Det var som på den gamla goda tiden. När jag bodde i London och kunde unna mig en lunch på Wagamama då och då.
Förutom att jag inte hade någon bok med mig som alltid brukade ha då. Mat som man äter med pinnar går utmärkt ihop med samtidig läsning. I dag åkte jag in till stan och åt en sen lunch på Wagamama.
När man äter på Wagamama måste man (jo, det är så) beställa både en sidorätt, antingen någon form av gyoza eller ebi katsu, och huvudrätt även om det betyder att man inte kommer att orka hela huvudrätten.
Sedan måste man beställa en färskpressad juice, personligen gillar jag deras fruktjuice. Det är uppfräschande och lite som en efterrätt.
Efter en lunch på Wagamama är man stärkt och nöjd och det är ett nöje att återgå till arbetet. Ärtsoppa har inte riktigt den effekten på mig.
Även om vi inte kommer att kunna ses så ofta eftersom den enda restaurangen än så länge ligger lite för långt från min arbetsplats känns det bra att Wagamama och jag är återförenade igen.
Wagamama i London har jag också ätit på, dock inte på någon svensk dito. Visste inte att det fanns…
Låter som något jag verkligen måste testa vid tillfälle. Tack för tips på vad man kan beställa 😉
Men vad säger du? Har ärtsoppa inte samma effekt? 😉
Nilla – Den öppnade för drygt en månad sedan. Ligger precis vid Centralen, på Klarabergsviadukten. Så om du väntar på ett tåg när det skulle passa att äta kan du pipa dit och prova den svenska versionen.
Tant T – Det är inte riktigt lika bra som i England, eller i Köpenhamn. Bland annat är räkorna i pastan mindre än en halv lillfingernagel.
Anna of Sweden – Nej. Inte alls samma effekt. Jag blir uppblåst av ärtsoppa. Och ingen gillar en när man är uppblåst. 😉
Ja, nu har du suktat färdigt! Tar Esset och Junior med mig och sticker dit! NU!
Spader Madame – Oj, oj! Hoppas ni blir nöjda.