Ont ska med ont fördrivas

Det luktade fortfarande av de där ljusen i morse. Jag försökte vädra bort lukten tills jag nästan frös ihjäl.

Till slut förstod jag att det inte fanns något annat att göra än att rota fram ett annat, mer uthärdligt doftljus.

I en låda hittade jag ett ljus som jag köpte i London för hundra (ok, ok, men nästan tio iallafall) år sedan.

Nu doftar det kaffe här. Det kan jag leva med.