Thank You For The Music

Jag hittade en listutmaning hos Yllet som jag kände att jag ville prova på:

”Lista 12 album (utan inbördes ordning) som etsat sig fast, som inte släpper taget om dig. Dock bara ett album per artist/band. Tänk inte efter för mycket utan gå på magkänslan.”

  1. The Eagles – Hotel California
    Jag kan lyssna på den här plattan nästan hur mycket som helst. Om jag skippar de två första låtarna; Hotel California och New Kid in Town. Inte för att det är dåliga precis men de har blivit sönderspelade, även om jag kan överraska mig själv med att tycka att Hotel California är bra om jag hör den på radion.
  2. Roxy Music – Flesh and Blood
    Ytterligare en helgjuten skiva där det inte finns en enda dålig låt i min mening. Soundet och Bryan Ferrys röst – det är helt oemotståndligt för mig. Det kan ha att göra med bilturer i mörkret med en man (pojke) i min ungdom när vi spelade den här skivan. Kanhända var vi inspirerade att ägna oss åt just detta av låten ‘Oh Yeah!’.
  3. The Cure – Standing on a Beach / Staring at the Sea
    Jag fuskar lite och väljer en samlingsplatta av The Cure. Jag köpte den först på vinyl när den kom 1986 för då hade jag ännu inte cd-spelare, och vinylversionen heter Standing on a Beach. Sedan när jag fått cd-spelare köpte jag cd-versionen som heter Staring at the Sea. För mig är The Cure både lite mörka och djupa och samtidigt lekfulla. Jag introducerades till dem av en pojkvän som gjorde en cover på In Between Days med sitt band och nästa pojkvän var totaltokig i The Cure. Han hade alla deras plattor, plus bootlegs och bandinspelningar från snudd på samtliga konserter.
  4. Ratata – Sent i September
    Jag fick den här skivan i julklapp av pojkvännen som gjorde en cover på In Between Days. Samma jul som han åkte till Österrike med sin före detta flickvän och den sista julen vi var tillsammans. Jag fick visserligen också singeln med Simple Mind – Don’t you (forget about me), men jag bestämde mig för att en pojkvän som valde att åka bort och fira jul med sitt ex visst skulle glömmas, lyssnade på Ratata — framförallt Ge inte upp — och sörjde vårt förhållande. Och har älskat Mauro Scocco innerligt sedan dess. Jag menar; senare skrev han ju ‘Sång för de ensamma‘ speciellt för mig.
  5. The Sisters of Mercy – First, Last and Always
    Den här skivan får stå för all den tunga, mörka goth-musik jag lyssnade på under 80-talet. Min signaturmelodi var egentligen inte med på den här skivan utan bara släppt som singel tills den kom med på samlingsplattor 1992 och 1993; Temple of Love. Den låten innehöll ett flertal klassiska textrader varav ‘Life is short and love is always over in the morning‘ kändes som min tagline ett tag. Men nu skulle jag välja ett album och då får det ändå bli First, Last and Always, mest för att det var det första. Det var tungt, mörkt, suggestivt och Andrew Eldritchs röst lät som om den kom från underjorden.
  6. R.E.M. – Automatic For The People
    Under 90-talet bodde jag i Linköping, jobbade som handelsresande och kände mig ensam. Jobbet tog det mesta av min tid och fritiden tillbringade jag i skivaffärer, bokhandlar, antikvariat och med att tillgodogöra mig det jag hittade där. Jag gillade fortfarande ganska tung musik, lyssnade på mycket grunge, men texterna var också väldigt viktiga för mig. Därav R.E.M som ju som grädde på moset hade Michael Stipes fantastiska röst. Det här albumet innehåller några riktigt klassiska låtar och det borde tillhöra allmänbildningen att lyssna på det.
  7. Eva Dahlgren – En Blekt Blondins Hjärta
    Jag hade varit förtjust i Eva Dahlgren, hennes röst och låtskrivande, sedan första skivan Finns det nån som bryr sig om 1978 men det här albumet köpte jag först i vinyl och sedan som cd eftersom jag helt enkelt inte kan lyssna mig mätt på det. Det enda som kunnat göra det bättre hade varit om Ängeln i rummet funnits med. Den och Jorden är ett litet rum och några av låtarna från En blekt blondins hjärta vill jag spela för den jag älskar.
  8. Lisa Nilsson – Himlen Runt Hörnet
    Vad kan jag säga? Jag älskar ju Mauro Scocco och jag sjunger med till varenda låt på den här skivan. Kanske kände jag den här perioden lite mer optimism och glädje.
  9. U2 – Achtung Baby
    Jag kunde ju inte skriva en lista över album som etsat sig fast utan att välja ett av U2. Men vilket? Egentligen tycker jag nog att några av deras allra bästa låtar kommer från tidigare album men det här är nog det som jag lyssnat mest på som helt album. Möjligen kunde jag valt Rattle and Hum men eftersom det till dels var ett live album kändes det lite fuskigt. Och jag hade ju redan fuskat med The Cure.
  10. David Bowie – Hunky Dory
    Det är lika svårt att välja ett album med David Bowie som med U2. Svårare faktiskt. David Bowie utvecklade mig musikaliskt och det är väl egentligen bara Low som jag haft svårt att ta till mig. När jag ska välja bara ett väljer jag dock alltid mellan Hunky Dory och Station to Station. Vilket är intressant eftersom de är ganska olika. Men båda är skivor som man kan lyssna till, verkligen lyssna till.
  11. Nick Cave and the Bad Seeds – Let Love In
    Det här albumet spelade jag om och om igen en hel bilresa — sex timmar — från Stockholm till vårt ställe utanför Örnsköldsvik och regelbundet under hela vistelsen där och sedan under bilresan hem igen. Fast då kan det hända att jag blandade upp det lite även med andra skivor. Men utslitet i termer av lyssnarvärde är det inte, det ger mig fortfarande rysningar. På ett bra sätt.
  12. Mats Ronander – Tokig
    Ett skönt rockalbum som andades kärlek, sex och livsglädje genom samarbetet mellan Mats Ronander och hans dåvarande kärlek Sanne Salomonsen. Jag har alltid gillar Ronanders musikskrivande och röst och även Sanne har en jätteskön röst. Tyvärr har jag bara den här skivan på vinyl, och tyvärr finns den inte på Spotify heller så jag lyssnar i dag oftast bara på de låtar som finns på de samlingsplattor som finns på Spotify. Men jag önskar att jag hade det här albumet på cd.

