Den hjärtslitande saknaden

Jag saknaden den i morse.

Så mycket att det rev och slet i hjärtat.

Den där timmen som någon stal från mig natten mellan lördag och söndag.

Men jag vänjer mig väl.

Det var iallafall soligt och varmt nog för oss att sitta ute när vi drack kaffe efter lunchen i dag.

Inte så att det kändes som sommartid precis men som ett löfte om att den är på väg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s