och hänsynslöst att göra. Små flickor ska inte sprängas i bitar en vacker vårdag i Linköping.

——————————

De tre tidigare böckerna om Malin Fors av Mons Kallentoft läste jag i somras, alla tre under en ganska kort period. Jag blev då ganska less både på Malin Fors och på Kallentofts sätt att skriva och bygga upp sina böcker. Fors var för fast i ett destruktivt beteende och Kallentofts särart vad gäller författarstil blev för påtaglig och lite tröttsam.

Den här boken började med en skräll och kanske var det därför, och för att det nu gått ett tag sedan jag läste något av Kallentoft som jag genast drogs in i boken. Jag stördes till en början inte heller av att Kallentoft följde exakt samma mönster som i de tidigare böckerna.

Offrens röster ges väldigt stor plats i Kallentofts böcker. I kursiverad text pratar de med Malin Fors. Det är känslosamt, kryptiskt och stundtals väldigt effektfullt. Kallentoft skriver också väldigt ordrikt och känslosamt. Mängder av korta beskrivande meningar. Beskrivningar av känslotillstånd, miljöer, skeendent. Boken är fylld av dem.

Ibland tänker jag att det är effektfullt. Det driver upp tempot och påverkar mitt sinnestillstånd. Men det passar mig egentligen inte. Speciellt inte de kursiverade styckena. Efter tag märker jag att jag skummar igenom boken.

För jag kan inte lägga den ifrån mig. Inte för att jag bryr mig särskilt mycket om Malin Fors. Visst har hon tagit tag i sitt mest destruktiva beteende, men egentligen inte på djupet. Jag fortsätter läsa för att vissa av de andra karaktärerna intresserar mig, jag vill förstås få veta vad som egentligen hänt och varför.

Jag är tveksam till att rekommendera den här boken, eller någon annan av Kallenttofts böcker. I och för sig tror jag att om man läser en av hans böcker kan den kännas som en frisk vind. Och de är svåra att lägga i från sig.

Det tycks också som om man antingen verkligen gillar eller verkligen ogillar hans stil. Så vem vet. Jag tillhör dessvärre de som inte är så förtjusta. Vilket är synd för det finns mer intelligens och tanke bakom hans böcker än många andra svenska kriminalromaner.

Mons Kallentofts officiella hemsida

Svenska Dagbladets recension av Vårlik

Dagens bok gav den 6 av 10

Boksnoken gillar Vårlik och Kallentofts sätt att skriva

Sovmorgon

Jag fick en mindre panikattack i går kväll. Vi insåg nämligen vid 20:30-tiden att vi varken hade värme eller varmvatten. Och jag trodde förstås att vår krassliga värmeväxlare nu gett upp helt och hållet.

Det visade sig efter en undersökning i värmecentralen och efter telefonsamtal till Fortum att det var Fortum som hade ett problem i centrala Stockholm. Men jag tror att min adrenalinstegring dödade min trötthet och jag kom inte i säng förrän vid 1-tiden.

Därför blev jag supersur när jag vaknade redan vid 6. Nu när jag äntligen skulle få sova hur länge jag ville! Så jag borrade ner huvudet i kudden. Jag lyckades faktiskt somna om och sov ända till tio.

Med tanke på hur grått och trist vädret är funderar jag på att bara lata mig här hemma tills det är dags att bege mig till svägerskans födelsedagsfika. Fast jag är lite sugen på att shoppa loss. Jag jobbade ju hela lönehelgen och pengarna bränner i plånboken.

I vilket fall var det skönt att sova länge. Och att inte känna någon press att sätta fart. Fina grejer.