Self Control

Jag tycks helt sakna självkontroll just nu.

Förra veckan gick det ju så bra att låta bli allt småätande, till och med under konferensen.

Men sedan helgen har det varit helt omöjligt.

Jag vet varför; det är otroligt stressigt på jobbet just nu och på toppen av det allt funderande kring hur jag ska hinna allt som renoveringen innebär.

Inte för att det är någon tröst precis.

Nu är iallafall bara två dagar kvar av den här veckan så det är bara att bita ihop och kämpa på.

Förhoppningsvis kommer jag att hinna massor i lägenheten i helgen och ha ro nog i själen att kunna aktivera min självkontroll igen nästa vecka.

Just nu

Just nu har jag precis stängt ner min jobbdator.

Just nu har jag ont i ögonen och nacken.

Just nu tänker jag att det här med att sitta och jobba i soffan inte är någon bra idé på grund av dålig arbetsställning och belysning.

Just nu tänker jag att jag inte kan låta det här med att arbeta hela kvällen bli någon vana.

Just nu inser jag att det där konstiga nagellacket får sitta på i morgon också.

Eftersom jag först nu insåg hur mycket klockan är just nu.

Det är definitivt för sent att måla naglarna.

Men jag hoppas att det inte är för sent för att se något på tv.

För annars kommer jag att drömma om excel och det vill jag inte.

Just nu vill jag nämligen att mina drömmar åtminstone ska vara lite roligare än mitt verkliga liv.

Imagine

Föreställ er min överraskning när nagellacket blev alldeles matt när det torkade.

Jag borde ha läst lite noggrannare på flaskan innan jag köpte den.

För när jag tittade närmare nu såg jag att det faktiskt stod Cashmere Matte där.

Så… Matta hudfärgade naglar – vad tycker vi om det egentligen?

  

Manic Monday

Jodå, det känns bättre i dag.

Även om jag bara var duktig till någon gång runt 19-tiden.

Då gick jag lös på alla godsaker jag kunde hitta här hemma.

Men innan dess hade jag haft en bra dag på jobbet och tagit en promenad i kylan för att hämta ett paket efter att jag kommit hem.

Nu har jag diskat, rengjort mikrovågsugnen (värmde lite lax som satte spår på ett olyckligt sätt över hela ugens innandöme) och klippt ner naglarna.
De är riktigt trista vinternaglar nu, skivar sig och är allmänt tråkiga.

Jag vet att jag brukar säga ju kortare naglar desto häftigare färg — och de är riktigt korta nu — men det känns som om de behöver vila från de mörkare färgerna.

Så jag testar nog ‘All eyes on nude‘ från Essie och ser hur jag trivs med det.

Troligen kommer den kännas för beige för mig men då är det väl bara att måla om naglarna.

Än så länge omålade. 

Rock’n Roll Suicide

Det är väl egentligen inte särskilt Rock’n Roll att använda sig av onyttig mat och godis som metod att ta livet av sin drömmar och sig själv.

Men droger och sprit har aldrig varit min grej så det är vad jag tar till när jag inte vill vara med längre och vill straffa mig själv.

Jag hoppas verkligen att ni haft en bättre helg än jag haft.

Fast oroa er inte, i morgon startar jag om det nya livet igen.

Även om jag begravt några drömmar.

  

It’s the Same Old Song

Ni vet ju vad det händer att jag tycker om helger.

Ibland är det bara plågsamt ensam tid.

Och det är extra stor risk att det känns så när jag är trött.

Vilket jag är.

Vägrade gå och lägga mig i sängen i går utan sov i soffan och inte särskilt bra.

I dag har jag inte gjort mycket nytta alls och jag har verkligen inte skött ätandet.

Men jag har tagit en lång skön dusch och tvättat håret.

Visst hinner jag duscha — och gör förstås det — under konferenser men oftast hinner jag inte tvätta håret.

Sedan har jag varit ute på en promenad.

Det är verkligen kallt nu men det var skönt att få lite frisk luft och röra på mig.

I morgon måste jag ta mig samman och få saker gjorda här i lägenheten.

Tiden till hantverkarna vill få tillgång till en tömd lägenhet krymper skrämmande snabbt.

  

People Are Strange

Människor är allt bra konstiga.

Och med människor menar jag väl framförallt mig själv.

Jag är hemma igen.

Äntligen kan man väl säga.

Tåget fick ju för sig att det skulle ha lite tekniska problem någonstans norr om Katrineholm så klockan närmade sig nio innan jag var det.

I och med att jag ju tyckte att det var lite jobbigt att ha så mycket människor omkring mig skulle man tro att jag skulle njuta av vara hemma i lugn och ro igen.

Fast så är det inte, jag saknar redan sällskap.

Men så hade jag extra trevligt sällskap på tågresan hem också, lagom dos av sällskap, inte 460 stycken andra människor i klunga.

En annan konstig sak är hur trots att jag övar mig i att se på mig själv, i speglar och på bilder och tycka att jag ser helt ok ut plötsligt kan se mig själv och tycka att jag är så ful att jag inte förstår att någon ens orkar se på mig.

En sån dag hade jag i dag. Faktum är att det oftast händer mig när jag bor på hotell och/eller umgåtts i stora sällskap.

Och det här skriver jag inte för att ni ska säga emot, säga att jag inte alls är ful, jag vet att det går över och att jag kommer tycka att jag ser ok ut igen, jag undrar bara om jag är den enda som råkar ut för det?