Och tiden bara går

Ännu en dag till ända.

I London ett förskräckligt terrordåd.

I mitt liv har ingenting ändrats.

Just i det sammanhanget något att vara glad över.

Men det känns jobbigt att bara bli äldre.

Se alla chanser att få leva det liv jag önskar mig rinna iväg.

 

Men jag fnissar inombords ändå

Hemma igen.

Finland alltså.

Så klurigt att ett land som ligger så nära har ett språk som man — jag — verkligen inte alls förstår.

En stor del av dagens möte genomfördes naturligtvis på engelska.

Annars hade det ju inte varit någon som helst poäng med att jag var där.

Men vissa programpunkter fick de ta på sitt eget  modersmål.

Det var en intressant upplevelse att sitta och på något sätt försöka följa de diskussioner som pågick utan att förstå ett endaste ord.

Vissa ord låter ju för en svensk lite märkligare än andra också.

Ett som används väldigt frekvent är ‘mutta‘.

Jag tror att det betyder ungefär ‘men‘.

Fast trots att jag visste det kunde jag inte låta bli att fnittra lite inombords ändå varje gång någon sa det.

Sedan fick jag en timme tillbaka när jag åkte hem och hann ta en promenad när det fortfarande var dagsljus.

Sol till och med.

Det gjorde mig inte heller ledsen.

Mitt hem är min borg

Jag har faktiskt inte gått utanför dörren på hela helgen.

Helt galet.

Speciellt med tanke på att vädret verkar ha varit fantastiskt fint.

Men jag har läst ut tre böcker.

Bara läskiga deckare.

Jag känner mig kanske förrädiskt trygg här i min lägenhet?

Fast den här tv-serien jag börjat titta på är nästan lite för otäck.

Dels handlar den om barn som rövas bort.

Och dels har två av de ledande karaktärerna båda spelat Dr Jekyll/Mr Hyde.

Jag väntar liksom bara på att de ovanpå allt annat elände plötsligt ska förvandlas till något extremt ondskefullt.

Vilket vore extra illa eftersom de båda ska tillhöra ‘de goda’ i den här serien.

Nu ska jag se om jag kan samla mig till att jobba lite.

Och fundera på vad jag ska packa för ett besök i Tammerfors.

TV-paus

Jag har haft två — eller tre kanske — kvällar då jag inte alls tittat på tv.

Istället har jag läst böcker och letat musik på Spotify.

Det har varit skönt.

Jag känner mig mer som mig själv när jag läser.

Samtidigt känner jag mig också mer som mig själv, fast inte på ett bra sätt, när jag knappt har kontakt med någon annan levande själ.

Så när jag nu vände mig en stund till tv:n igen gjorde jag kanske inte världens smartaste val.

Jag sitter och tittar på när Strömstedts åker och hälsar på andra kärlekspar.

Ibland är det mest pinsamt.

Men åh, vad jag vill det där.

Men vår blir det ju ändå

Hur det än är med humöret så blir det fredag och helg.

Och det verkar inte bättre än att det kommer att bli vår också.

Nu har vi haft två riktigt behagliga dagar och små blommor vågar sig fram här och där.

Trots att jag inte låter mig luras utan vet att vintern kan slå till igen — om inte annat när jag är i Tammerfors nästa vecka — blev jag inspirerad.
Och gav mig ut på jakt efter vårkläder.

Men jag hittade inget i min storlek.

Så nu vet jag vad jag ska göra i kväll iallafall: Internetshopping!

Hoppas ni har något roligt planerat till helgen.

Jag är väl inte starkare än så

Torsdag.

Jag, solen, en bra bok, en jättelatte, en nybakad fralla och semester.

Jag vill tycka att livet är underbart.

Men det gör jag inte.

Jag vill inte ha ont i knät längre.

Jag vill kunna gå ut på långpromenader igen.

Jag vill ha någon att älska.

Någon som älskar mig tillbaka.

Någon som vill ha semester med mig.

Jag vet att jag borde tycka att livet har mening och är underbart även utan det.

Men jag gör inte det.

Jag är väl inte starkare än så.

Och det är väl därför jag inte förtjänar kärlek.

Solen går upp i öster

Nu vill jag inte påstå att jag sett någon sol i dag.

Inte den minsta lilla skymt av sol faktiskt.

Men det var ljust i morse.

Eftersom jag fick rum på sjunde våningen sov jag utan fördragna gardiner.

Och ljuset på morgonen gjorde att jag inte hade några problem att komma upp trots att det ju var en timme tidigare än vanligt.

Men i kväll var jag trött.

Så sliten faktiskt att jag skippade kvällens aktivitet med kollegorna.

Till viss del för att det var en hemlig aktivitet och jag är en sån fas nu att jag inte pallar sånt.

Då sitter jag hellre ensam på hotellrummet och livnär mig på trista smörgåsar.

I morgon blir det flygplatsmiddag men sedan får jag åka hem.

Och i Stockholm hotar de minsann med sol på lördag.

Det vore ju trevligt.

Tidstjuvar

Jag är i Helsingfors.

Klockan är mycket här.

Varje gång man åker hit stjäl finnarna en timme av en.

Och en timme gör mycket större skillnad än man tror.

Jag hann få i mig lite middag och jobba en del efter jag kom hit iallafall.

Men sedan blev internetuppkopplingen överbelastad och enda sättet att lösa det var att starta om datorn.

Fast när jag stängt den orkade jag inte starta om den igen.

Jag målade naglarna istället.

Med en färg jag köpte på Arlanda.

Det ska bli spännande att se hur den ser ut i dagsljus.

Utsikt från en hotellsäng.

Tomt

Nej, det är helt tomt i huvudet.

Jag har ingenting att skriva om.

Det händer ingenting intressant i mitt liv.

Skulle det inte bli bättre när januari och februari var förbi?