Bubblare:

  • Nirvana – Nevermind, Pearl Jam – Ten och Alanis Morrisette – Jagged Little Pill
    Samtliga från en period när jag lyssnade enormt mycket till musik och egentligen finns det många fler album från hela 80- och 90-talet som jag kan känna en önskan att plocka fram och lyssna på fortfarande i dag.
  • Blue For Two – Blue For Two
    Freddie Wadling och Henrik Lipp; tungt, syntigt, suggestivt och sexigt. Jag fick för inte så länge sedan en cd-version av en vän och det håller än.
  • Jon and Vangelis – Friends of Mr Cairo
    Magisk, filmisk musik och den omisskännliga rösten av Jon Anderson från Yes. Ett av de album jag sätter på när jag verkligen vill lyssna på musik, inte bara ha musik på i bakgrunden.

Ok. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Och oj, vad jag längtar hem till min skivsamling nu. Men det får vara slut med fuskandet. 12 var det sagt och jag är redan uppe 17.

Om det är någon annan som vill lista sina 12 vore det jättekul.

2 thoughts on “Thank You For The Music

  1. Jag var också en sucker för Cure, hade Robban på väggen och allt. Och Sisters of Mercy gillade jag också, fast bara utvalda låtar. Kul grej, ska se vilka album jag får ihop🙂

  2. Pernilla – Vad kul det var att läsa dina. Jag insåg att jag ju glömde Simple Minds också, Once Upon a Time går ju att lyssna på — och dansa till — hur mycket som helst. Och då nämnde jag dem ändå. Fast det är ju nästan omöjligt att begränsa sig till 12.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s