Konstiga beteenden

Jag upphör ju aldrig att fascineras av hur underligt vi människor kan bete oss.

I dag gick jag en bit bakom en yngre kvinna på väg mot färdbiljettsspärrarna vid Solna station.

Alla lyste grönt utom en som visade ett stort rött kryss.

Naturligtvis skulle hon igenom just den spärren, la sitt kort mot läsaren ett flertal gånger och när det inte fungerade trängde hon sig mellan glasskivorna.

Väl nere på perrongen stod det att det var fem minuter till nästa tåg och att det var ett kort tåg.

I högtalarna meddelade de regelbundet när tåget skulle komma in och att det var ett kort tåg.

På perrongen är det tydligt skyltat var ett kort tåg kommer att stanna.

Och ändå är det först när tåget kommit in och stannat som människor som väntat i lugn och ro minst lika länge som jag inser att de måste springa för att komma till tåget och hinna på.

Men jag ska väl egentligen inte säga något, jag är minst lika konstig jag.

När jag först varit en hel dag i Danmark och sedan på årsstämma och inte redo för promenad förrän efter nio…

…och det var kallt, spöregn och mörkt.

Ja, då kom jag minsann ut på en över en timme lång stadsvandring.

Men i dag då det var soligt och härlig vårvärme kunde jag inte komma på en enda runda som jag kunde tänka mig att gå.

Alla kändes sega och långtråkiga och helt omöjliga att genomföra.

Kanske var det alla (till synes) lyckliga par och små familjer och glassätare jag såg ute i går som med all sannolikhet var ute även i kväll.

Inte vet jag, men någon solskenspromenad vägrade jag iallafall.

Så det fick bli Mall of Scandinavia och shopping som lockbete.

Jag kan meddela att ett varv runt MoS i ganska rask takt utan att gå in i en enda affär tar tio minuter vilket motsvarar cirka 1 000 steg för mig.

Jag gick två såna varv.

Och jag gick ju några varv där jag gick in i och runt i ett flertal butiker.

Och till och från pendeltåget.

Och jag hade gått en del tidigare på dagen också.

Så jag kom allt upp i mina 10 000 steg i dag med.