Idrottsskada – operation – vila

Jag hann inte blogga i går.

Eller egentligen skulle jag lätt ha hunnit blogga i går men jag var lite för sur för att blogga.

Jag har ju utvecklat idrottsskador.

Dels har jag vad jag menar bara är en klen vänster vrist som ska bli starkare genom att jag ignorerar dess protester och fortsätter träna trots att den gör ont.

För jag har nog en rätt hög smärttröskel och har inga problem att fortsätta gå trots att det gör ont.

Men när den nu har börjat att ihållande vara dubbelt så tjock som höger vrist och smärtorna sprider sig uppåt i benet, troligen eftersom jag omedvetet börjar kompensera för smärtan genom att gå lite annorlunda, så tänkte jag att en dags vila med foten i högläge kanske inte var någon dålig idé trots allt.

Även om det hela tiden kändes som en dålig idé.

Fy vad det har blivit tråkigt att ligga på soffan.

Fast jag hittade faktiskt en ny bra tv-serie; Saknad, aldrig glöm, ett brittiskt polisdrama som går på SVT.

I vilket fall som helst…

Eftersom jag ändå skulle vara upplagd för kvällen passade jag på att göra en liten operation också.

Jag har ju haft en vätskefylld skavsårsblåsa på sidan av höger häl i säkert fem veckor nu.

I början när jag fått den konsulterade jag min syster, sjukhusläkaren.

Eller hon är ju inte läkare egentligen utan sjukgymnast, fast på ett stort sjukhus och hon sportar mycket, coachar till och med ett handbollslag.

Hon sa iallafall att jag inte skulle sticka hål på blåsan.

Men nu hade jag börjat bli ganska så less på den där blåsan så då konsulterade jag min kollega, idrottsläkare.

Eller han är ju egentligen inte idrottsläkare utan marknadsanalytiker, men han spelar amerikansk fotboll och har så gott som alltid någon slags idrottsskada på gång, inklusive skrubb- och skavsår.

Han menade att jag skulle sticka hål på blåsan på Norrlandsjägarvis — han har varit Norrlandsjägare också — det vill säga in med en nål via den fortfarande friska huden.

Så det gjorde jag; eldade lite på en nål, gjorde några hål och försökte trycka ut vätskan så gott det gick.

Det var alltså vad jag gjorde i går kväll: tog hand om mina idrottskador, inklusive operation, och vilade.

Och så åt jag visst en del goda rester vilket fick mig att känna mig ännu mer missnöjd med viloläget.

Men det är det ju ingen som vet så det behöver jag ju inte erkänna.

2 thoughts on “Idrottsskada – operation – vila

  1. Pernilla – Men… är du också läkare? Jag trodde det bara var sonen och ena dottern som var läkare i din familj.😉 (Fast det är sant, du sa ju det.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s