Och nu då?

Tyckte lite synd om mig själv när jag begav mig ut på veckans sista promenad ensam som vanligt.

Men så länge jag höll mig i solen var vädret njutbart.

I höjd med Stadion, precis när jag funderade på om jag skulle behöva googla fram en kartbild såg jag mitt mål; Östermalms IP.

Samtidigt kom Vaktparaden ridande, dock utan musik men fint ändå.

På Östermalms IP tittade jag en stund på amerikansk fotboll eftersom det var kollegans lag som spelade.

Fast jag stannade inte hela matchen; läktaren låg nämligen i skugga och det var inte tillräckligt varmt för någon längre sittning där.

Istället promenerade jag hemåt igen och det visade sig vara väl tajmat.

På St Eriksbron mötte jag min kusin Eric som följde med tillbaka till Rörstrandsgatan där vi tog en fika tillsammans.

Och tack vare det mötet skippade jag den belöning i form av antingen en mjukglass eller en kardemummabulle jag tänkt att dessa tre veckors idoga promenerande gjort mig förtjänt av.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra; å ena sidan hade jag satt ett mål på tre veckor för den här regimen (10 000 steg varje dag + absolut inga vita kolhydrater), å andra sidan har jag inte nått mitt mål (ett par jeans jag vill komma i).

Problemet är att om jag ska fortsätta kämpa mot mitt mål men inte fortsätta vara så här strikt vet jag inte riktigt hur jag ska göra det.

För jag vill så klart nå mitt mål så fort som möjligt.

Nåja, jag behöver inte fatta något beslut förrän i morgon.

Resten av den här dagen behöver jag bara undvika att stoppa några dumheter i munnen.

Det borde jag väl klara tycker jag, klockan är ju redan sju.