Kompromisslös

Som någon kanske listat ut var jag på en dejt i går.

Ibland känner jag att jag skulle vilja skriva mer om det.

Om dejtandet.

Sökandet efter någon att få dela mitt liv med.

Problemet är ju bara att jag vill ha en öppen blogg, inte kontrollera vem som läser.

Och då kan det kännas lite känsligt att skriva för mycket.

Men jag funderar lite (ganska mycket) på det där; hur det kan vara så svårt att träffa någon.

Cissi föreslog att männen kanske känner av att jag så gärna vill bli kär att de drar öronen åt sig.

Vilket är intressant för jag är egentligen inte det minsta desperat, i själva verket är jag helt kompromisslös: Det ska kännas rätt eller så får det vara.

Som mannen jag träffade i går.

Det var vår andra dejt, han ser bra ut, är smart och rolig och lättpratad, läser mycket, tycker om musik och är konstnärlig och social.

Men jag får inte de rätta känslorna och då kan jag inte fejka det.

Och även om det skulle kännas rätt, om den fysiska attraktionen fanns där; vad skulle krävas för att jag skulle vilja släppa in någon på riktigt i mitt liv igen?

Jag har aldrig varit en sådan som kan ge 100% av mig själv till någon.

Jag vill heller inte vara någon annans anledning att leva.

Jag vill ha hög prioritet, ja, men jag vill inte vara ansvarig för någon annans lycka eller ha 100% av deras uppmärksamhet och tid.

Lika lite som jag förväntar mig att någon annan ska göra mig lycklig eller ge mig all deras tid.

Men jag vill träffa någon att göra roliga saker med, ha förtroliga samtal med, vara nära, få somna med och vakna med, kanske inte alla nätter men ofta, någon att bli kär i som är kär i mig tillbaka.

Så jag fortsätter leta.

Men jag fortsätter också vägra kompromissa.

3 thoughts on “Kompromisslös

  1. Jag håller med dig. Jag vill känna att jag är viktig för den andra personen, men inte att jag är meningen med livet. Gärna några gemensamma intressen, men även att vi kan göra saker var och en för sig. Det ska för den delen inte betyda att man inte intresserar sig för den andres intressen… Jag menar, han behöver absolut inte vara hästintresserad, men han ska vara så pass intresserad att han lär sig baskunskaperna så att han kan hjälpa mig med det mest nödvändiga om jag t ex får så hög feber att jag måste krypa ut till hästarna för att fodra. (Jag skulle så klart inte heller tacka nej till hjälp med att slå ner stängselstolp, för det är skittråkigt och så är jag så kort så att jag måste stå på en pall för att kunna slå ner stolparna med en slägga.)

    För övrigt så måste han vara duktig på att köra grävmaskin och lastmaskin. Och så ska han sköta sin hygien. Ickerökare är ett måste. Han ska vara snäll men inte menlös. Noggrann men inte pedant. Pälsdjursallergiker göre sig icke besvär. Han ska klara av att sköta sin ekonomi, men för den delen inte vara snål eller hålla på och räkna kronor och ören. Humor och att gilla slänga käft är viktigt.

  2. Tess – Men precis! Utom det där med hästarna. Och stolparna. Och grävmaskin och lastmaskin. Men i övrigt är vi helt överens. Ska det vara så himla svårt att hitta?😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s