Det kändes långt…

Nästa helg ska jag på fest.

Jag har ingenting att sätta på mig!

Och hela nästa vecka är väldigt uppbokad, både dag- och kvällstid.

I dag var alltså i princip sista chansen att leta något tjusigt att sätta på mig.

Jag hade kollat upp var det skulle finnas återförsäljare för några märken jag tänkte skulle kunna bli bra och planerat en bra promenadrunda.

Bussen till Hornstull och sedan promenad Hornsgatan bort till Mariatorget och Swedenborgsgatan.

Där fanns för övrigt inte den affär som jag skulle till längre men jag kikade lite i en annan.

Där hittade jag en ljuvlig stickad rosa tröja.

Vilket ju inte skulle passa så bra på fest, iallafall om det inte vore en kräftskiva utomhus, och dessutom var den löjligt dyr.

Så den fick hänga kvar och jag promenerade bort till Gamla Stan och Västerlånggatan där jag besökte en affär som hade nästan ingenting kvar, utom några enstaka modeller i S och XS.

Inte så konstigt att folk handlar på nätet.

Vidare via Gustav Adolfs Torg och Kungsträdgården till Mathilde i PK-huset.

Där hittade jag några saker, det gjorde jag.

Men jag kunde inte bestämma mig.

Så in på NK där jag besökte toaletten för 10 kronor och köpte sportstrumpor för mer än 500 kronor.

Sedan fick promenaden gå via Åhléns och Drottninggatan hem.

Det var en tung promenad i dag, inte mer än en knapp mil men redan efter ungefär hälften hade jag ont i fötterna, vristerna, vaderna, knäna och ena höften.

Så det kändes långt, mycket längre än en mil.

Väl hemma blev jag förstås rastlös och i och med det svårt sugen på att äta dumheter.

Men då började jag chatta med Cissi om de olika klädalternativ jag hittade i dag och fick för mig att prova ett par svarta vaxade jeans som låg i ‘fortfarande för små’-högen.

Och jag fick på mig dem!

På sätt och vis.

Jag menar jag kan knäppa knapparna och dra upp gylfen men de sitter verkligen varken bekvämt eller snyggt.

Vilket gjorde att jag skippade alla planer på att äta något och istället sitter här i soffan och andas försiktigt och hoppas att jeansen ska töja sig på rätt ställen.

Och i morgon går jag nog och köper ett av de där klädesplaggen.

Frågan är bara vilket.

Jag väljer mellan två.

Vilket faktiskt är ett framsteg.

Och apropå steg; 14 943 blev det i dag.

2 thoughts on “Det kändes långt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s