Bättre förslag sökes

Faktum är att jag har passerat en milstolpe i min viktnedgång.

Och det tänkte jag och min svägerska fira.

Genom att…

– T – R – U – M – V – I – R – V – E – L –

…gå ut och äta.

Jag kan själv se tankevurpan i detta och undrar om ni har några andra förslag på hur vi skulle kunna fira.

Lite märks det väl

Det börjar kännas otroligt segt nu.

Viktväktandet.

Men jag kämpar på.

Och nog tror jag att det börjat ge resultat.

Bland annat har jag på mig de där grå jeansen i dag.

De som jag provat och provat och aldrig fått på mig.

Nu när jag får på mig dem är de fortfarande lite för trånga över låren, för stora i midjan och för långa i benen.

Så några favoritbyxor lär de väl inte bli.

Men de passar bra att ha på här hemma.

Bara för att jag kan.

Som inspiration att inte ge upp.

Stora byxprovardagen

Någon gång under lunchen i dag gick den internetuppkoppling som jag behöver för jobbet ned.

Jag försökte arbeta med lite sådant som jag kan göra utan uppkoppling.

Men det var ganska sega arbetsuppgifter och någon gång under eftermiddagen tog förkylningen och den dåliga nattsömnen ut sin rätt och jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna.

För att inte hamna i någon ond sömncirkel bestämde jag mig för att det var dags att prova igenom några av byxorna som gömde sig i klädkammaren.

Jag har ju gått ner ganska mycket i vikt nu och gått ner en byxstorlek i de svarta jeansen som jag använder mest hela tiden.

Det blev en mycket underlig upplevelse.

Några av de H&M-jeans som på papperet har samma storlek som mina numera för stora svarta jeans fick jag inte på mig.

Samtidigt fick jag på mig tre par manchesterjeans, också från H&M, som egentligen är en storlek mindre än de lagom stora svarta jeansen.

Så både negativa och positiva upplevelser således.

Nu ligger byxorna därinne i nya högar; att prova snart, att prova senare och att prova mycket senare.

Och jag höll mig vaken.

Det får väl räknas som positiva saker det med.

Men jag hade verkligen hoppats att jag skulle få på mig ett par snygga grå jeans som jag haft länge men aldrig kunna ha.

Jag tror de skulle passa mycket bra till en tröja som jag precis klickat hem till mig själv på nätet.

Jag har inte tid

Jag vet att jag borde blogga lite.

Men jag har inte tid.

Det är faktiskt måndag i dag och jag har jättemycket att göra.

Fast jag kan lite snabbt rapportera att det gick bra att komma upp i morse, vikten hade gått ner, solen skiner och jag har skrattat en hel del i dag.

Sedan att jag var tvungen att unna mig en kopp kaffe efter lunchen för att inte trilla omkull av paltkoma är ju bara en bagatell i sammanhanget.

Nu ska jag fortsätta leka excel.

Hurra, hurra!

Oj, vad jag var nervös i morse när jag skulle väga mig.

Förra måndagen hade jag ju gått upp, trots att jag tyckte att jag varit duktig och hållit mig till mina poäng veckan innan.

Så om vågen skulle visa en uppgång även denna måndag vore det ju ett tecken på att den här metoden inte fungerar för mig.

Men det gör den för nu hade jag gått ner igen.

Ingen dramatisk Biggest Loser-nedgång men tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd.

När det går så här bra är det verkligen ingen dum ide att väga sig på måndagsmorgnar; det blir en bra start på veckan.

Jag e bra, jag e braaaa

Jag känner ett behov av att peppa mig själv lite nu.

Så därför tänker jag berätta att jag idag hade på mig ett par likadana svarta jeans som jag köpte i Östersund i oktober.

Fast en storlek mindre.

Och jag tog ingenting av alla de läckerheter de ställde fram på rasterna och till lunchen.

Nya snygga svarta boots har jag också.

20131118-220328.jpg

En nedåtgående trend

Måndag morgon igen.

Jag kände mig faktiskt riktigt pigg när jag vaknade.

Och lite nervös.

Måndag morgon är nämligen då veckans vägning ska ske.

Men det gick bra igen, jag är fortfarande på en nedåtgående trend när det gäller vikten.

Jag skulle bara önska att humöret kunde följa en motsvarande uppåtgående trend.

Fast jag registrerar bara lite snabbt att jag gått ner och sedan ser jag bara hur mycket det är kvar innan jag når mitt mål.

Trots det hade jag iallafall en bra dag på jobbet.

Och med bra menar jag intensiv.

Så efter att jag ätit middag och diskat var det allt nära att jag somnade i soffan.

Nu när jag piggnat till lite igen borde jag egentligen jobba lite, men jag har så svårt att förmå mig till att jobba på kvällarna nu.

Vilket väl är alldeles utmärkt.