Det stora vemodet rullar in

Något som tidigare följde tidtabellen för mig har på senare tid blivit mer och mer som SJ varit de senaste vintrarna. Sällan i tid och ofta inställt.

Så ofta inställt faktiskt att jag liksom slutat förvänta mig det.

Och inte alls förstod tecknen.

Den dåliga hyn, inklusive en rejäl böld på halsen.

En diffus värk som strålade ut i ryggen och ner i benen.

Men i går morse blev det uppenbart vad det berott på.

Och nu, visserligen något försenat, rullar det stora vemodet in.

En oförklarlig känsla av sorgsenhet trots en bra jobbdag och en fantastiskt skön vårluft.

Tur att jag har choklad hemma och kan självmedicinera.