Lite blek och skrynklig, men…

Min självbild brukar fungera lite så här:

  1. Vaknar och går ut i badrummet
  2. Ser mig i spegeln och tycker att jag är ful
  3. Badrumsfixar och så småningom på med lite krämer och jox i ansiktet
  4. Börjar tycka att jag väl ändå ser ok ut
  5. Äter frukost
  6. Sminkar mig
  7. Tänker att efter lite solpuder och mascara applicerats kanske jag till och med ser ganska snygg ut
  8. Tar på mig glasögonen
  9. Går ut i badrummet för att borsta tänderna
  10. Ser mig i spegeln och tycker att jag är ful

Och sedan brukar jag undvika speglar och försöka tänka att jag ser ut som typ Ingrid Bergman.

När hon var i min ålder.

Fast varje gång jag ändå råkat se mig i en spegel…

Ja, ni fattar.

Men nu är det som att något förändrats.

Trots att jag gett upp hoppet om någon som kändes som om han kunde vara ‘the love of my life’.

Eftersom jag inte verkade vara något mer än typ tredje reserv för honom.

Trots att jag inte sköter mig; äter fel och rör på mig för lite på grund av det onda knät.

Och just i dag trots att jag är lite blek och skrynklig eftersom gårdagen tillbringades i soffan och alla kläder låg i en stor hög i klädkammaren efter snabbröjningen i lördags.

Trots allt det är det som att jag tycker om det jag ser i spegeln.

Ögonen iallafall.

Det är som att det är någon slags ljus i dem just nu.

Det är en ganska skön känsla; att gilla sitt eget utseende.

One thought on “Lite blek och skrynklig, men…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s