Allt utom hotellrummen

Jag är framme i London.

Redan när jag klev av planet kände jag hur mycket jag gillar London.

Trängseln på gatorna, hur många olika människor det finns här, hur man blir bemött på tåg, i taxi, i affärer…

Och jag ser fram emot att välja mellan alla olika typer av matställen som finns här, växla mellan att promenera på shoppinggator, i parker och utmed Themsen, kanske besöka några muséer.

Ja, jag gillar nästan allt London kan erbjuda.

Utom hotellrummen.

Hur jag än försöker säkerställa att jag ska få ett rum att helt och hållet trivas i lyckas jag nästan aldrig.

Även fast jag nu bokade ett Radisson Blu och valde en lite dyrare kategori har jag fått ett typiskt Londonrum.

En trappa upp med ett fönster mot en liten gränd där vad jag tror är hotellets luftkonditioneringsanläggning står utanför mitt fönster.

Gränd är för övrigt en överdrift, den där stora plåtlådan är det enda som ryms där.

Rummet är också varmt som i helvetet, jag har luftkonditioneringen på fullt ös men det hjälper föga och även om jag kunde lista ut hur man öppnar fönstret skulle jag inte våga ha det öppet på natten på grund av möjligheten att nå det utifrån.

Plus med det hotellet och rummet är dock:

  • Dusch, med plats för två att duscha samtidigt i vardera ände, med handdusch. Jag fick titta på vad som tydligen var mitt enda alternativ, ett rum på andra våningen med bättre läge men det hade ingen handdusch.
  • En kran på handfatet. De som varit i England vet att det inte alltid är givet utan att man får tycka att om man har ena handen i kokhett vatten och den andra i iskallt så har man det i genomsnitt ganska bra.
  • Dubbelsäng.
  • Man kan vända sig om utan att stöta i väggarna.
  • Jättebra läge; två minuter till British Museum och behändigt promenadavstånd till det mesta.

Nu ska jag vila ett tag och sedan ska jag dra nytta av den sista punkten. Om jag tar mig ut på stan medan affärerna fortfarande är öppna blir det nog Oxford Street i dag.

Annars får vi se om jag vågar mig på att gå ensam till en av kinarestaurangerna på Gerrard Street; personalen brukar vara lite stressad och burdus där och det gör mig nervös.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s