Där ute pågår livet, här passerar bara tiden

Jag sluter mig mer och mer inom mig själv.

Håller mig inom mina egna fyra väggar.

Jag försöker ta till mig era kommentarer om att alla förtjänar kärlek.

Men mina egna livserfarenheter säger att det kan bara de påstå som själva har kärlek i sitt liv.

Som fått leva med någon som ville gifta sig med dem och — eller — skaffa barn med dem.

Jag har levt på ett sånt sätt att jag har träffat otroligt många människor.

Och folk faller helt enkelt inte för mig.

Den rätta glöden och gnistan saknas alltid.

Skulle någon få för sig att jag ändå kanske skulle kunna vara något, vän eller kärlekspartner så ledsnar de ganska fort.

Jag försöker tänka att det visst inte är något fel på mig och att jag inte ska ge upp.

Men just nu orkar jag inte mer.

Jag jobbar och har kontakt med dem som hör av sig till mig.

I övrigt hänger jag med mina böcker och lever genom dem andras liv.