Upp och ner, upp och ner, repetera

Hu, vilken slitsam fredag, det har gått upp och ner hela dagen.

  • Upp – Dagens första upp var egentligen bara upp i fysisk mening; fruktansvärd kramp i benen tvingade upp mig ur sängen alldeles för tidigt för att gå runt och stretcha bort kramperna
  • Ned – Jag kunde inte somna och gick in och läste Facebook och såg den där bilden som slog omkull mig helt
  • Upp – Kära Åsa hörde av sig och sa snälla saker och fick mig att må lite bättre
  • Ned – Jobbade hemifrån och hade problem med uppkopplingen av och till hela dagen
  • Upp – När arbetsdagen var slut gick jag ut för att ta en promenad och möttes av både underbar värme och ljuvliga dofter
  • Ned – Eftersom jag var så upprörd i morse kom jag inte ihåg att betala p-avgift förrän 14:47. 14:37 hade p-vakterna lappat min bil.
  • Upp – I början av promenaden gjorde mitt knä löjligt ont men efter tre kilometer släppte det på något sätt och jag fick ihop över 10 000 steg även i dag.

Nu ska jag bara lata mig resten av kvällen och försöka att inte tänka på någonting.
I morgon blir det fortsatt röjning i lägenheten och eventuellt en tur till Ikea.

Jag har inte bestämt mig för om jag klarar att gå till den där minifestivalen, men jag hoppas det.




Ner som en pannkaka

Vi var tretton vid bordet i går.

Och jag visste väl att det var en dålig sak.

Jag kämpar och kämpar med att både fortsätta gå ner i vikt och tycka om mig själv precis som jag ser ut redan nu.

Eftersom det gått ganska bra nu, med promenerandet och ätandet, och det har kännts på kläderna som om jag gjort framsteg har jag börjat känna mig lite fin ändå.

Men det är en sak att se sig i spegeln och sträcka på sig och dra in magen, att ta selfies där man kan kontrollera vinklar och anletsdrag och själv välja bild.

På en sån där tillställning tar folk bilder och det är alltid någon som tar — och lägger ut — en bild som får mig att inse att jag är så ful och äcklig att jag verkligen inte borde visa mig bland folk.

Och jag som tänkt gå iväg på en minifestival på lördag, ensam.

Nu kan jag inte ens se vitsen med att fortsätta promenera och äta rätt; ingenting ändrar sig ju ändå.

Skön kväll

Jag har haft en jättetrevlig kväll.
Det har varit återträff med min gymnasieklass och det var faktiskt riktigt roligt.

Men det var en väldigt skön kväll också, nu känns det äntligen som vår.

Saker som får en att känna sig ung igen; träffa vänner från förr som är sig precis lika (även om vissa av killarna hade lite mindre hår), att det nästan är helg och att kunna promenera utan ytterkläder efter tio på kvällen.