Persikan och ägget

I dag har jag varit på brorsdöttrarnas konfirmation med efterföljande familjesammankomst.

Det var fint.

Bland annat berättade prästen om att de på konfirmationslägret pratat mycket om skillnaden på självkänsla och självförtroende.

Huruvida man skulle eftersträva att vara en persika eller ett ägg.

En mjuk och fin persika med en hård, sammanhållande kärna av bra självkänsla.

Eller ett ägg med ett hårt men skört skal av självförtroende.

En bra liknelse, tycker jag.

Och jag behöver verkligen jobba mer på att vara (bli?) en persika.

Jag tror att jag i många sammanhang är där, även om skador i det fjuniga skalet och mjuka saftiga köttet svider så håller jag ihop och fortsätter känna stolthet över att vara jag och en vilja att fortsätta vara som jag är.

Men i andra sammanhang är jag fortfarande ett ägg och rinner ut i en oformlig, kletig pöl när det bräckliga skalet utsätts för en välriktad träff.

Den enkla lösningen vore förstås att hålla sig undan de sammanhang där detta inträffar.

Fast om jag vill växa och verkligen vara en persika borde jag väl inte göra så?

Fasiken, nu blev jag hungrig.

Och jag har varken ägg eller persikor hemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s