Kate Reader Diversifierad

Mina finaste sommaren 2011

I dag har jag på mig de kläder som jag tycker är mina finaste sommaren 2011.

Om jag betraktar mig själv lite selektivt så där.

Inte från sidan.

Och absolut inte bakifrån.

Men möjligen framifrån. Hellre i en spegel så att jag hinner sträcka till mig lite bättre och hålla armarna på ett smartare sätt.

Fast allra helst lite snett uppifrån, som i en liten ansiktsspegel. Eller när man tittar ner på sig själv.

Så tycker jag att jag är riktigt fin i de här kläderna.

Det bästa med klänningen är att den är riktigt lång så att jag kan ha den med mina vita tygskor, som jag hade i dag. Men det passar också bra med mina hallonröda Hasbeens till. Och om det behövs något varmare tar jag min blå munkjacka.

Jag hade tittat flera gånger på den här klänningen på KappAhls tjockisavdelning utan att kunna bestämma mig. Den var så mönstrad och hade så många färger, kändes inte alls diskret.

Men så var vi i Åkersberga Centrum precis innan semestern och jag smet in medan syrran var på ICA. En enda hängde kvar, i min storlek, och då slog jag till. Och det är jag glad för i dag.

Så. Nu har jag kommit ut som tjockis på bloggen. Med bildbevis alltså. Om man inte kan stå för vem man är den här veckan, när ska man då göra det?

Att kalla saker vid dess rätta namn

En gång i tiden när jag började hänga på internet interagerade jag mycket på ett amerikanskt forum, en så kallad ”Message Board’. Den sajten hade en automatiserad moderering som följdes upp av en manuell moderering av de inlägg som fångats upp. Den automatiserade modereringen var helt enkelt baserad på en lista med förbjudna ord, bokstavskombinationer. Ord som någon ansett kunde användas i ett nedsättande syfte.

Problemet var bara att vi var så aktiva på det här forumet att vi började lista ut vilka ord det var som gjorde att våra inlägg försvann i tomma intet istället för att dyka upp på forumet. Vi började då helt enkelt byta ut någon bokstav mot en annan liknande.

Inte för att vi ville använda orden för att förolämpa någon utan för att vi till exempel ville tala om att ”I will survive” av Gloria Gaynor var den ultimata discolåten. Försökte vi göra det sögs det inlägget in i modereringskön eftersom ordet ”gay” gömmer sig i sångerskans efternamn.

Det här föranledde en diskussion om huruvida denna metod för moderering inte bara förstärkte de eventuella fördomar som florererar genom att stämpla vissa ord och begrepp som förbjudna. Vare sig man vill använda ordet ”gay” i betydelsen glad eller som beteckning på en sexuell läggning finns det ju inget negativt i ordet egentligen.

Jag är så lyckligt lottad att de som läser min blogg, iallafall de som brukar kommentera verkar tycka om mig och därför lämnar snälla och uppmuntrande kommentarer efter sig. Så när jag kallar mig själv för tjockis vill någon protestera och en annan tycker att det låter onödigt negativt att använda det ordet.

Jag har haft problem med min vikt ganska länge nu. Jag började gå upp i vikt när jag var i 30-årsåldern och min övervikt är sådan att jag inte kan ha kläder i den vanligaste storleksskalan. Några gånger har jag hittat den rätta inspirationen och gjort en rejäl viktnedgång men efter ett tag har jag gått upp i vikt igen av en eller annan anledning.

Jag kan inte säga att jag trivs med min kropp när jag är stor, tjock, överviktig eller vilket ord man än väljer att använda. Men jag har ändå äntligen slutat tycka att mitt existensvärde skulle påverkas av min storlek. Jag är lika omtänksam, rolig, smart och generös oavsett vilken vikt jag har. Lika otålig och temperamentsfull också.

Jag kan ju aldrig hjälpa till att se till att alla som är avvikande på något sätt ska behandlas på samma sätt som andra om jag låtsas att jag inte själv är avvikande. Att vara avvikande är inte i sig något negativt. Det är bara negativt om det leder till att man behandlas annorlunda. Att man inte får samma bemötande och respekt, samma chans till jobb till exempel.

Eller samma möjlighet att klä sig moderiktigt. Eller åtminstone i rosa. Jag struntar nämligen i om det sitter någon smal modebesserwisser och tycker att överviktiga inte ska se ut som rosa elefanter. Jag gillar rosa och vill ha rosa kläder. Det finns inte någon färg i världen som döljer min storlek i vilket fall.

Dessutom har de ju tydligen inget emot att jag har grått på mig. Och om det är något som elefanter faktiskt är så är det grå.

Framsteg

I större delen av mitt vuxna liv har jag gått upp och ner i vikt. Mest upp.

Sist jag gjorde en ansträngning att gå ner i vikt, och lyckades gå ner 5-6 klädstorlekar slängde jag alla byxor i stora storlekar.

Och höll faktiskt den nya storleken i flera år.

Tills jag träffade Steven. Och samtidigt köpte bil. Och samtidigt fick det lite jobbigt på arbetet.

Då började jag sakta men säkert gå upp i vikt igen. Och jag hade absolut ingen ork att försöka ta tag i det.

Men jag tänkte förstås hela tiden att jag skulle gå ner i vikt igen, när jag blev tvungen att köpa byxor i en större storlek.

Så alla byxor i de olika storlekar som inköptes sparades i klädkammaren. Till det lades på sista tiden byxor som jag köpt utan att prova som visade sig vara för små.

Nu planerar jag att sakta men säkert arbeta mig ner i byxhögen, storlek för storlek.

De här första tre veckorna har jag regelbundet provat ett par grå byxor av cargotyp som visserligen inte formellt är mindre i storleken men som jag aldrig kunnat få på mig.

I morse fick jag på mig dem. Jag har haft på mig dem hela dagen.

Nu gäller det att leta fram ett nytt par att använda som målsättning för den närmaste framtiden.

Beslutsångest

Jag blev förälskade i en tröja i dag. Det är något med det här vädret som gör mysiga tröjor extra attraktiva.

Det var en lång, mjuk tröja med långa ärmar som för tankarna till Pippi. Jag blev förtjust i färgsättningen mörkblå botten med ränder i rosa och vitt.

Men den är inte precis gratis. Egentligen är det meningen att jag ska köpa något helt annat för lika mycket pengar.

Så nu är frågan. Ska jag köpa pippitröjan:

eller Viktväktarnas brevkurs:

En av mina sämre idéer

I morse fick jag för mig att jag skulle sätta på mig ett par nytvättade jeans.

Att försöka få på mig ett par nytvättade jeans precis efter en mat- och godisspäckad långhelg var inte någon av mina bättre idéer.

Nu är jag deprimerad. Dags att leta efter extrapris på Nutrilette.