Vissa dagar hinner jag så himla mycket

Det känns som om jag hunnit massor i dag.

Jag har varit på kontoret och blivit uppdaterad av kollegan om hennes fem veckor långa och romantiska (jag hatar henne, nej, det gör jag förstå inte, bara lite… fast inte alls, men ni vet: jag vill också ha romantik) semester.

Och bortsett från parentesen; jättekul att hon är tillbaka och jag är faktiskt så väldigt glad för hennes skull.

Sedan hann jag jobba lite också faktiskt, innan det vid halv tolv var dags för mig att köra karavan med en kollega ut till ett konferensställe i närheten av Märsta.

Köra karavan betydde i det här fallet att han körde före och jag försökte hänga på för allt jag var värd och gjorde en del manövrar som jag inte var helt stolt över.

Men vi kom fram och hann faktiskt slänga i oss lite lunch — väldigt god och nyttig lunch — innan det var dags för mig att hålla en presentation.

Och den gick så bra!

Ibland tycker jag att jag väl inte är något att hänga i julgranen precis, inte dålig på mitt jobb, verkligen inte, men inte något särskilt heller.

Men i dag fick jag så mycket fina kommentarer och önskemål om att jag skulle vara med oftare, att de känner sig både bättre informerade och motiverade när jag varit med dem.

Så hade jag inte haft ett viktigt telefonmöte direkt efter att min punkt var klar hade jag stannat och deltagit mer i deras möte, men istället körde jag hem samtidigt som jag själv blev informerade om några kommande organisatoriska förändringar.

Inga som kommer att innebära alltför stora förändringar för mig personligen, som det visade sig, så väl hemma jobbade jag på som om inget hänt.

När jag tyckte att arbetsdagen var slut gav jag mig ut på festklädseljakt igen.

Till fots.

Vilket kanske var en dålig idé men det gick ju så bra i går.

För att inte dra ut på det här inlägget alltför mycket så kom jag hem med två klädesplagg med potential att få gå på fest på lördag, ett kommer att lämnas tillbaka.

Och med en ilsket värkande vänstervrist.

När jag hade gått mina 10 000 steg var jag på NK och passade då på att handla på deras matavdelning för att sedan ta buss 69 utanför och åka hem.

Problemet är bara att de bygger om som bara sjutton där och jag hittade ingen busshållplats där längre och var tvungen att gå till Åhléns.

Ingen jättelång sträcka.

Om man inte redan har ont i en vrist.

Då var det nog droppen som gjorde att jag nu sitter med foten i högläge och önskar att jag köpt den där tuben med Voltaren Gel som jag stod och klämde på härom dagen men lät bli att köpa för att jag trodde att jag redan hade en hemma.

Men trots det känns det ändå som om jag haft en riktigt bra dag.

Hoppas ni också haft det.

3 thoughts on “Vissa dagar hinner jag så himla mycket

  1. Det är SÅ roligt när man känner att man är bra på sitt jobb, att man verkligen levererar. Och ännu mer när andra också tycker det och SÄGER det. Hurra för braiga dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s