Hur var det man gjorde?

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på det här igen.

Att blogga.

Även om det känns som om jag nästan glömt hur man gjorde.

Fast det kommer väl tillbaka tänker jag.

Precis som jag hoppas att jag kommer att minnas hur man cyklar om jag någon gång får tummen ur och lagar min trasiga cykel.

I vilket fall har jag känt mig lite som lejonet i Trollkarlen från Oz ganska länge.


Hopplös på alla sätt eftersom jag i så många sammanhang i livet saknar det mod som krävs för att se till att man får det man vill ha.

Men nu försöker jag att — igen — se mina positiva sidor och det som är bra i mitt liv.

Och om jag gör det och försöker hitta på lite roliga saker, vilket jag i och för sig gjort några även under det här blogguppehållet, kanske jag känner att jag har något att skriva om.

Så här ser jag ut nu förresten:

Jag försökte mig på ett litet leende men jisses vad jag tycker att det ser konstigt och tillgjort ut när jag ler på kommando.

Fast jag känner mig glad i dag.

Både skjortan och byxorna är egentligen för stora — det saknas rumpa i byxorna, säger kollegan — men det ska vara jättevarmt i dag så det är skönt med ljusa och lediga kläder.

I vilket fall så är jag tillbaka.

Men nu måste jag jobba; hoppas ni får en fin tisdag så hörs vi snart igen.

9 thoughts on “Hur var det man gjorde?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s