Tiden flyger, som sagt. Jag är redan sen med den fjärde bokkedjan: Nystart.
”Gråt inte, Skorpan, vi ses i Nangijala”, säger Jonathan innan han dör. Vackre, modige Jonathan som borde överleva lilla lungsjuke Skorpan med 90 år. Och visst ses de i Nangijala, där får de sin nystart i Körsbärsdalen. Men även i ett land i lägereldarnas och sagornas tid finns problem. Den ondskefulle Tengil har kommit till Nangijala med sin eldsprutande drake Katla och förslavat Törnrosdalen. Jonathan och Skorpan blir engagerade i att hjälpa motståndsrörelsen i granndalen och tillsammans tvingas de möta stora faror och utmana sina rädslor. Jag skriver förstås om Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren; en fantastisk bok för alla åldrar. Den är sorglig, vacker, otäck och spännande om vartannat. En bok klassificerad som barn- och ungdomsbok om nystart, men också om syskonkärlek.
Den mest gripande bok om syskonkärlek som jag läst är också den en ungdomsbok, men jag läste den som vuxen och är glad att jag gjorde det. Jag saknar dig, jag saknar dig är skriven av Peter Pohl och Kinna Giehl. Pohl hade tidigare skrivit boken Alltid den där Annette! som handlar om Annette som förlorar både sin tvillingsyster och bror under en kortare tidsperiod. Kinna och hennes tvillingsyster Jenny hade båda läst boken och pratat mycket om hur omöjligt det skulle vara att leva vidare om ens tvillingsyster dog. Så dör Jenny i en bilolycka och för att Kinna trots allt ska orka leva vidare ber hon Pohl att skriva en bok om Jenny. Och det blev en bok; en bok om saknad, sorg och glädje, om förtvivlan och nyfunnen livslust.
Även min tredje bok i kedjan är en ungdomsbok; Dansa på min grav av Aidan Chambers. Det är också en bok om död och saknad även om den inte är lika tung som den tidigare. I själva verket handlar den här boken mer om uppvaknande och kärlek. 16-årige Hal har blivit arresterad efter att ha dansat på en grav på den judiska kyrkogården. I graven ligger 18-årige Barry som dött i en motorcykelolycka. I boken försöker Hal förklara varför han dansade på Barrys grav genom att berätta om sommaren som gått. Om hur han och Barry blev förälskade i varandra och det löfte Barry avtvingade Hal.
Ingen bokkedja från mig är ju komplett utan minst en deckare. Och från gravar och kyrkogårdar är det lätt att associera till begravningsentreprenörer. The Hearse You Came In On av Tim Cockey är den första boken om Hitchcock Sewell som är just begravningsentreprenör i Baltimore, Maryland. Den vackra Carolyn James kommer till Sewells begravningsbyrå och försöker förhandla sig till ett bra pris på en begravning. Sin egen begravning. Och redan nästa dag dyker den döda Carolyn James upp. Problemet är bara att det är inte den kvinna som Hitchcock träffade dagen innan. Det här är en deckare med fokus på kvick dialog, dråpliga situationer och skarpa och fyndiga observationer.
Kate Reader Diversifierad 
Åh, bröderna Lejonhjära! Kan läsas hur många gånger som helst. Jag blir alltid lika tårögd och berörd. Och Astrid Lindgrens språk! Där finns sannerligen något för såväl barn som vuxen.
Mio min Mio gjorde jag en litterär analys av en gång på universitetet. Otroligt skickligt uppbyggd, både språkligt och innehållsmässigt.
Det här med ”bokkedja” är jag inte så insatt i. Får kolla din länk.
Mio min Mio är en av mina favoriter också! Men det är också hennes variationsrikedom som imponerar tycker jag. Från Lotta på Bråkmakargatan till Tengil och Katla.
Hoppas du hoppar på Bokkedjan. Fast jag hade inte insett när jag började att han skulle lägga ut nya ämnen så ofta.
Barnen tyckte det var mkt intressant när jag läste sista kapitlet i Bröderna Lejonhjärta. Jag skärpte mig, började grina och blev så full i skratt av tanken på hur jag måste ha sett ut, och mina frustande skratt lät som hulkgråt, vilket gjorde det hela ännu värre. Sen torkade jag tårarna, skärpte mig och läste vidare och allt började om på nytt.
De blev lite besvikna vid andra genomläsningen då jag lyckades hålla mig. Läste bara lite snabbare mot slutet…
Önskar jag kunde varit där och sett det; lät roligt. Men hur reagerade barnen då?
Jag har inga egna barn, och för syskonbarn och vänners barn har jag inte haft anledning att läsa så djupa böcker ännu.
Men jag minns med förfäran när jag skulle vara barnvakt åt brorsans tvillingtjejer. Jag såg så fram emot barnprogrammen på tv så att jag skulle få plocka undan och diska och lite sånt. Men det var Emil och båda tjejerna började gråta när Emils pappa röt första gången. Och det gör han ju ofta ganska tidigt i programmet. Så det blev operation trösta och avleda istället för röja.