Och så kom det ett sms

Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på i dag.

Det blir alltid lite konstigt på själva hemresedagen.

Speciellt knepigt blir det när man måste checka ut från sitt hotellrum åtta timmar innan planet ska lyfta.

Och det är en del som man faktiskt inte vill lämna i ett sånt där bagagerum som man inte vet hur väl det är bevakat.

Men jag lämnade in det jag kände mig bekväm att lämna in, hängde resten på axeln och tog en timmes promenad innan jag satte mig på ett kafé och intog brunch.

Jag hade läst ut en bok kvällen innan och påbörjade då en ny som visade sig tillräckligt bra för att jag inte skulle känna mig sysslolös.

Men efter ett tag flyttade jag mig tillbaka till lobbyn på hotellet och satt där och läste istället.

Och då fick jag plötsligt ett sms.

Eller egentligen två.

Båda om att mitt bankkort spärrats på grund av misstänkta bedrägliga transaktioner, ett att det spärrats för internetinköp och ett att det spärrats för utlandsinköp.

Det senare kändes ju lite extra besvärligt eftersom jag fortfarande befann mig just i utlandet.

Men för att göra en lång historia lite kortare var det ju tur i oturen att det hände först sista dagen av min vistelse, att jag köpt en tur- och returbiljett till Heathrow Express samt att det där kortet ändå gick ut nu i augusti.

Så det gick bra att komma hem ändå, jag hade redan köpt skor, köpte mindre än vanligt i tax-free (jag var ändå tvungen att köpa tre böcker) och ett nytt kort låg redan och väntade på mig här hemma.

Det är skönt att vara hemma men jag är så nöjd med min resa; jag har träffat kära vänner, återupptäckt en favoritstad och återfått mitt självförtroende vad gäller min förmåga att hantera själva resandet.

Jag satt till och med på fönsterplats på vägen hem och det var bara en kort stund som jag fick lite panikkänslor över att jag inte snabbt kunde ta mig ut.

Och en annan sak, eller strikt räknat två:

  1.  Jag läser igen; tre böcker utlästa under resan trots allt promenerande och sociala aktiviteter
  2. Jag satte inte på tv:n en enda gång

Jag vet inte riktigt varför men det får mig att känna mig glad.