It’s my blog and I’ll…

Det här med att ge sig hän åt sin nedstämdhet; det är inte särskilt upplyftande.

Så nu får det vara nog med det.

Istället för:

It’s my blog and I’ll cry if I want to!

Får det bli mer:

Fake it ’til you make it!

Jag valde kanske inte rätt dag för denna omställning eftersom det var uppstigning 04:30 inför en tur till Köpenhamn som gällde.

En fördel med detta var dock att jag inte hade tid att gråta i morse.

Och sedan lyckades jag mot alla tidigare indikationer få en gångplats på planet och ja, dagen har väl gått hyfsat efter det.

Jag hade totalt hjärnsläpp vad gällde klädval och packning i går kväll, bland annat på grund av en elak huvudvärk.

Så då var det väl inte mer än rätt att precis den sjal som blev pricken över i:t på min klädsel hängde och väntade på mig på Kastrup.

Blev i och för sig tvungen att hålla en 20 minuters presentation på 10 minuter, via video- och telefonkonferens.

Men det var ju lite som att prata med mig själv och det har jag ju stor vana av.

Nu ska jag jobba lite till och sedan promenera först femton minuter i en riktning till mitt hotell och checka in.

Och sedan promenera femton minuter tillbaka igen och tio till för att komma till ett stort shoppingcenter.

Jag behöver ju troligen något nytt att ha på mig i morgon.

Eller ett par nya skor; bestämde mig för att ett par svarta gymnastikskor visst kunde duga hela tiden.

Men danskorna är ju så förbaskat chica att så känns det inte alls längre.

Och blir det varken kläder eller skor behöver jag mer Starbuckskärlek.

4 thoughts on “It’s my blog and I’ll…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s