Ibland krävs det så lite

Ibland krävs det så lite för att få mig att känna mig lycklig och nöjd med livet.

Trots att jag satt och nattugglade i går kväll (natt?) kom jag upp och till och med tvättade håret innan jag var ute i bilen vid nio.

Och då åkte jag verkligen till Ikea.

Där drabbades jag av min vanliga beslutsångest; Jo, det är klart jag ska ha terracottafärgade stolar, det är jag, bruna vore för konventionellt, fast tänk om det terracotta skär sig med de andra färgerna, brunt är stilrent och snyggt, de bruna finns på hämta-själv-lagret, de terracotta är ‘kontakta personalen’, är de ens sköna att sitta på…

Ja, ni fattar, sånt där tar tid.

Så trots att jag hängt på låset var klockan nästan halv tolv när min bror ringde.

Och jag lyckades lura till mig en lunchdejt med honom och hans döttrar.

Så nu har jag inte bara faktiskt varit på Ikea och kommit ihåg att köpa ny toaborste, jag har fått kramas och tanka närhet.

Jag är glad och nöjd.

Att huset är fyllt med godis i förberedelse för eventuella besök från påskkärringar är lite oroande; kommer jag klara att låta bli det själv?

Men jag har två nya stolar till matbordet.

Jag har visserligen inte vågat packa upp och montera dem än, men jag fattade ett beslut och gick till handling iallafall.

Något att känna mig stolt över.
Vilken färg jag valde?

Det får ni kanske veta i morgon.