Det kändes verkligen som om jag inte längre visste vem jag var när jag i dag insåg att jag gett mig ut på vift utan någon slags kamera med mig.
Jag menar, vilken bloggare med självaktning gör så?
Man kan visserligen ta bilder med min BlackBerry men de inställningar som jag tilldelats gör att det enda jag kan göra med bilder tagna med den är att antingen lägga ut dem på Facebook eller lägga över dem på datorn med sladd.
Jag kan inte skicka dem med mail eller mms. Verkligen konstigt.
I vilket fall som helst har jag träffat härliga Spader Madame efter jobbet i dag. Vi sågs i Västermalmsgallerian och promenerade över Sankt Eriksbron bort till mitt favoritfik Bönor&Bakat.
Tiden flög fram medan vi pratade jobb, böcker, relationer, barnuppfostran och vad det egentligen betyder att vara blond. Precis vad jag behövde för att lyfta humöret.
Nu sitter jag här och undrar hur jag ska belöna Steven som passat på att diska all disk från i söndags. Och om jag är frisk nog för att åka till Sandhamn i morgon.
För jag mår verkligen konstigt. Det är antingen stress eller hjärtinfarkt. Eller bådadera. Jag ytandas liksom bara och har en ständig klump i halsen.
Det kan ju vara symptom på åkabåtfobi också. Jag ogillar starkt att åka båt. Vatten är ett blött, kallt, oförutsägbart och opålitligt underlag.
Jag gillar att vara i vatten och att titta på vatten, från landbacken, men som underlag att färdas på rankar jag det väldigt lågt.
(Man kan ju spara ner sin bild från Facebook, det kan man. Men det är inte rätt.)
Kate Reader Diversifierad 
Vilken härlig bild! Den där vyn är nog min vackraste i Stockholm tror jag. Och jag vill alltid fota den. Skulle tro att jag har en si så där femtio bilder från bron.
Sen skulle jag gissa att det är stress du känner? Det känns som en rimlig gissning med tanke på hur mycket jobb du haft i det senaste livet. Det går över, och du får vara mycket snäll mot dig själv nu. Åka till Sandhamn? Det beror på vad du ska göra där? Roliga saker = åk! Inte superdupermegaroliga saker? Stanna hemma och läs … eller något annat nyttigt 😉
Den bron har man ju vandrat några gånger. Ett par miljarders typ.
Ska du spaa på Sandhamn eller konferensa typ? Det är lovely där ute året runt. Älskar Sandhamn. Och att åka båt. På vattnet. Men det är jag det.
Underbar bild! Tycker också att det låter som stress, har haft samma symptom själv och det är grymt obehagligt men det fina är att det går att bli av med det. Var rädd om dig fina du!
Hoppas att klumpen försvinner. Och att båtresan går bra. Klart att den gör! Nu är det ju dessutom vår. Nästan varmt i vattnet om du skulle trilla i. 😉
Hoppas att du mår fint om en strax! Kram!
Låter som en härlig fikaträff. Hoppas klumpen försvinner och du blir lätt om hjärtat igen!
Erika – Det är nästan helt säkert stress, möjligen med en latent influensa i botten. Det är bara att bita ihop. För det är ju knepigt när det är jobbaktiviteter, det känns inte som om det är ‘bara’ att stanna hemma om det känns jobbigt att åka.
Sahra – Vi ska konferensa. Och det är säkert otroligt fint där ute. Synd bara att det inte finns någon bro. 😉
Johanna – Jag ska försöka djupandas och lugna ner mig och se den här utflykten som något trevligt och avkopplande. Vilket det hade varit om det inte innefattat en båtresa. 🙂
Anna of Sweden – Nästan varmt i vattnet? Det är nästan varmt i solen mot en husvägg i lä. Det är nästan varmt. I vattnet är det inte ens nästan varmt. Det är jag nästan säker på. 😉
Spader Madame – Det bästa med att må ofint är ju att när man sedan plötsligt mår fint igen uppskattar man det. 🙂 Kram.
Västmanländskan – Det var den bästa av fikaträffar. 🙂
Alla – Tack för era fina kommentarer, de gör att jag känner mig lättare om hjärtat faktiskt.