30 dagar: Min tro

Dag 9 av 30 dagar: Min tro

En gång i tiden när det var meningen att jag skulle gå i det som då kallades lekskolan bestämdes det efter ett tag att det inte passade mig. Istället fick jag gå på Kyrkans barntimmar. Jag fick alltså ganska tidigt lära mig om Jesus och många av de grundläggande budskapen i Bibeln.

Sedan när vi flyttat till Stockholmsområdet sjöng jag i kyrkans barnkör och deltog på det sättet vid otaliga högmässor. Jag blev också konfirmerad våren innan jag skulle fylla femton. Vi hade en härlig präst som fokuserade på kristendomens positiva budskap. Om att visa kärlek och omtanke, att ta ansvar för sina egna handlingar och visa barmhärtighet.

I dag skulle jag tro, och hoppas att jag tagit till mig några av dessa positiva budskap men jag kan inte påstå att jag tror på Gud. Ibland är det svårt att inte tro att det skulle finnas någon slags högre makt som påverkar det som sker, men lika ofta händer så fruktansvärda saker att det inte går att förstå hur en högre, god makt skulle kunna låta dem ske.

En religiös person skulle antagligen säga att Gud har gett oss fri vilja och att det är upp till oss att välja rätt, men dels är några av de fruktansvärda händelser jag tänker på naturkatastrofer som inte kan påstås ha orsakats av människan och dels har alltför många illdåd utförts i religionens namn för att jag skulle vilja ansluta mig till någon religiös inriktning.

Och det intressanta är att det finns så många likheter mellan många olika religioner. Likheter som alla handlar om kärlek, omtanke, att ta ansvar för sina egna handlingar och barmhärtighet. Trots det har lika många olika religioner använts som anledning till att förtrycka eller till och med förinta människor som bekänner sig till en annan religion. Det händer än i dag, om och om igen att människor begår hemska handlingar i en religions namn.

Därför måste jag nog säga att jag tror på självständigt kritiskt tänkande. Jag tror på att noga överväga sina handlingar utifrån vad de kan få för konsekvenser för sig själv och andra. Ifrågasätta sina egna motiv och hur man skulle reagera om någon annan gjorde likadant. Jag tror också på karma, att även om det inte alltid känns så får man återbäring på det goda man gör. Kanske inte på en gång, kanske inte från samma ställe men i det långa loppet kommer det goda tillbaka till den som gjort gott.

Bufferi-buff

Man skulle kunna säga att jag ibland är som ett videoklipp man försöker få köra med ett segt trådlöst bredband. Det kan ta ett tag innan det blir någon fart och man får garva läppen av sig.

Men efter att jag nu fått buffra, det vill säga ta det lugnt i tre dagar lämnade jag slutligen hemmet på riktigt och fick en del gjort. Eller så var det iallafall tänkt.

Först åkte vi hem till mamma och pappa. Mamma skulle nämligen egentligen operera sitt knä på onsdag och hade blivit rekommenderad att ha med sig musik att lyssna på under ingreppet.

Jag hade tagit med mig min MacBook, min iPod och nyinköpta hörlurar som skulle vara särskilt bra på att stänga ut oönskade ljud och var redo att kopiera in mammas favoritskivor. Så blev det dock inte för när mamma öppnade dörren skrattade hon och frågade om jag inte fått hennes sms. Visst hade jag det, men det hade jag inte hört så det var först då som jag fick veta att läkarna bestämt sig för att skjuta upp operationen på obestämd framtid.

Istället för musiköverföring och iPodutbildning blev det trevligt fika, tittande på pappas och mammas favoritklipp på Youtube just nu samt utläggande av annons på Blocket. Sedan åkte Steven och jag tillbaka in till stan, fick på något magiskt sätt en laglig parkeringsplats och gick för att äta lunch.

Under promenerandet i kvarteren lyckades jag införskaffa en ny adventsstjärna modell grande. Några glada strumpor både till mig och till Steven fick också följa med hem. Liksom middagsmat och lite adventsväxter. Nu känns det som lite mer advent här hemma. Inget att garva läppen av sig åt kanske, men mysigt.