En fin vink?

Jag undrar om någon försöker signalera till mig att jag borde stanna hemma i dag. Här sitter jag ju och bloggar när jag borde vara på väg till kontoret.

I dag ska min sjuåring utvärderas. Min bil ska alltså till Bilprovningen. Steven är snäll och sköter det åt mig eftersom jag blev inbokad på ett möte klockan 9. Och några andra möten under dagen.

Alltså tänkte jag lyxa till med taxi till jobbet i dag. Det borde ju inte vara några problem en onsdagsmorgon.

Tänk så fel man kan ha ibland.

Nu har jag ringt flera olika taxibolag sedan klockan 8. Mitt favoritbolag, vars namn jag inte tänker nämna, kunde uppenbarligen inte skicka fram en bil på hela dagen. Iallafall hävdade de när jag frågade när jag tidigast kunde få fram en bil till min adress att de inte hade några bilar.

Nu har jag iallafall fått förbeställa en bil hos ett annat bolag. Den kommer 09.05. Och det är därför jag sitter här och bloggar när jag borde vara på väg till jobbet.

Hade jag inte haft flera möten inbokade, några med inresta personer, hade jag förstått vinken och dragit täcket över huvudet.

Om du är less på automatiska telefonslussar – Tryck 7

Jag har tagit en semesterdag i dag. Det är en massa saker som måste sättas i rullning både å Bostadsrättsföreningens vägnar och på grund av vattenskadan innan jag åker iväg på konferens i morgon.

Så jag försöker få tillstånd telefonsamtal. Men vart jag än ringer måste jag knappa mig igenom en serie av olika menyval. Först får jag fyra olika alternativ som det inte är så svårt att välja mellan. Sedan får jag tre nya alternativ där jag egentligen inte tycker att något passar in på det jag vill. Så jag väljer det som jag tycker passar bäst.

Och får veta att de som handlägger den typen av ärenden har telefontid mellan 14.30 och halv tre. Typ.

Så jag provar igen. Med nya knapptryckningar. Och får samma resultat. Jag ger mig tusan på att hur  man än trycker hamnar man i samma telefonkö. Det är bara ett trick, de håller en upptagen med att lyssna på menyval och trycka in siffror för att få det att kännas som om man inte väntar så länge.

Tala med mig

På sistone har jag känt mig som om jag ropat ut i tomma rymden. Det är flera olika saker som rör bostadsrättsföreningen där jag försöker få respons från olika personer utan framgång.

Det är ofrånkomligt att jag börjar undra om det är för att det är just jag som försöker få kontakt. Jag kanske inte uttrycker mig med tillräcklig auktoritet och pondus.

En person som jag försökt kommunicera med är en hantverkare. Vad gäller just den personen vet jag att en annan person i styrelsen också haft problem att få respons. Men å andra sidan tycker en konsult som vi också arbetar med att den sökta personen varit mycket bra att ha att göra med.

Plötsligt slår den hemska tanken mig att det skulle kunna handla om könsdiskriminering. Både jag och den andra personen i styrelsen som haft problem är nämligen kvinnor, medan konsulten är man.

Undrar om jag kan övertala Gudrun Schyman att åka dit och få hantverkaren att inse att han måste tala med mig även om jag är kvinna?